Bönemöte

Bönorna blötlades över natten och koktiderna varierade sedan mellan 29 minuter och upp till en timme beroende på sort, växtplats och torkning.

Mångfalden fanns förr och har bytts ut mot enfald. Det kan speglas genom det rika utbud av olika slags bönor som odlats i Sverige.
Igår var vi några stycken som hade en bönprovning i Stockholm. Några av sorterna hade odlats i samma familj sedan 1800-talet. Alltså, igår smakade vi på förr-förra århundradet, smakade på historien.

En gotländsk sidensvart böna. Betyg ordinär

Från början hade vi 40 olika sorter. Av dessa valde vi ut 20 och delade upp i två kokomgångar.
Märkligt att många sorter inte smakade någonting och andra hade en enorm karaktär; Smörighet, metall, jordigt, honung, gräs, fruktigt, salt, syrligt, grynigt, kladdigt etc.
Av alla de 20 var det bara några få som vi tyckte var värda att satsa på, de övriga kunde vi ge betyg efter det hos Linné så vanligt förekommande betyget; Ordinärt!
Mer om bönemötet kommer sen.

En-två bönor per testare och av varje sort. Vi gick ut och åt efteråt.

Djur är inte människor!

Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Reklamen, vare sig det gäller kött eller mjölk, genomgår en förfärande bambifiering.
Har verkligen lobbyisterna från kramadjurenrörelserna ett så starkt genomslag hos animalieproducenternas marknadsförare att dessa håller på att falla på eget grepp.
Vem vill äta bambi!
Vem vill äta de söta kalvarna som nu till och med nattas och görs fullt jämförbara med mänskliga bäbisar?
Vem vill äta kött från kalvar "som fått gå på den gröna åkern och fritt fått amma sin mamma". Plötsligt kallas kor för mammor. I en tecknad långfilm nyligen är det visst en snårperspektiv det här med genus vad gäller kor och tjurar. Det verkar som om Zacharias Topelius fått manusförfatta reklamfilmerna.

Från Milkos reklamfilm som nu rullar i reklamfinansierade TV kanaler

Men den är ändå för bedrövlig, Milkos senaste som rullar på TVn nu. Den med det unga bondparet som har bäbiskoll på sin lilla kalv och som till sist sjunger "Vyssan lull" genom en babyvakt.
Jag förstår att många tar illa vid sig av gittos olagade kaninefter sådana idiotpreferenser vi matats med ända in i vardagsrummet.
I förlängningen då?
Jo, Operakällaren har ju kastat ut gås och anklever till följd av påtryckningarna och den snedvridna uppfattningen att det gör ont på fåglarna att gaveras.
Men kycklingarna får vara kvar, de som aldrig får se himlen, aldrig äta färskt foder, aldrig känna doften av daggfrisk jord, aldrig röra sig fullt ut och bara leva i 33.4 dagar och då avlivas med elektricitet och sedan få huvudet avknipsat hängande upp och ner.
Och lammen då och grisarna, ska vi fortsätta äta dessa som är hetsade i lastbil till slakterierna och sedan elbedövade och bultpistolade och blodstuckna och styckas fortfarande varma - är det OK! Tänk på de söta kultingarna och tre små grisar, bror Duktig - och gåsmiddagarna då ska vi tåla den plåga det är för djuren att bli stuckna i halsen, den långa vackra, slanka.
Vilt ska vi väl inte heller äta - är det någon fler än jag här som tittat in i en Älgs slocknande klara mörka, bottenlöst vacka ögon just i dödsögonblicket?
Ägg, kan vi int' heller äta, inte ens från frigående höns för de har det inte ett uns bättre än sina slaktkamrater, snarare sämre, för de får gå längre i skitdoften och värmen och sågspånen och kletet, ända tills de blir så slappa i äggaarschlet att de inte förmår mer - då mals de till minkfoder och minkar är väl det värsta!?
Nej - vi är ju högst upp i näringskedjan, vi är jägarna och vi håller djuren för att vi ska överleva i första hand.
Lägg krutet på att kräva en god miljö för djuren, en bra avel och ge producenterna förstånd att ta fram råvaror med högsta möjliga smak och absolut bästa kvalitet till lägsta olägenhet för djuren och inom ramen för den etik som omger produktionen!!

Inte helt ovetande har jag skrivit detta på den amerikanska skippa-köttet-dagen, “The Great American Meatout” som Stellan på Salt och Brax on Food skriver om.

Världsbäst i kinatest???

Snart är det dags för Gourmand World Cookbook Awards 2006. I år går tävlingen i Peking och min bok är en av finalisterna i klassen "historisk måltidslitteratur" och presenteras så här: "The world famous author of Pippi Longstocking, Astrid Lindgren has in all her books presented food, this is the ultimate introduction to the heritage of Swedish countryside food."

