Andra skörden rabarber

Jag blev jätteförvånad när jag lyfte på tunnan som jag lagt över ett av rabarberstånden. Det är ju bara fem dagar sedan jag senast höstade. Nu stod de där igen som Särimner, pånyttfödda.
Det andra ståndet, utan tunnskydd, har inte ens kommit halvvägs.
Innan skittjuvarna fångade hela min uppmärksamhet idag, gjorde jag färdigt årets första såbädd. I den tämligen styva lerjorden är löken satt, längst bort, sedan kommer ett stycke med tätt planterade röda bondbönor och längst upp en liten skog av krondill.

Ser redan fram emot alla dessa flaskor saft som rabarbern kommer att ge - rårörd!
Jag kör en "tunnvecka" till för en kompott kanske redan till torsdag.
Rodjana laddar nu. Bara tio dagar kvar till bäbisen. Har vi tur prickar vi in Carl von Linnés födelsedag 23 maj (omräknat till vår almanacka). Ska försörja henne med de läckraste av de delikatesser hon får äta fram till BB. Har inte fattat riktigt att vi blir en till i familjen. SNART!

Häst (skits) tjuvar!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"Min hög"

När jag kom till mina odlingar på vårt kolonilottsområde i eftermiddags såg jag lite längre bort två obskyra fiurer komma gåendes och i riktning mot min dynghög.
Den ligger lite längre bort i förhållande till min kålgård, 50 m söderut.
Jag öppnade grinden och gick in till "mitt".
De obskyra, den ene bärandes på en vit stor tunna, den andre med skottkärra, tittade upp och fick syn på mig.
Då fortsatte de förbi gödselhögen och försvann bortöver norrut.
Fyra timmar senare - packar jag ryggsäcken för att dra hemåt, ganska slut.
Jag tar "långvägen" för att snegla på hur långt alla andra i området hunnit.
Där uppe, på en lott bakom en annan, där i skogsbrynet stod den lille med skottkärran, han krattade. Den andre satt på en bänk och tittade ut över sin lott.
Jag fortsatte mot parkeringen, och där kan man liksom vända och gå en parallell väg tillbaka i skydd av dubbla kolonilottsrader.
-Jag tänkte - att det kanske var värt att kolla upp de obskyra, så jag smög mig vägen åter.
Egentligen tror man ju inte sådant här om folk som man har som odlingsgrannar. Jag såg skottkärran och tunnan smyga från sin lott och i riktning mot min skithög. Wow!
Jag smög efter på min sida, bakom små stugor och redskapsbodar. Jag kunde hålla mig osynlig ända tills jag var tio meter, bakom dem.
-Vad i helvete tror ni att ni pysslar med!
"Jag visste inte..."
-Du visste så djävla väl för Du väntade ut mig och så smet Du tillbaka, FY FAN!
(Kutym på omådet är att betala 100 kronor för tre kärror dynga, så har andra som skaffat dynga alltid tagit och så gör ock jag)

Bildbeviset.

Snacka om att bli tagen med båda armarna nedstuckna till axlarna i skuld och skit.
Den ene med en kärra full och den andre med en tunna skit.
(Man kan ju fråga vilken skillnaden är på en sådan människa och en tunna skit? Svar: Tunnan!!)
Självfallet läste jag lusen av karln som blev till en blöt fläck och bad att jag inte skulle säga något till någon - allrahelst inte till styrelsen för då åker han från området så det visslar.
Dilemmat är då - om de obskyra nu visat prov på skitdålig hederlighet kan man då lita på att de inte är lika ohederlig när det gäller verktyg, utsäde, skörd?
Man kan säga att jag har skit så det räcker - visst, men det är liksom inte det!

Odlingsdags

Det håller på att bli klart. Landet. Lite fräs kvar bara. Så många andra har redan satt lök och sått bondbönor. Jag gör det inte före den femtonde, regelmässigt. Då sätter jag potatisen också. Jorden håller bara lite över tio grader. Först sår jag palsternackor och rödbetor. Kålen förodlar jag bakom glas på balkongen liksom mycket annat. Den nionde juni är allt ute.


Många matbloggare diskuterar de första späda ogräsen nu och det som skogen och ängen kan ge av örter. Jag har min egen lilla plantering av ramslök. Kirskålen rensar jag bort, den smakar metall. Vad jag däremot medvetet låter självså varje höst är molla - en gammal kulturväxt i den svenska kålgården som vi ogenerat använder i det mesta; pannkakor, gratänger, vårrullar, stekt ris, stuvningar. Snart ska den skördas i knippen. Går att strimlas förvällas och frysas in , men är bäst nyskördad.


Idag fräste vi 1700 talslotten, nu ska den bara "kammas" sedan ska palsternackorna och gulbetorna sås och potatisen (gammal äkta sparrispotatis) sättas, allt under duk. Rovorna också och mina gamla bondbönor


På den "moderna" lotten är det grävt och gödslat. I morgon fräser vi. Här ska majsen snart sättas ut, västeråsgurkan sås, pumporna, squashen, alla thailändska örter, blommorna, krondillen
pakchoi, kinesisk bladselleri, svensk sallad och en massa annan sallad.

Det trevligaste av sällskap följer mig och spaden, nära, nära, hänger på för att fånga insekterna som virvlar upp där jag drar fram. Sädesärlan kom för flera veckor sedan. Slänger en blick mot mig emellanåt för att kolla om jag är juste - och det är jag ju.


Att tänka framåt är viktigt. Jag lägger upp fjorårskomposten och blandar med tvåårshästskiten och luftar med höstens grova solrosstammar, lägger en kompostlimpa som jag förseglar med duk. I små hål i duken ska jag så jättepumpa om det inte är för starkt, vi får se. Förra årets pumpa växte i komposten och det blev lyckat.


I helgen slänger jag mig på knä och nagelfar det risiga jordgubbslandet. Jag har tillräckligt för att sätta ett par tre rader till som ger rikligt med frukter först nästa år. Våra jordgubbarna är otroooligt goda och skyddas med nät för bakom dem står en skog av surkörsbär. Trasarna äter dem till "middag" och flyger sedan ner till jordgubbslandet för "dessert".

Stekt ris med ägg, kalvlever och räkor

Gitto skriver om om dagens asiatiska på sin nya blogg Matfeber och då handlar det om en lite försvenskad Kao pad Saparot, alltså stekt ris med ananas. Hon har i sin tur fått receptet från "tjejerna på ragazze.se".
Vi hade också Kao pad idag; Kao pad taab gong som är stekt ris med kalvlever och räkor. För att ungarna också skulle kunna äta så lämnade vi thaichillin utanför och serverade istället en nam prig pau till.

Kao pad älskas av ungarna - därför serverar vi nam prig pao vid sidan om till de vuxna

Det är inte helt fel med stekt ris, om man "piffar till det" med lite fisksås, soja, vitlök, lime, vårlök, taab och gong!

Ett ägg rörs runt i en het järnpanna med olja. Ös i skuren gullök och några krossade vitlöksklyftor - de sistnämnda rostar först och ger fin smak.
Levern är skuren i skivor och hastigt stekta och egentligen rester. Skär den i bitar. Den ska fortfarande vara alldeles rosa inuti. Ös ner i pannan md löken och ägget. Snart, kastar vi också i räkorna - ja jag vet, man ska inte äta thailändska stora räkor, men jag gör det ändå! Är räkorna råa har vi skalad dem så bara stjärten är kvar och då ska de fräsas innan riset. Är de färdiga (man kan köpa färdigkokta riktigt goda och frysta så har de nu fått tina och läggs i mot slutet.
Fördela kallt ris i pannan. Det är ganska kladdigt och klumpigt så fördela med fingrarna. Vänd runt. När det är hett så skvätt i ordentligt med fisksås och sedan lite mörk kinesisk svampsoja. Vill man förhöja smaken så skvätt i lite "pojkesoja" (Healthy Boy). Rör runt ordentligt. Lägg i räkorna om inte det är gjort och låt dem bli varma i riset. Stjälp upp på tallrikar och servera med en stjälk vårlök (springonion) och en klyfta lime. Och så, som sagt, den nödvändiga styrkan i nam prig pao om man nu är lagd åt det hållet.
God spis!

Meny idag - utan tabberas

Man ska ha på fötterna. Det var uppehåll för Tabberasets serie om Linné som jag gjorde sådan reklam för igår. Jag visste inte det
Å andra sidan - den som händelsevis lyssnade - var det inget fel med det, Meny höll sig till ett osedvanligt bra tema idag, om livsmedlens långa transportsträckor.
Nästa vecka kommer tabberaset tillbaka med fortsättningen på Linné - jag påminner här!

Linne i Radio (del två)

Kallt, dåliga vägar, rövare, ont om mat - Linné befinner sig i Lappland och blir bekant med den syrliga maten, den bevarade, torkade konserverade.


Tabberaset fortsätter serien om Carl von Linné torsdag förmiddag i Meny i P1. En serie om maten på blomsterkungens resor, han upptäckte Sverige och även maten i den mån att den intresserade honom ett ögonblick - annars föga.
I första delen som sändes förra torsdagen (kan laddas ner här!) befann sig Linné i Lappland och det gör han förtsättningsvis.
Sist smakade han torkat stekt tjäderbröst, segmjölk och gädda.

Surt väder, blöta skor, ingen han kände, mörker.

Musik på torsdag i inslaget - Haydns cellokoncert - i Diné med Linné.
Sänds i P1 kl 10:03, repris 00.03 och lördag 16.03 - vi hörs!

"Peddokocken" dömd

Blixtsnabbt och självklart togs hans namn och bild bort från kocklandslagets hemsida.

Han är inte alls så berömd som så kvällstidningar försöker göra gällande idag efter att "kändiskocken" som lagat mat till kungen, givit ut kokbok och varit med i TV dömdes till fyra års fängelse.
Till en början utmålades han som en snuskgubbe som lockat tonårstjejer till fotografering på hotellrum och lurat till sig sex under förespegling att ge tjejerna en lönsam modellkarriär.
Under förhören och under utredningen visade det sig att flera av flickorna var underåriga och att han nu dömts för att utnyttjat barn. Han har också våldtagit två av flickorna och i andra fall utnyttjat dem sexuellt. Fyra år - hoppas han får vård.