Har man inga myskankor eller tillräckligt med koltrastar så återstår bara en sak, manuell bekämpning av dessa "Satans grönsaksmördare". Den spanska snigeln som muterat sig med den svenska äter upp allt som är skört och vackert, den polska salladen , bruna bönorna, störbönorna, den ger sig till och med på rabarbern som alla säger att den inte äter. På dagarna ligger den under något och smider planer på var nästa smetiga attack ska sättas in.
Igår plockade vi en halv hink - tar inte med den på bild för det är så djädra äckligt att det inte passar här.
Jag och barnen har haft för vana att klippa den rätt av med sekatören. Nu är det så många av sorten att vi vill ha bort dem och inte ha några skrottar liggande. Det lockar nämligen nya sniglar dit.
Igår klippte vi en på trätrallen. Det tog tio minuter så var tre "kamrater" där och smaskade i sig.
Varje gång vi klipper dem mitt itu har vi mumlat samma mantra: "Brinn i helvetet din djävul".
Nu tog vi varsin grilltång och så plockade vi, en halvhink full.
Ett saltkar - det räcker. Salta lite på snigeln och deras eget inre system kollapsar, de vitnar och dör snabbt. Hinken blir en geggig massa. Härligt!
1 kommentar:
Att klippa itu sniglarna är det näst humanaste sättet att avliva dem på. Att lägga dem i frysen är absolut snällast, då går de in i dvala och somnar in i ordets rätta bemärkelse. Att avliva sniglar med salt är däremot rent djurplågeri och knappast något man ska uppmana till på en blogg, inte ens när det gäller mördarsniglar. Bara för att sniglarna drar ihop sig betyder det inte att de dör snabbt. Tvärtom är döden långsam och plågsam. Läs i stället boken "Mördarsniglar - lär känna dina fiender" av Jeanette Thelander, så får du veta massor om mördarsniglarna och om hur du bäst bekämpar dem.
Skicka en kommentar