Astrid Lindgren och jag och några till

När man flyttar så dyker det inte sällan upp sådant som varit undanplockat några år. 

Nu när jag flyttat dyker det där undanplockade upp och ger sig till känna. Anledningen till att plocka undan är väl för det första platsbrist, för det andra placera i någon slags minnesbank (lös hårddisk) och det tredje stavas Nostalgi.

Och visst är det nostalgiskt det där för ett drygt decennium sedan efter att min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberaset - om mat och smak i Astrid Lindgrens värld" kom ut.

Kommer ihåg att jag reste land och rike runt och föreläsa och läste högt ur boken, väckte minnen och smaker hos folk och visade bilder aldrig tidigare sedda. 

Ett av de roligaste evenemangen var Studentafton i Lund med alla deltagare som stod nära Astrid.

Bäst vi stod där på scenen och "larvade och gjorde oss till" så till den grad att när Georg Riedel tog upp basen och började spela en fattig bonddräng och Björn Gustafson stämde in med sin karaktäristiska stämma som i TV-produktionen om Emil i Lönnebergs då, DÅ, stod den talrika publiken upp i bänkarna och grät.

Senare om natten åt vi traditionsenlig pytt i panna med ledningen för Studentaftonen och då, DÅ bröt rena rama snöhelvetet ut över Skåne. Med inhyrda bilar tog vi oss långt efter midnatt till hotellet och morgonen därpå gick det inte ens att gå ut - tåg och flyg inställt. Men gick det någon nöd på oss? Nä knappast vi hade roliga och berikande samtal, vi åt jättegott och hade det fantastiskt på hotellet tills det hela lugnat ner sig framåt nästa dags morgon.

En pölsa är aldrig bara en pölsa

Det vet ju alla som läst Torgny Lindgren "Pölsan" (För den som inte läst den: Läs den! och för dem som läst den: Läs den igen!"

En pölsa är alltså aldrig bara pölsa. Det finns en slags oändlighet i pölsa, kanske för att det aldrig med bestämdhet kunna säga vad som ska vara i den, inte ens ett grundrecept finns att acceptera.

I tredjeupplagan av Gustafva Björklunds står Pölsan mellan Bourdin noir, dvs blodkorv och "Att göra palt" och hennes originalrecept från 1800-talet innehåller avskuret kött som inte duger till annat, senor och senfästen talg och mejram, rödlökar och salt.

I "moderna" recept ingår ömsom ris, ömsom korngryn, ömsom lungslag och ömsom restkött.

I pölsan vi åt idag kände vi smak av nejlikor, av mejram och svartpeppar. Djup smak med mycket bredd av kött, kryddor, säd och fett. 

Vad var det då för pölsa vi åt?

Jag berättade för en tid sedan om Robert Pettersson när vi var på Ljusdals Hembygdsgårds restaurang för att äta paltbröd med fläsk. Han, den mannen som gör allt själv i köket och allt få grunden, det är hans pölsa vi fick med oss hem och snaskade i oss ikväll som trevligaste spisen på länge och allrahelst en av de bästa pölsor jag någonsin ätit.

Små goda bitar på bästa tunnbrödet och så het chili med ost och sylt*** som dessert och små chokladkakor till kaffet

Gubbröra

Annorlunda - vi vill bjuda på nåt annorlunda. Middag i helgen för vänner och annorlunda grejs på bordet vilket det i och för sig brukar vara vid våra middagar.

Det slumpade sig inte sämre än att vi precis varit på landet och svängt förbi Engbergs i Stavsäter som bakar tunnbröd till lördagar och har sitt vanebildande hårda tunnbröd i lager. Behövdes till jul här hemma.

Gravad böckling a la Wretman

Bröt smörade småbitar och lade på Tore Wretmans gravad böckling* på några och "Gamlekungens" gubbröra** på några. 

Sate en rökig och het chili av några kilo högrev som fick småkoka i öl under fem timmar - blev alldeles utmärkt. Svarta bönor i blöt dygnet innan och sedan sojakokta med smör och spiskummin, gott som fan!

K bakade små mättade chokladrutor till kaffet.

Jo, det kändes annorlunda och var bra.

* Böckling filéeas och delas, alla småben tas bort. Gör en vinegrätt på olja, vinäger och osötad fransk senap. Finhacka lök (jag tog det vita från purjon), Hacka rejält med kapris. Varva lök, böckling och kapris och häll dressingen över och låt stå minst fyra timmar. Servera.

