Jul på hjul i underjordens konstgjorda värld

Som en utgrävning

Jag åkte kommunalt härom dagen i veckan. Efter en lunch på Sällskapet i trevligt sällskap på Arsenalsgatan nådde jag nedgången till Kungsträdgårdens T-bana tvärs över gatan och det slog mig hur bra Stockholms tunnelbana är - inte som transportmedel utan som konstnärlig upplevelse. Jag hade glömt trots att jag under en tid på 70-talet var så engagerad att jag höll föreläsningar om underjordskonsten på "mitt" universitet i London.
Ulrik Samuelsson har gjort utsmyckningen och barserat mycket på palatset Makalös, det som byggdes av del la Gardies i början av 1600 talet och som sedan blev Operan efter branden som ödelade allt, så gott som. Makalös är ytterligare en anknytningspunkt till mitt intresse. Härifrån hämtade jag en hel del köksuppteckningar inför en artikel om 1600 tals mat en gång och jag blev väl förtrogen med några av de uppåt 80 rätter som kunde serveras som måltid.
För några år sedan undervisade jag på en kockskola, gymnasister och hade en klass avslutningselever som lagade upp flera av rätterna som projekt. Inte nog med tillagning. De forskade själva och klädde sig och agerade som om middagen serverats drottning Kristina hemma hos den tidens gårdsherre Greven Gabriel Bengtsson Oxenstierna (en middag som förvisso vi vet ägt rum, dock inte i det stenslott som nu står på platsen utan i ett tidigare av trä).
Det som bland annat serverades var sjuden lax med saffran, kromgädda, kräftpastey, harpastey och stekt gås efter originalrecept jag hittat.
Så går jag förbi Samuelssons scenografier i tunnelbanan och tänker att det är precis det som middgen var, en synnerligen god scenografi och när en av kockeleverna (som för övrigt började studera historia efter det där) tittade på kräftpasteyen med timjansmörsås sa hon: "Det där skulle ju kunna vara lagat idag" och det var precis vad det var.