Foto: Multimediafabriken Grythyttan AB

Boken tävlar med 20 andra länders bidrag och den 7e april får vi se hur det gått.
Finalplatsen är resultatet av att min bok vann samma klass i den svenska kokbokstävlingen i höstas då jag fick ta emot diplom som årets bästa historiska måltidslitteratur och blev en av fem böcker som nominerades som årets bästa måltidslitteratur alla kategorier.

Persikokaka Rodjana

Som vanligt på söndagen hade vi "familjemiddag" med småbarnen och storbarnen. Det värsta är att vi äter så förbannat mycket att vi efteråt bara orkar slå oss ner vid TVn och stöna.
Mest är det Rodjana som tar hand om köket dessa dagar och så var det allrahelst idag. Förrätt blev vårrullar med mungbönenudlar (glasnudlar) och fläskfärs. Ungefär samtidigt ringde våra grannar från Malaysia och ville ge oss en hel serve med tempuraräkor som blivit över sedan igår:
-Vi orkar inte äta mer!, se de.
-Tack, Tack, sa vi och slängde dem i frityroljan tills de var alldeles härligt krispiga.

Varmrätt var en skönt doftande kålpudding på spetskål och med riset kokt i mjölk. Den var nästan som en varm paté - härligt fruktig med den unga kålen liksom insmält i köttet och kryddad med kryddpeppar och så mycket vitpeppar att det verkligen ger smak..aha, det är vitpeppar!
Lingon och kokt potatis och en gräddsås på hälften ankbuljong och hälften lammdemiglace som ligger portionsförpackat i frysen perfekt att ta fram och köra med lite lök, smör och grädde.

Vräkta i sofforna doftar det starkt kaffe och in kommer en nyss avsvalnad persikopaj precis så som Rodjana komponerar den, inte för söt, inte för blöt - kort sagt enormt god.
-Min paj är djäkligt enkel.
Det här behöver Du:
Till Pajskalet:
125 g smör
1/1/2 msk socker
3 dl vetemjöl
Till Fyllningen:
1 burk konserverade persikor eller fyra väl mogna skalade och delade färska
1 1/2 msk potatismjöl
2 1/2 dl Kesella
2 msk smör
rivet skal och från en halv lime
saften från 1/4 lime
3 ägg
1/2 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
150 g pecanötter
1 dl mandelspån
3 msk socker till "kakyta"

Så här gör Du:
Nyp ihop pajdegen och tumma ut i en nonstick form med löstagbar kant. Ställ i kylen ett tag. Förgrädda sedan pajskalet i 200 g i drygt tio minuter.
Vispa ihop Kesella med potatismjölet, sockret och äggen.
Skär sönder pecanötterna grovt och rosta mandelspånen i torr panna.
Lägg de avrunna och torkade persikorna i pajskalet, strö över pecanötterna och häll kesellablandningen över. Strö över mandelspånen som ett täcke med lite socker. Grädda i drygt 30 minuter längst ner i ugnen tills "puddingen" stannat och mandeln fått gulgyllene sockerfärg.
Skär upp och servera med en klick vaniljgrädde och en Löfberg Lilas starkt bryggkaffe (Nej vi får inte betalt för att säga det, men till stockholmsvattnet och till vår bryggare är det kaffet det bästa!)

Veckan är därmed till ända och som vanligt lovar vi oss, läs tabberaset, att köpa den där promenadmaskinen, ta fram måttbandet för midjemätning, spola alla kolhydrater och allt fett och leva stenålderskost i sex veckor för att komma i badbyxorna och våga visa sig på stranden i sommar!

Jam Taleh - Thailändsk skaldjurssallad

Jam Taleh som Rodjana lagar och serverar den.

Hjärtmusslor, bläckfisk, krabba, blåmusslor, gröna musslor, klipphummer, pilgrimsmusslor, tunna "båtar" av gullök, plockade rosetter av bladselleri, cirongräs i tunna, tunna skivor, några kaffirlimeblad, limejuice, några krossade vitlökar, chilli (färsk och namprigpao), fisksås och socker.
Bara att skriva om det här får munnen att vattnas - detta är min smakikon för det utmärkta thaiköket där smakerna studsar åt alla håll och balanseras mellan syra och sötma, chillihetta och beska med den salta fermtenterade fisksåsen som ett sammanbindande kitt.

Jam Taleh serveras och äts med nykokt jasminris och nam prig pao

Ovanpå det vita "nystrukna" riset "smörar" jag en yta av Rodjanas hemlagade Nam prig pao som ger den där "saltiga" smaken för att citera Austin Bush från min intervju med honom två torsdagar i rad i SR P1 Meny den första och åttonde mars, ladda ner här!
(citrongräs är inget man tillsätter hipp som happ i det thailändska köket - används sparsamt i en del utvalda rätter och sparsamt även i dem)

En sann rysare i natten

I den här maskinen avrättades en svensk på Långholmens fängelse 1910.

