Paltbröd på Edsbacka Bistro

Jag fick en förvarning i tisdags då vi var där, Rodjana och jag för en lunch.
"Till fredag har Lingström paltbröd på gång för Er, är det OK"
Det är klart det är OK - sedan små barnsben, 1.5 årsåldern, har paltbröd varit en passion, det mörka blodsbrödet som lägger sig som en värmande yllefilt i mage, den luftiga bechamelsåsen till och så ett gott rimmat stekfläsk.
Precis så blev det på veckans fredagslunch.
Två i det vanliga fredagssällskapet hade aldrig förr smakat paltbröd vilket antingen ska skyllas totalt kulturmörker eller en oengagerad uppväxt. Vill man inte skriva under på någon av dessa orsaker så kan man hävda "misstag" och jag är övertygad om att båda blev övertygade paltbrödsentusiaster efter dagens lysande föreställning på Bistron, kanske det bästa vi ätit som grupp med ett perfekt fläsk och ett paltbröd som bara behövde doppas i det heta för att bli fantastiskt gott och med en sås som var vispad till ett litet himmelskt moln. Herrejisses!

Thailändska smaker överbryggar påskalamm och gravlax

Hemresan tog tid, fick ta tid.
Skåne Stockholm - världens tristaste bilväg.
Vi varierade och körde över skånska Perstorp, vidare upp till Älmhult och så till Stenbrohult, prästgården där Linné växte upp och där hans far var präst. Utanför fanns den makalösa trädgården där blomsterkunskapen började. Idag finns intet kvar, några grundstenar i kyrkan, en jordkällare, inget mer. Hela trädgården och hus och kyrka förstördes i en brand. Kyrkan är från Carl XIV Johan.
Vidare svängde av vid Råshult och det ska jag återkomma till. Vi hamnade mitt i lammningen där en tacka av de värmländska skogsfåren fick sin andra lammunge. Det är så mycket livskvalitet i detta Råshult och vi försågs med äppelmust från maglemer och urshults kungsäpple från de koympade äppelträden i beteshagarna, men som sagt mer om Råshult lite senare.
Idag var första arbetsdagen hemma igen efter påsk och efter lammstek, inkokt och gravad lax och äggluncher var det skönt att landa i Thailändska köket igen. Nyss en liten räksallad som förrätt, maxad med styrka, eller som Rodjana karaktäriserade thaiköket för många år sedan; "Man behöver då rakt inte bli mätt, men det ska kännas att man ätit"!

Sova på potatis i påsk

Bloggen kommer att sova en stund över påsk, är utanför bloggområdet. Njut under tiden av Augusts söta sömn på fem kilo potatis i kundvagnen.

Vi önskar därmed en glad och god påsk

Födelsedag med kålpudding och våfflor

Alma fyller sju år idag. Hon önskade sig kåldolmar, men det fick bli lightmodellen nämligen kålpudding med gräddsås och rårörda lingon och så Rodjanas specialitet; lagad på savoykål och med kryddpeppar.
Istället för tårta när alla fem av mina barn samlades för middag (+Calle!) serverades vi frasvåfflor med drottningsylt och vispad grädde. Ingen vidare GI dag för mig med potatis från Gotland till kålpuddingen - men för katten, någon gång unnar man sig!
Om det var gott?
Så alldeles inihelvete!

Räkor med gräddstuvad saffranskål

Det blev en hel räkor från mexikanska gulfen i Louisiana och visst var de många välsmakande anrättningar om de inte var friterade förstås.
Igår kväll åt vi räkor som stekts i masalacurry, nästan bara glacerats. Till detta en saffrans kål där spetskål kokats i grädde tillsammans med uppvispat ägg som redning och saffran.
Jag tror detta hanterande vinner över cajuun och creolkökets!

Grillad makrill och sufflerande fiskpuddingar

Det är riktig thaimat det här - thaimat är inte de där wokade rörorna som lunchmatsalar är så fyllda med. Thailänsk matkultur är grillat, mortlat, stuvat och kokt.

Ett typiskt sätt att tillaga fisk är att marinera den och sedan grilla den. Vi använde bitar av makrill som fick marinera med salt och rikligt med krossad svartpeppar. Sedan grillades den hastigt i så varm ugn som möjligt och på galler.

Ett annat sätt är fiskfärs som smaksätts med röd currypasta och kokosmjölk. Ett vispat ägg rörs ner för att få fisksmeten att sufflera och så dekoreras och smaksätts den ytterligare med kokosmjölk redd med rismjöl.
Vi använde kolja igår och sedan ångkokades puddingarna i riskokarens ångtillsats.

Boeuf Bourguignon på Bistron - favorit i repris

För ganska länge sedan, närmare bestämt den 14 novemberöverraskade oss Christer Lingström med Boeuf Bourguignon. Trevligt då och lika trevli9gt om inte bättre idag på lunchen. Överraskning i repris och så fick det bli för alla kring bordet. In med en potatispuré med 50/50 smör och så en tallriksserverad Bourguignon som var precis på gränsen att vara övervinös men räddades av sötman i morot och smaken i de välhängda och ordentligt brynta köttbitarna. Dessutom gör ju purén sitt till att överbrygga och sammanbinda alla smaker på tallriken. Limmig härlig grytsky med såssked så att inget skulle gå förlorat.
Det här var en alldeles utmärkt jobblunch som bäddar fint för kvällens fredagsmiddag hemma, thailändska små sufflerade fiskpuddingar lagade av kolja (!).