** Kungens ? ja jag hörde någonstans att Gustav VI Adolf gjorde sin gubbröra så. Ansjovisen smältes ner i en stekpanna med smör, finhackad lök över, svag värme och så hackade hårdkokta ägg. Rör om och lägg för att svalna, dress mad rikligt med dill.

*** Koka en sylt på lika delar hallon och krusbär. Sila bort frön och skal. Bottna en liten portionsform med sylten och häll över en blandning av mosad gräddädel i en skvätt grädde och rör ihop med äggula. Gratinera i salamander eller under ugnens grillelement tills fin färg.

Så ska Lucia firas, med sockrade lussebröd fyllda med vanilj och saftiga till tusen.

Hon är en jäkel på saffransdegar, min K (och inte bara det!!!!)

Igår kokade vi mjuk chokladkola och lakritsfudge men huvudnumret var saffransbröden som fylldes med vaniljkräm och efter bakningen penslades med smör och doppades i strösocker - himmelskt goda.

Från förrförra årets bak, bara för att visa hur en saffransdeg ska se ut

I morse hämtade jag L från NY-flyget och kunde bjuda henne på just en sådan bulle och nykokt kaffe ur termos för det blir ju så när man inte varit i Sverige på över ett halvår att det finns en längtan efter "nationalspecifika" smaker.  Sååå nice att träffas igen. 

Nu stannar hon fyra dagar - åker tillbaka till NY för ett jobb på tre dagar och flyger tillbaka hit igen så att hon är hemma i jul och sedan nästan en månad framöver. 

Annan längtan som hon annonserat är Janssons, julskinka med senap, köttbullar som vi gör dem här hemma (långsteker löken i 40 minuter och mixar den som en kräm innan den rörs ner i köttfärsen som fått i sig ströbröd som fått svälla i en blandning av grädde och reducerad grönkålsbuljong) bland mycket annat.

Men de där bullarna vi åt i morse, "herre min je", dundrar av maxat med saffran, saftiga och så sötman. K - snart anmäler jag dig till Hela Sverige Bakar!

Det är darrigt för många i jul

 När en människa dricker alkohol förändras hon redan efter det första glaset. Många som står bredvid har utvecklat en sådan känslighet att oron sätter in direkt. Barn tycks göra det naturligt. Förstår inte, men känner att den vuxne förändrats genom bara en ytterst liten mängd alkohol.

Lägg till att det sedan fortsätter med andra, tredje och fjärde glaset. Barn vet redan vid första glaset hur fortsättningen kommer att se ut och det handlar inte om spända förväntningar. Det handlar om rädsla, ledsnad, sorg. Reaktionen är omvänd. Barn accepterar inte, men låtsas inte om. Det är en fruktansvärd känslomässig kamp hos dem, en kamp som bryter ner, söndrar och för evigt sätter spår i själs och känsloliv.

Det här är ohyggligt komplext och djupgående, hemligt och skämmigt för alla, för barnen, för partnern, för närstående och även för den som bedövat sig. Fira en vit jul

Fem kalla fiskar

 

Det räcker, fem kylskåpskalla stekta strömmingsflundror från gårdagens strömmingsmiddag - då är man lite rik till eftermiddagskaffet med fiskarna på ett smörat hårt tunnbröd från Hälsingland och så lite extra salt på toppen. Såja, det räcker!

En matvecka så långt.

 

Vad blir det i morron då? Jo pölsa med stekt potatis, röda betor.

Grönsaker? Vi brukar, sådana här veckor med genomgående "svensk" husmanskost, skämta vid bordet och säga "Grönsaker - sån skit".

I måndags hade vi knappt landat från landet (landat från landet - kul) och lagade enkel mat, böljande ugnspannkaka med fläsk a part och rårörda hälsingelingon.

Tisdagen blev det fläsk igen, rimmat och med paltbröd och bechamel med stekfettet nervispat för sältan och den goda smakens skull.

Idag blev det stekt strömming bara vänd i rågmjöl från Teve-kvarn och potatismos. Rårörda hälsingelingon även nu.

Fredag har vi gäster och då blir det "lite bättre" spis. Små munsbitar av gubbröra med matjes och Wretmans gravade böckling allt serverat på små bitar av hårt Hälsingetunnbröd. Allt följt av en rökig och het chili, svarta kryddiga  bönor a part och så den där gräddädelsyltgratängen som i tisdags.

Lördag vet i katten, kanske något enkelt som rester eller pytt. Kanske en kålpudding som förra veckan. Söndagen bestämmer vi sen, eftermiddag och kväll viks till att göra julgodis.