Rullande nytt med majskyckling från Bjärefågel

Per-Olof Ingmarsson på Bjärefågel var på restaruangmässan häromdagen och han berättade att begreppet "Majskyckling" nu tagits upp av så många producenter, med blandat resultat, att hans Bjäreföretag i Torekov inte längre ville vara lok för alla som ville vara med i marknadsföringen.
Därför blir det allenarådande namnet för majskyckling från Bjäre från och med nu "Bjärefågel" med undertext och självklarhet att det handlar om majskyckling, lite fetare, gulare, bara uppfödd på närodlad majs och med större utrymme än sina magrare och vitare och torrare kamrater från lantbrukarnas kycklingfabriker.
Bjärefågel var ju först med sin majskyckling, häftigt motarbetad av oroade storslakterier som varje dag slaktar mer än vad PO gjorde på ett år. Idag har företaget naturligtvis vuxit - kvalitet lönar sig uppenbarligen - och bättre kyckling har vi nog inte arbetat med, en kyckling som väl kan mäta sig med sina franska blåbenta kusiner till ett pris som är billigt om man ser till smak och resultat.
Jag har haft förmånen att följa utvecklingen på Bjärefågel genom åren då jag arbetat med Rickard och Robert Nilsson på salig insomnade Kattegat Gastronomi och Logi. Man kan lugnt säga att mästerkockbröderna spelat en stor roll i marknadsföringen. Jag minns en del avsmakningstester som gjordes då kycklingen från Bresse tillagades jämte majskycklingen från Torekov och alla namnkunniga smakorakel bland kockarna i blindo lade sina röster på Bjärefågeln framför den franska.
Så fick jag vara med om en smyglansering - färdiglagat från Bjärefågel. Majsycklingbröstrullar som smälte i munnen, kryddade med närproducerade Bjäre Hembygds dragon och örtsalt och ångkokta i hårt knutna korvar med värmetålig plast. Så enkelt och självklart där skinnet och den lilla feta kanten undertill får sitta kvar och ge smak.
Förvisso går kycklingen att skiva direkt och ätas kall. Hemma skar vi den i knappa centimeterskivor, körde dem på svag värme i lite smör och lät dem sedan koka ihop med lite grädde och fint hackad spenat. Som av en händelse fick jag några kilo Sankta Thora potatis från Bjäre Hembygd att äta till.
Självklart alltid ostar efter maten, här ett urval som får stå framme och bli ätbart

Odlade själv Sankta Thora med gott resultat i sommar, en fast, gul, söt potatis som passar just till fetare sås, en långkokt färsk sidfläskbit, eller andra feta goda anrättningar.
Vi är försörjda med ett alldeles fantastiskt äppelmos som Ulla Rosendahl bjuder oss på. Pröva till ost - det är så det ska smaka.

Rullen finns inte i produktion utan var ett smakförslag att pröva - men jag lovar att om den kommer så blir det en smaksuccé den dag PO förstår att göra ännu mer av sin redan utmärkta majskyckling...fl'åt...ska vara Bjärefågel!