Innan vi åt dim sum idag gick jag på den där utställningen om döden som jag länge undvikit - dels för att jag arbetat med döden större delen av det gångna året och dels för att jag inte förväntade mig att stadsmusum skulle kunna lyckas överträffa det som "Döden i skogen" förmedlar och jag fick rätt. En dagispedagogisk utstälning där stor del upptas av förklaringar och teaterkulisser istället för att gå rakt på sak om döden som en del av livet - undantaget avrättningsdöden, den brutalaste och hemskaste av dem alla.
Detalj av den svenska giljotinen

Samtidigt hade jag förväntat mig en annan känsla genomsyrande när jag stod bredvid avrättningsmaskinen, giljotinen - den som bevisligen använts vid en avrättning, den sista, i Sverige. Faktiskt på samma dag som Hjalmar Branting fyllde 50. Han var ju en stor dödsstraffsmotståndare.
Förmodligen det sista Ander så i livet. Detaljerna av den stabild byggda giljotinen var slutscenen i hans blick innan den släcktes av riksskarprättaren Dalman.

Ivrarna hade lagt avrättningsdagen på jubileumsdagen i hopp om att tidningarna skulle ha helsidor om mördaren Ander's mörka öde vilket de inte hade. Det blev också den sista avrättningen i Sverige, 1910. Vänder jag mig om från platsen vid den plexiglasbur som giljotinen står monterad i ställs jag öga mot öga med mördaren på bild. Han ser så ledset liten ut. Längst upp i ställningen sitter den välslipade bilan och över den en tyngd som ger skäret ett enormt tryck - en halshuggning misslyckas inte!

Till höger hänger att annat porträtt och der är på Dalman, riksskarprättaren som tillsammans med sina söner monterade ihop dödsmaskinen på vinden ovanför lägenheten där de bodde och övade avrättningar på halmdockor. Dalman som förrättade alla tidigare intermurala avrättningar med handbila, bland andra den på Anna Månsdotter.
Giljotinen togs in till Sverige av dödsstraffivrarna redan 1903 och togs genom tullen som jordbruksredskap i brist på annan godkänd tullterminologi. Den monterades ihop 1909 för att användas till avrättningen av den då dödsdömde Amaltheamannen. Han benådades dock och Dalman fick lägga ihop den inoljade och putsade giljotinen i sin transportlåda igen.
I en liten låda på museet får besökare rösta för eller emot dödsstraff.
Det här är Dalmans handbila som han släckte livet på ett antal dödsdömda

Vi vet redan vad svaret blir. 40% av alla gymnasister idag vill återinföra dödsstraffet i Sverige och tacka för det - i våra lärobäcker står det enbart möjligtvis om giljotineringen av Ander och bränningen av 300 kvinnor för häxeri. Inte ett ord om att tre gånger fler män dömdes för tidelag, sex med djur, inte ett ord om de tusentals som halshuggits i gläntor i skogen för brott mot bibeln. Ända fram till 1876 var avrättningarna offenliga.

Dim Sum - Helt nöjd

Aroy dee på St. Gråmunkegränd 8 i Gamla Stan

Aroy dee på thai kan närmast översättas med "jättegott".
Det finns en thairestaurang på Stora Gråmunkegränd 8 i Stockholms Gamla Stan. På söndagarna så lagar malaysiska kockarna dim sum och glör det förvånansvärt bra, bättre än på många andra plaser i väst - en liten pärla med andra ord vilket understryks av det faktum att det mest är asiater från kinadelar av världen som befolkar stället.
Närmast de lätta härliga knytena med pilgrimsmussla

Vi började med en grillad anka med ett sprött lackat skal (skinn) och mört innanmäte - kunde varit lite saltare och lite fetare. Fortsatte med 35 kronors korgar med dim sum med räkor och fläsk och med pilgrimsmusslor - underbara. Vårrullar av löv av bönost, friterade knyten med tofu och räkor, helt ljuvliga risnudelrullar med hela söta räkor...ja, tillhopa tog vi in nio olika korgar utöver ankan.
En lördag med familjen, två vuxna, två småungar = 600 spänn! Bättre har jag inte ätit dem annat än i Kina och i Chinatown i Bangkok.
På thai kallar vi de här degiga varma bullarna för "salapao", vad de heter på kinesiska vet jag inte.
De slinkigt härliga rispnudelrullarna innhöll bland annat hela stora söta räkor med en varm, mjuk smak som fyllde hela munhålan.
Grönt te genomgående är en utmärkt dryck till.

Miljön?
Gör inget åt den! - den är typisk som den är - och ser alltså helt enkelt för djävligt ut med plastblommor i girlanger i taket, otvättade fönster ut mot gatan, furumöbler som påminner om finsk bastu, mörkt och murrigt. Gå dit och ät dim sum en lördag - det räcker!
Instängt. murrigt. mörkt och med dammiga plastblomgirlanger i taket = koncentration på maten.