Lätta julbordet

Första rundans silltallrik på Sollentuna golfklubb följdes av fem yterligare.

Jag är egentligen ganska ointresserad av denna stora mängd mat som ett julbord innebär. Känner att min tid som köande julfirare i förtid är et litet slöseri med tid och smak. Det har heller inget med tradition att göra utan är ett senpåkommet påfund för att finansiera krogarna för resten av året eller helt enkelt locka hundralapparna ur folks plånböcker.
I år har jag trots det hunnit med två ganska bantade julbord. Det första på konstnärsklubbens Lucia och det andra igår kväll med en uppdragsgivare som bjöd en supertrevlig kväll Sollentuna Golfklubb.
Vi var där förra året också och jag tog dit hela stora familjen några kvällar senare. I år har vi lilla julafton hemma i morgon då de stora barnen är var och en på sitt håll under julaftonskvällen och då ska vi ha ett litet julbord med det nödvändigaste.
Vad jag vill säga är att anslaget räcker. Igår fanns det nödvändigaste på ett julbord, det blir familjärt även om jag saknade ålen och pressyltan och grisfötterna och aladåben, brunkålen och grönkålen, bruna bönorna och det långkokta fläsket + diverse annat.
Nu var det sällskapet som var trevligast och maten helt OK med sex vändor enligt protokollet.
För mitt GI liv är ett julbord väldigt bra och syntes inte på vågen i morse.
Välkommen säger jag denna morgon till julstressen. Det är idag allt ska ske.