Ljudlig läsning i natten

Upptäckte att det inte är tyst när det är det. Hörapparaterna gör skillnaden. Efter en hel dag md mina nya supereffektiva apparater så blir det som en sammetssäck när jag tar ur dem.

Omvänt när jag sätter in dem – då blir jag själv ganska lågmäld också, säger omgivningen.

Nyss var det noga med ljuden. Nyss slutade en tvättmaskin i huset, någon torktumlare hos någon granne var envis ända fram till 23, en bil, eller kanske ett flyg…nu är det tyst. Tar ur mina fantastiska hjälpmedel och sätter på mig hörlurarna. Sista tre kapitlen av "Utanför Normen" ska läsas in i min hemsnickrade, och utmärkta studio. Det har varit långbänk. Svårt att läsa den egna texten, speciellt ur den här boken, orden ligger så nära den egna upplevelsen, så nära mig själv. Försöker intala mig att det är något annat jag laser, någon annans ord – det funkar inte, känslosamt, det hörs, det går igenom, låter det vara så, det är väl tillåtet.

Före onsdag ska jag greja genomläsning av ytterligare en av mina böcker, "Taxi 1251, överhörda baksätesberättelser", det är lustfylld läsning på ett annat sätt.

Nattamat – nej inte riktigt. Små miniatyrsmörrebröd jag gjorde häromdagen för en liten tebjudning till lunch. En med renstek och gräddig demiglace, en med räkor och majonäs, en med confiterad kyckling och paprikamajjo, en med inlagd stekt strömming och en med leverpastej och gurka.

Fortsätter jag nu så bryts tystnaden här hemma av köksstök, det vill jag inte. Tar tystnaden i akt och läser – kanske snart för dig!

Nattvandring XXXIII

Jalusierna fördragna, gardinerna som vi mörkläggning ändå är det inte sent, fortfarande första april. Hon är halv tolv på natten och det är lite småkyligt.

Har tänkt mig människor som bara sover. Kommer hem, äter och sedan drar de ner för att inte kunna titta ut och störas av världen utanför, liten kaninbur och allt är tyst och släckt och väntan på morgondagen är sömn. Tråkigt! Förstår inte – det kan ju hända nåt viktigt på natten. Eller är de rädda för att avslöjas i sina nattkläder, i sin ceremoni för kvällen.

Kommer ihåg en fönstertittare som härjade kring vårt radhus på 50-talet i Norrköping. Grannarna, eller snarare några grannar från nummer 7 till 17 hade en idé om att gillra en fälla för fluktaren. Efter ett antal pilsner och ett antal groggar på soda och whiskey skred de till verket och lindade tråd mellan ölflaskor som de placerade lite här och var. Tanken var väl att antingen skrämma voyeuristen eller varna när han var på gång så de kunde gripa honom.

Lite vingligt var det, kommer jag ihåg trots mina bara nio år fyllda. Vingligt efter åtskilligt med alkohol och lite aggressivt att ”nu ska den jäveln fluktat för sista gången.

Så var det då en av grannarna på 13 som alltid var disträ vilket naturligtvis kan vara klädsamt, men i kombination med alkohol blev de sju resor värre. Nu var de i utkanten av lindningen av fällan och allt var klart.

Äh nu går vi in och väntar sa 13 och tog några raska steg in mot terassingången. Glömde helt av fällan och drog med sig hela kvarterets jävla ölflaskegillring. Ett sjuhelvetes liv av krossat glas som väckte gatan och alla rullade upp sina rullgardiner och stirrade ut. Där ute kunde de se tre-fyra skepnader som stod som förstenade och sedan brast ut i ett sådant gapflabb att de knappt kunde hålla sig på benen.

H(Ä)lgens bestyr

Bara en bild, en schnitzel, inget mer. 

Skitgod på The Flying Elk i helgen som var och i gott sällskap!

I ren förtvivlan. Så bra den blev!

Men hörrni. Vi köpte ren häromdagen, en hel ren, konsumentstyckad. Så hade vi vänner hemma och jag lagade till rensadeln i fredags. Den blev så bra och K stod för desserten, en Eaton mess med vaniljglass, hjortron, maränger, hjortronsirap, frysta lingon och råsockerstekt sockerkaka.

Nu ser vi fram mot långa och härliga renmiddagar under hela våren.