Vi var så entusiastiska att vi helt glömde av att plåta.Tillsammans med vår goda vän "Gittan" satte vi oss i bilen och lät den i stort sett styra sig själv vid lunchtid. Först var den på väg till Rappnes utmärkta vegetariska byffé på Slottsträdgården i Ulriksdal där vi var i förrgår och åt hur mycket som helst. Men så hade vi läst någonstans där det inte framgick helt att det bara var a la carte under sommaren. Utan att vänta på bekräftelse styrde bilen mot Edsbackas Bistro som vi bestämt vet serverar lunch ända till 15 på vardagar, utomhusservering bakom huset dessutom och i lugnet och i skuggan under ett knotigt vackert äppelträd. I örtträdgården breder myntan ut sig och slåss om utrymmet med en ytterligare rival, oregano. Handtextat slår det mot oss att det för dagen, bland allt det övriga, bjudes Wallenbergare. Och den kommer in gräddig, puddinglik, härligt patinerad av skorpa och så precis stekt att den nyss stelnat, luftigt ljus och lagd på perfekta gröna ärtor och riven kokt vitkål som stadga, gräddgult mos vid sidan om och rårörda lingon till.
Djädrar vad fint!Det som återstod att plåta var en urdrucken kaffekopp.
I morgon? Lunch på Ulla Winbladh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar