Sådant man blir sugen på och blir glad över att se

För några veckor sedan var jag och såg en utställning som satte sig i mig, Anders Karlsson på Nordens Ljus. I lördags gick vi till Galleri Cupido i Gamla Stan och såg utställningen med Hans Olof Abrahamsson och Karin Eklöf.

Kände mig väldigt besläktad med Hans Olofs bilder. Som jag gör med Anders Karlssons måleri. De där förenklingarna, rytmen, färgen. Allt som klingade inåt främst och utåt som en orkester, som musik inkapslad som uttryck. Nu förstår jag knappt själv, men jag pratar om känslan och om själva "gnetet".  Det kanske skulle räcka med att säga "så jävla bra" och bara lägga till ett utropstecken!

Jag tror jag gör det - så  jävla bra! Gå dit och titta.

Igår, och det är jag säker på, blev det kolbulle och amerikafläsk, rårörda lingon

Jag behöver inte upprepa mig. Kolbulle har jag skrivit om tidigare och det är ingen skillnad från det som vi lade på tallrikarna igår. Så förbannat gott!

Tärnat amerikafläsk. (torrsaltad suggrygg)

Enklaste soppan igår...eller var det i förrgår?

Så nära burksoppa man kan komma, men ändå inte. Tomatsoppa. Billigt och gott. Man blir ju lite ruggig efter hundpromenader med Assar.

Två förpackningar passerade tomater, ta de billigaste, det ska ju ändå kryddar och saltas och förädlas. Kör i lite hönsbuljong - det har man ju alltid hemma - Fint hackad gul lök, Tabasco, Worcestershiresås, lite fisksås (Thailändsk Nam Pla) och så Kikkoman soja och en torkad hårt stekt thaichili. Koka upp försiktigt och gör "luftig" med handmixer. Servera med en klick gräddfil och med friterad saltad och citronstänkt palmkål. Rågsur med riktigt smör till.

Så glad för all grönkål

Fick med oss den sista lilla skörden av grönkål och svartkål, små blad, nästan som primörer, lite frostnupna, perfekta.

De större skördarna ligger vackade i frysen, till grytor, puddingar, till smörfräsning och till grönkålschips med salt och citron.

Idag grönkål till köttbullarna till lunch och med gräddsås...ja ja okej då, brunsås!

Isterband som tagit sig och stuvad potatis från Färila

Den där jakten på de bättre isterbanden tar inte slut bara för att Franzén levererar. Ska ju hitta de näst bästa (så länge från Wurstmaster) och de tredje bästa som vi åt här om dagen.

Jo jag har köpt isterband från Delins i Färila tidigare och de har väl varit lite sisådär, antingen inte tillräckligt syrade antingen alldeles för lösa. De jag handlade i söndags var skitbra med fin syra och så bra stoppade att de inte skulle krupit ur skinnet om de steks långsamt hela.

På en hylla bland potatisen finns så länge lagret räcker lokalt odlad i påsar. Gott!

Och apropå isterband så skippade vi den vanliga pausmiddagen halvvägs hem till Stockholm genom att handla paj och isterbandslåda på Delins, väldigt bra och fick dem inte heta utan ljummade också, stjärna på det.

Fantastisk kål och en överdådig gåbortblomma

Det är en stor njutning att en mild senhöstmorgon gå ut i kökslandet med en skarp kniv och en grönsakskorg och skära de kullriga små bladen av kruskål, svartkål, mangold och små små knutna knoppar av brockoli.  Det är just nu det enda som står kvar i trädgårdslandet jämte några eländiga frostsvarta stänglar av krondill (släppt alla frön till nästa sommars skörd).

Det har varit så varm höst, med undantag från några frostknäppar, att till och med det som lagts över odlingsbäddarna av trädgårdsrens börjat ta sig, är växer ytliga ogräs av herrans lust. Men det är okej för vintern tar livet av dessa och de kommer att ingå i gröngödslingscirkulationen (oj det blev ett långt ord).

De små bladen, knopparna, fick ingå i middagen igår kväll med faster Karin som bor 150 meter fågelvägen ifrån. Vedspisen var i full gång och värmen är behaglig. På spisen en riktig, härligt tung och väldigt stekpanna i järn. Olja i den och så i med blad och knoppar, allt väldigt hastigt, På med salt och citron och så upp på papper att rinna av och svalna. I med en rejäl klick smör och så små tärnade brödbitar av min hembakta vetesur och en pressad vitlöksklyfta. Upp på papper. Tunna skivor av isberg, små klyftade tomater, fint tärnad gurka - allt blandas, dressas med olivolja. Lättrimmad öringfilé, spöfiskad i Älvkarleby, hastigt stekt i lite extra smör. Färilapotatis till allt detta och en sås på rom och gräddfil.

Så till den magnefika "blomman." En rejäl konserveringskruka med torkade höstkantareller. Tack Karin, nu är vi rika! Att ha till vinterns grytor men framför allt att mortla som smaksättare till det mesta - utmärkt i omeletter att fint pulveriserat bara strö över och vispa samman med äggen.

Svingod fransk löksoppa på vedspisen

Först ett viktigt styrelsemöte över Zoom - praktiskt när man sitter i skogen på landet och eldar vedspis. Och därav datorerna på laddning.

Det blev en svingod löksoppa.

Innehåll, tre gula lökar, salt och rejält med svartpeppar, smör, en järnspis och en järngryta, hönsbuljong, en skvätt madeira (!!!!) lite japansk soja - jamen hur gott kan det vara.

Så skriver de flesta garnering om sådant som faktiskt är en betydande del av en löksoppa, nämligen osten och framförallt brödet.

Smörsteker några skivor av mitt eget ljusa surdegsbröd och lägger på löksoppan vars lök först fick småputtra utan buljong och smaksättare i nästan 35 minuter och under omrörning då och då. Trixet med vedspis är att elda exakt så man vill ha det, raka elden åt rätt håll och styra grytan exakt så där värmen är som bäst. Det är engagerad matlagning när den är som allra roligast (att skruva på en platta är ingen konst!)

Sådär då ligger bröden och flyter och på dessa häller jag drivor av riven vällagrad os. Grillgallret i ugnen på 275 grader. Räcker med fem minuter och så äta direkt. Stor njutning.