måndag 26 november 2007

OBS Rotebro = Östtyskland -69


Visst känns det Öststat. I alla fall i färg och i ansvar för varorna, i stil och service.
Vi möts av lokaler där skor ligger huller om buller uppackade, tomlådor och papper överallt, smutsigt och mängder av varor där prislapparna är avslitna och där det inte finns en levande själ ur personalen att fråga. Som om ingen vill ansvara. Som att ingen egentligen tar det som varuhuset säljer på allvar.
Lite längre bort hänger utgångna varor på stängerna som en installation från Östtyskland 69.
Kolchosigt, blekt, pastelligt.
Tyvärr är det likadant på matavdelningen utom vid en fiskdisk som är inhyrd privat, eller outsourcad som det brukar kallas.

Indiskt i förrgår - Bingolotto igår

Rickard Olsson har ett ogenerat matintresse och är en kunnig kokbokssamlare - nu har han även min "Järnspisar, hackekorv och tabberas" i sin samling.
Vi hade ett direktsänt, underhållande och roligt möte i Bingolotto igår kväll inför en miljon tittare. Ingen behöver därefter sväva i tvivel om vad min bok handlar om: Den svenska maten, hur den var, vad som hänt med den och hur den kommer att bli.
En lite för vattnig Dal. I Indien har jag ätit den betydligt krämigare och kryddigare. Här hemma också för den delen.

I lördags tog jag hela familjen och goda vänner till den nyöppnade indiska krogen på Rotsunda Torg, en kvarterskrog med ambitioner som drivs av två punjabibröder.
När jag testade att äta lunch där i förra veckan var jag smått lyrisk över de fluffiga kycklingbrösten i den fruktigt goda kokosnötscurryn och lammet som smakade sältbemängd sommaräng.
En Mix Sizzlar (grillat) serverad på fräsande gjutjärnsplatta, möra bitar av kött och kyckling, men varför denna asiatiska och plötsliga fäbless får paprika? I Indien, så även i Punjab, serveras den mest utsökta blomkål och fantastiska potatis (Alu, Gobi). Detsamma gäller för Thaiställena där snålheten bedrar visheten och man drygar ut anrättningarna med billig paprika

Så satt vi där hela konkarongen vid beställt bord med plats för barnvagn och då märktes det att det kanske behövs en liten kurs i både serveringsteknik och tempo samt uppmärksamhet.
Vi fick in en liten soppa som skulle behövt några redningsvarv, en "dal" som inte smakade speciellt, men som ändå fungerade som en "starter".
Så kom riset in lite för tidigt och eftersom sällskapet utgjordes av två risätarproffs från Thailand varav än var Rodjana så kom domen ovillkorlig och hård - Gammalt Ris!
-Det har för det första gått förlänge i varmhållning sedan gått ut på någons bord, kommit tillbaka och sedan värmts, eller vilket man kan hoppas på - kokats, svalnats och värmts.
Hursom var det ömsom klistirga bitar, ömsom hårda och ömsom lösa korn och dessutom blott en aningens basmatikaraktär om ens kvar.


Sedan var det inte kul längre! oavsett de olika rätterna vi beställde. Det roliga var familjen och sällskapet i vars närhet vi trivs, alltid.
MEN - vi ska ge stället en chans till innan vi dissar det helt!

