Farsan fick ligga hela natten med hjärnskakning - kommunen hade inte reparerat larmet som de sagt!

I ett år har mina gamla föräldrar bott i ett så kallat Trygghetsboende i Sollentuna.

De var glada över att få det tryggt och trevligt omkring sig.

I ett års tid har vi försökt få till ett fungerande trygghetslarm. Det har varit ett problem. Kommunen, kommunala fastighetsbolaget, kommunala energibolaget, Internetleverantören, larmleverantören, alla har varit involverade. De får till en funktion medan de är på plats, sedan havererar det.

En leverantör menade att man måste starta om enheterna ofta för att det ska fungera — säg det till en 90 åring som slutade köra bild för 25 år sedan och en mamma som aldrig tyckt det varit trevligt med knappar och teknik.

Följden är att trygghetslarmet fungerat bara lite då och då och med de har beställaren, det vill säga kommunen, varit nöjd, men det har inte vi vetat om — att man faktiskt accepterat ett ”då och då” larm isf ett ”on off” larm.


För två veckor sedan blev min mamma sjuk, hastig infektion, onåbar, förvirrad. Larmet fungerade inte. Hemtjänsten var tack och lov där och ringde från egna telefoner efter ambulans.

Rapporten från kommunen var att larmet fungerade, sedan ”de varit där och skruvat”.

I morse hittade hemtjänsten min pappa, liggande på golvet. Larmet fungerade inte. Han har legat där vet inte hur länge i natt, han själv kan inte svara eftersom han lever i ett enda stort NU!

Jag ringde kommunen och försökte få tag på en ansvarig och ställa tre frågor:

1 Måste någon dö innan larmet fixas.
2 Vem är ansvarig för larmet.
3 Hur går ni vidare efter att farsan fått ligga på golvet i natt och med hjärnskakning.
4 Morsan, på sitt 86e, är nu ensam hemma, afatisk och kan inte meddela sig med någon (i övrigt rask i skallen), när fungerar trygghetslarmet?

Jag fick inte svar på frågorna.

I den här kommunen har vi en företagskultur som kanske kan vara nyttig i vissa ekonomiska, praktiska sammanhang, men är det inte när det kommer till människor. Den går ut på att alla chefer och underchefer håller varandra om ryggen, i realiteten slickar uppåt och sparkar neråt. När man ska prata med personal är de hela tiden livrädda för den närmast över i hierarkin för den åsnespark som hela tiden hänger i luften. Slicket uppåt består i ett ständigt skyddande så det är hart när omöjligt att, som i vårt fall köpare av en tjänst, komma i kontakt med cheferna.

”Det är många olika som är ansvariga för det som hänt”, fick jag som svar.

— Jag vill ha ett namn.

”Hemtjänsten”, svarar ifrågavarande chef.

— Nej, det är inte hemtjänsten som ska ansvara för Ert larm som Ni administrerar, hemtjänsten är inte ens kommunal, den är godkänd som entreprenör, knappast med ansvarighet för Era trygghetsalarm.

Farsan ligger på sjukhus med hjärnskakning. Han mår inte bra. Hade han kommit in tidigare hade han mått bättre.

”Jag vet att det varit problem så vi har utrett problemet i ett år nu och inlett förberedelser för en ny upphandling av andra slags trygghetslarm, sådana som fungerar”, svarade enhetschefen Mona Sackeri.


— Det betyder alltså att man redan för ett år sedan insåg problemet. Självfallet efter våra klagomål, (inget tryghetslarm i de två husen med trygghetsboende fungerar tillfredsställande, inte TV oeller telefon heller för den delen)

”Vi har utrett problemet”.

— Vad har Ni kommit fram till, frågar jag.

”Ja vi har gjort en utredning, du får nöja Dig med det svaret, frågar Du mer nu lägger jag på telefonen”.

Då ska jag be att få ta del av den utredningen. Lägg den i kommunalhusets reception i mitt namn så tar jag med den hem och äser så att jag kanske förstår bättre varför min pappa fick ligga i natt på golvet med hjärnskakning för att larmet inte fungerade.

Senare får jag veta att enhetschefen ljög om utredningen. Den finns inte. Det var en annan ur personalen som erkände det, en som inte går under enhetschefen och därför inte är så rädd.

”Jag har ett nytt jobb här på kommunen, Hon är inte min chef längre”.

Farsan hittades i morse. Man kan undra hur mycket som hänt under dagen, fram till nu klockan 16.

”Jag började jobba och ringa runt för en halvtimme sedan”

— Men chefen som inte är Din chef sa att de hade haft folk som utredde vad som skett under hela dagen. Då ljög hon igen.

Under hela det här året har folk ljugit för de gamla, lovat och lovat, luftutredningar på luftutredningar och så har de skyllt på varandra, alla skyller på alla för att skydda varandra.

”Vi har ingen som är ensam ansvarig för det här”

Ingen, INGEN, frågade ens hur det var med farsan!
HALLÅ! Är Ni verkliga, Ni tjänstemän i Sollentuna kommun, finns Ni på riktigt?