Kakmonstret laddar för julen här hemma - helt jävla otroligt goda kakor signerade Kristina E!

Bakning hela degen, f'låt dagen. Ett totalokuperat kök, men vad gör väl det med vanilj och chokladdoft ända ner i trapphuset.

Nu vilar de gott i den gamla blå våningskakburken där enligt uppgift Kristinas mamma hade egenbakade skorpor till att doppa efter skolan sådär någon gång på 60-talet i Edsberg.

(Hemma hos oss mötes vi av muffindoft, men bara doft då de alltid åkte ner i frysen så fort de svalnat)

Jag har alltid varit julhatare, tycker det är en förfärlig helg och alldeles i helvete för mycket bestyr för några dagar. Omvärderar lite av den känslan men bara för kakornas skull. Ser fram mot kaffet på julafton med allt det rika som gömts i kakburken och kanske en köttbullemacka med rödbetssallad, kanske lite kalvsylta med inlagda rödbetor, möjligtvis en sillbit till en egenodlad kokt potatis, rökt renstek och möjligen en skiva marinerat, grillat, revben med rödkål och så en grönkålspaj...inget mer.

Och så alla julgrejer som ska fram, men vad katten.

Äter årets lutfisk i morgon på klubben som av tradition - ingen annan än jag här hemma äter lutfisk, då vår man åka bort och äta ute. Lutfisk är ett måste, men inte bara till jul. Glömmer aldrig Werner Vögelis små lutfisksuffléer på Operakällaren där man petade ett lite hål i mitten och hällde i rikligt med smält smör. Hemma i mitt föräldrahem åt vi alltid lutfisk till jul och eftersom mina tidiga barnaår var i Östergötland var det även brunabönor på julbordet och det där är jäkligt gott, bäst sent om kvällen när alla andra ligger och sover att ta en skiva skinka med hemlagad senap, en sked kall rödkål och en sked kalla brunabönor. Viktiga smakminnen . men jag tycker julen är ganska fruktansvärd. Vid sidan av brunabönor och lutfisk och grönkålssoppa med ägghalva på annandagen så var det rena rama Norénjular med alla slitna, trötta, grälande. 

Åt förresten julköttbullar idag som K stekte igår, små trillade köttbullar, lite saltiga och med perfekt stekyta - bästa köttbullarna jag smakat på år och dag.

Förbannade jul, älskade smaker - men skinka? Nä den vänder vi ryggen. (köpte en miniskinka av dålig kvalitet (Scan) till första advent, inte lyckat, inga smakminnen, inget att roa sig över och en tredjedel som blev kvar skar jag ner till Assar som blev glad.

Lite Nobel därhemma

Är jag tråkig som tycker Nobelfestligheterna är jäkligt bra TV. Det är direkt (vad som helst kan hända!), det är närvaro, det är en del flärd och det är fantastisk mat och matlogistik i kombination med väldigt mycket lärande och kunskap.

Vi? Ja, jo, i alla fall jag, blev sittande klistrad vid burken i går - en helaftons TV-kväll.

Geniet Fosse finns närmare dig är du tror, SR.se se - sök på Fosse så kommer den fantastiska romanen "Morgon och Kväll" upp att lyssna till - drabbande, innötande och med ett svindlande språk.

Hans tacktal - typ att han var försäkrad priset sedan länge, omtumlande bra.

Jag är inte så intresserad av klänningar och frackar och sånt så då tog jag paus och fixade några mackor. Räkor och kräftstjärtar i Augusts majjo med dill, hårdkokt ägg, allt på en tunn skiva danskt rågbröd och så toppat md laxrom.

Måste det vara köttbullar till jul?

Det vetekatten!

För många är just köttbullen ett måste på julbordet - det är det inte för mig. Däremot köttbullar lite då och då under året och just nu är det då och då och "dået" räcker till påska för jag langade fram 102 medelstora oxköttsbullar kryddade med kanel, chili, soja och spiskummin, rejält med salt och ströbrödet svält i bara vispgrädde, så ska det vara. Dessutom det där med löken , hatar stora bitar lök i köttbullen, lökbitar om en så smått hackat ändå kommer in som något obehagligt knaster i munnen med en beska och bismak av SO2. Nej, och det lärde mig Christer Svantesson en gång när jag gjorde ett juligt program för Meny i P1, hacka löken fint och fräs den lätt i smör, späd med vatten och låt sakta koka mjuk i 40 minuter på svag värme, då lockas sötman fram och löken börjar lira på riktigt. Sedan ska kryddorna blandas med löken och mixas till helt slätt för att kunna bearbetas in i färsen...alltså det blir så bra.

Nu står jag här med 100 köttbullar att frysas in till en del och kanske tas fram till jul om det är nödvändigt. 100?, det var ju 102 alldeles i början av det jag skriver - jo men en till August och en till Assar, blir hundra kvar. 

Fredagsmiddag i morgon blir kokt potatis från Håvra, köttbullar och gräddsås. Så är det och så får det bli.

Ostar som ger or ett ansikte...liksom

Det här är vårt smågodis just nu, en sju års lagrad Farmhouse. Inköpt på fantastiska Winijas. Jag gillar de här gamla ostarna som har några år på nacken, men alltså sju år, fatta, det är så mycket smak så att man ramlar baklänges och dessutom med ett superbrett smakregister som griper tag i en, liksom pockar på uppmärksamheten och dröjer sig kvar i flera timmar - total njutning med andra ord. Liksom i reserv har jag en 58 månaders lagrad Dacke - testat den tidigare och den är av en annan karaktär med högre syra och svinbra att lägga på en vetesur i höga travar med rikligt med smör under att ätas till kvällsteet.

Räkor med hemslagen majjo - bara för att

 

Alltså, tre lite udda spikar sitter, men sen går det åt fanders

Det borde inte vara så. Sitter tre udda spikar så ska de övriga med lite säkrare hästar gå in. Men jag tänkte så här att tar jag med en eller annan 25-oddsare bland de övriga så är det lite större pengar att hämta. Det häll inte, borde satsat på de övriga med större vinstchans, men just då i stunden tänkte jag utanför bekvämlighetsboxen. Okej, rätt ute i alla fall, spänning för 81 spänn.

Börjar med lite inramning med sådant som finns i gömmorna

Pastell på handgjord papper 13 x 19 cm

Hittade en amatörmålning på Skopan i Väsby - den högg jag för 15 spänn för ramens skull och för länge sedan. Hade också en bit sabbat glas hemma, den som spar han har. Bara att skära till och så passpartou, sådär ja. Första grezpastellen inramad - nöjd. Det är en av de små jag gjorde för att pröva hur mina pasteller gick an mot det papper jag tillverkade för kanske 40 år sedan och det satt bra.

Appropå har jag inte skurit en enda liten glasbit sedan jag för säkert 45 år sedan gick en kurs i blyinfattning i Oslo så det var lite nervöst. Slog mig att jag kunde blundat och skära, handlaget sitter kvar någonstans där jag inte har en aning, kul!

Pastellen är ju aktuell nu - som jag skrivit tidigare stod jag där i värmen i den magnifika ateljén i Chevillon och redde ut tankar från förra sommarens resa på Island. Det är den första lilla. Vattensprickan i det mörka lavalandskapet.

Ikväll temakväll om Konstnärernas Hjälpfond som fördelar sammanlagt fem miljoner varje år till konstnärer i nöd.