lördag 24 november 2007

Tabberaset goes Bingolotto

Kolla in sista timmen av Bingolotto i TV 4 i morgon, söndag. Tabberaset sitter i soffan i Göteborgsstudion och pratar mat tillsammans med Rickard Olsson och Björn Skifs!
Nu håller jag på att lära mig hur man gör...(?)...spelar bingolotto alltså för det ska man göra som soffgäst. Jag måste förstå vilka siffror i rad som ger Bingo.
Självklart har bingolottoengagemanget och mitt matprat med Astrid Lindgren att göra och appropås min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Ringde min förläggare som bara kunde meddela att upplagan snart är slutsåld och att den som verkligen vill försäkra sig om ett ex torde gå in och göra det NU! Lättast på den speciella "Astridlindgrenssida" som både Adlibris och Bokus lagt upp eller genom ett besök i DIN bokhandel.
Under tiden fram till sändning i morgon kväll ägnar vi oss åt sedvanlig njutning.
Igår stiftade jag bekantskap med en lokalt nyöppnad indisk restaurang "Sukh Indian" på Rotsunda Torg i Sollentuna - bara en lunch, men den var så alldeles förbaskat bra att vi återvänder ikväll hela familjen - milda heta smaker, örtiga såser med en balanserad fruktighet och en kyckling som verkade insprejad med ett litet moln av saftighet och mörhet, lamm som smakade som en hel sommarslänt mot salt hav. "Vi kommer aldrig att ge upp den indiska smaktraditionen" sa bröderna som driver stället innan de öppnade. Ikväll får vi se vad de går för på allvar.I koreansk smak delade vi glädje igår på Arirangs systerkrog Vega som följdaktligen ligger på Vegagatan i Stockholm. Bra smaker, underbar service, en bläckfisk i min bibimbap som smälte på tungan och en Mandoo som kanske skulle haft en hetare panna vid stekningen, men som ändå smakade hyfsat bra.
Bäst var alla minnen som väcktes där vi satt nu ett tiotal år äldre. Ett gäng som då bevakade det mesta åt "SRSveriges" alla lokalradiostationer från Stockholms horisont. Några hade hoppat av radiosysslan (jag har ju kvar kontakten genom mitt frilansande för P1 och Meny vid sidan av allt annat), en hade blivit personalkonsult på företaget med uppdrag långt utanför EU, en sitter och är webbredaktör för mat och kultur på en av landets stora drakar, en bosatte sig i IRAK och har nyss kommit hem, en roddar Radiokören, en är pokerproffs och en är kvar och gör precis det han tycker är roligast - Se där! vilket gäng och vi tänkte "Tänk om vi skulle slå oss ihop igen och göra något" - vi får väl se hur det blir med den saken!

Nu är det bara en halvtimme kvar innan vi ska sätta oss vid det indiska bordet och jag har precis hällt över en nykokt lag till de stekta strömmingsflundrorna jag köpte häromdagen av Sture Nordin i Bönan, egenodlad rödlök i och nykrossad kryddpeppar är självklarheter i lagen och till strömmingen.

fredag 23 november 2007

Idolamanda - Amanda Jenssen utvikt i Lundaliv, ute nu!


Jag får väl göra lite reklam för nätupplagan av reportagetidningen Lundaliv som jag titt som tätt, mest titt (?) engageras att skriva.
Nu är det bara frågan om minuter innan tidningens nätupplaga läggs in - den här månaden med ett lysande porträtt av Amanda från Idol på omslaget. Inne i tidningen "viker vi ut henne" över flera sidor i en grej jag skrivit om henne och som kan vara läsvärd för den som vill veta sådant om Amanda som knappt hon själv ens vet.
Vi träffades på Anglais - Idols hotell under inspelningen - över en stor kaffe till mig och en liten till Amanda - fast det var visst tvärt om. En stor mjuk och het till henne och en ettrigt stark till mig.
Samtidigt som Lundaliv distribueras och nätupplagan läggs ut avgörs det om Amanda blir kvar i tävlingen.
Själv sitter jag då på en av de bättre koreanska ställena i stan tillsammans med ett gäng udda journalister - vi är några som "höll ihop" och som jobbade på idag salig insomnade SR P4 Stockholmsredaktion för en herrans massa år sedan. Nu ska vi ses igen.

torsdag 22 november 2007

Frukost på Knaust - Middag hemma


Panem...

...et circenses

Alltså jag följer en kvinna i fotspåren - det är spännande - hon var bara sexton när hon lämnade hemmet, hon sålde sig själv, jag försöker förstå varför. Hon är död idag. Hon dog 1894, men hon har talat till oss och jag skriver.
Det var därför Peter Klingsell och jag åt frukost på Hotell Knaust idag på morgonen. Knaust i Sundsvall.
Har inte sett den mytiska trappen sedan 1970, den trapp som träpatronerna, alltså, inte red uppför som myten beskriver, men som är fantastisk ändå och som griper om sig själv och omfamnar alla dessa viktiga epoker i den svenska industrialismen historia.
1978 slog hotellet igen och har hyst kontorsråttor under lång tid ända tills den ämable hotellmannen Bicky Chakraborty dammade speglarna igen i den spegelsal vi åt plättar med hjortron i morse. Sture Nordins underbara granrisrökta bäckling från Bönan

Dubbelhandel hemma. Vi svängde in vid Bönan till Sture Nordin längst ner i fiskeläget och köpte Bönanböckling, den absolut finaste som går att få, rökt enbart med granris. Rodjana köpte ungefär samidigt konstiga fiskar och grillade och så möttes vi till middagen hemma med "sticky rice" Kaoniaow som gemensam nämnare och Pla ra till.

onsdag 21 november 2007

Inte tid att äta


På resande fot igen - nu i Sundsvallstrakten. "Rekar" på en eventuell story, ett människoöde så gripande att en förälskelse väger lätt som en fjäder. Svidande vackra landskap, minnen av människor och ond bråd död.
Inte tid för egen omsorg, men det gör inget för vad är en Kebab i röda Timrå och en djupdykning bland engagerade arkivarier mot en middag med glans.

Aulaportalen med samma ord som vid avrättningar och det här var en flickskola - tiden var brutal!

Passade på att besöka Svensk Turistföreningens möte i Sundsvall, i fd flickskolan, numera Kyrkans Hus - årsboken presenterades och som den frekvente läsaren vet är jag författare till ett av de 14 kapitlen under temat "Brott och Trakt".
Tabberaset bjöds oanmäld och oröfberedd upp på scenen för att tala om "sitt" kapitel i årsboken
Tord Lundgren amatörproffs på scenen, till vardags reporter på Dagbladet.

Alltså ett oanmält besök som skulle förgyllas av en enmansföreställning av Tord Lundgren om Armsjöavrättningen. "Rester" från sommarens rosade stora föreställning om tragiken i ett mord och en avrättning där alla är förlorare, bödeln Gyll (släkting till VolvoSören), mördarna, den mördade, besökarna vid avrättningen, släktingarna, de som minns i generationer - alla förlorare. Tord Lundgren däremot - en vinnare i denna kortsammanfattande monolog. Att han dessutom lyckades citera min bok "Döden i Skogen" gör det hela ännu bättre.

tisdag 20 november 2007

Äppelkaka


Det är så enkelt på hösten och vintern - dessa svenska desserter, äpplena som går att variera i oändlighet.
Tyvärr så tycks en del svenska vinterfavoriter som gravensteiner inte ha tagit sig så bra i år - slut redan. Ingrid Marie finns, aroma ytterligare och cox orange som gärna får ha det där lite rynkiga skinnet då det uppnått exklusiv sötma och fräschör.
Jag skar åtta äpplen i skinn och kärnfria klyftor och kokade i sockerlag 50/50 tills genomskinligt (har en äppelsockerlag gående i kylen.) Smörj en form och fordra med färdigköpt filodeg. Pensla med smält smör och lä'gg på ett par lager. Skeda upp äpplena och fördela jämt i botten av formen. Lägg på filodegsark och tryck till lite lätt. Pensla med smör mellan varje varv (en fem, sex) pensla med smör på toppen och kör i ugnen 200 grader tills fins färg och frasigt. Skär upp i bakelser och servera. Vill man kan man väl ringla honung över och villa man kan man ströä över olika slags nötter - det ville inte jag - äpplena har en så vansinnigt god smak...sa jag förresten att sockerlagen ska kryddas med en stång kanel, nä det gjorde jag inte visst.