Nattvandring XXIV

Nu är jag ännu mer övertygad över ett faktum jag känt till i många decennier.

Tänker, under nattvandringen med Assar som stilla går vid min sida och älskar när snön yr och det är riktigt kallt med snål vind, en vind som för med sig så många dofter att han sträcker halsen och kontemplerar med nosen i vädret.

Tänker att Jo jag blev övertygad igår, oavsett vad kulturmakarna säger från politikens upphöjda hylla: Rudbecksskolans aula är en gymnasieaula, en skolaula, inget annat. Den är inte ett alternativ till teaterscen, konserthall, eller dansscen. Anläggningen är både akustiskt och scenmässigt anpassad till en gymnasieskola, bänkarna är för att skriva (och omåttligt obekväma, kanske just därför), scenen för skoläventyr där kraven inte ställs höga, ljudet för att höra rektor eller några få andra prata, omklädningsrum som ambitiöst kallas loger är sunkiga som 40 år gamla gymnastikhallar och helt oändamålsenliga. Tekniken i lokalen, ljud, bild, datordrift är anpassat, möjligtvis till skolnorm.

Var på en rent underbar föreställning i helgen, ”This is Kenneth and Ted”. En minneskonsert med Janne Schaffer i centrum och gästartister som var skitbra tillsammans med Sollentuna Gosskör (med August) och Sollentuna diskantkör under Maria Stadell (vilket jobb den människan uträttar!)

Har haft förmånen att känna både Ted och Kenneth och nu späddes minnen på från den sida jag inte befolkat, inspelningarna, dagliga rutinerna, karriären inifrån. Rörande berättat av Schaffer med röda guran hängande löst från axeln.

Det hade blivit så ännu mycket bättre i en lokal med akustik, i en lokal med riktig ljudanläggning, med en bättre mixer, med en bättre teknik. OCH framförallt en ändamålsenlig lokal. I den som är ett faktum räcker det inte med en utrustning. Det är salen som behöver rustas för ljud. Stora delar försvann, balansen gick förlorad, ljudet studsade, blev otydligt – genant för så duktiga aktörer, en kör som slet hårt för att höras men där stora stycken försvann, puffar och vassa ssss från soloartisterna och en orkester i ljudlig obalans.

Underbar, skriver jag ändå och så tycker jag? Dels för nostalgin, dels för berättelserna, dels för att jag vet hur musiken låter, dels för att glädjen i framförandena var så genuin och storslagen. Men hallå, när ska Sollentuna kommun vakna och inse att det här inte är ett alternativ, att vi behöver en teater, en konsertscen som rymmer människor och ger dem vad de vill ha. Två helt fyllda aulakonserter under en lördagkväll – det finns en lust och ett skriande behov av lokala evenemang – se det behovet istället för att säga: ”Det är ingen idé, vi ligger för nära Stockholm”.

Nu har vi ett Edsvik som är under moras. Gör något där, bygg om motorcykelladan till en kulturscen (är den för liten så bygg ut den) eller bygg ut en kulturscen över det blåsiga Turebergs Torg när ändå kommunalhuset renoveras. Gör Sollentuna till en kulturkommun. Satsa!

Tänk så mycket man hinner tänka på en nattvandring med Assar.

Nattvandring XXIII

När det är så sent lyssnar jag. I natt med hörlurar på en pod, Kakan Hermansson, som har Lovisa i studion. Assar sköter sig så bra på promenaden så jag kan stänga ute när klockan är ett.

Lyssna ni också – Lovisa är bra. 

Kakan också!

Länken HÄR

Nattvandring XXII

Ett helt hus är upplyst, hyreshus.

Det lyser i varje fönster, i varje lägenhet. Åtta räknar jag till. 

Assar stannar till utanför och klockan är över midnatt, lite snö i luften, fyra till fem minusgrader, halt.

Får tid att stå där och titta. Slår mig att det inte rör sig någonstans, ändå badar varje rum av ljus, inte ens en rörelse i någon gardin. Vad gör dom därinne?

Nödvändigheten att ha en välfylld frys

En sådan där dag när man inte vet - inte vet alls, inte har någon sugnad.
Grävde i frysen bland renstekar och fryst grönkål, mangold, vaxbönor, filodeg, lingon, lösfrysta blåbär, hjortron, glass, köttfärs and you name it.
Där i en undanstoppad liten påse - fryst industripytt. I kylen en stor burk inlagda skivade rödbetor, i äggkorgen sprättägg. Så kom suget och längtan. Det blev lunchen ien dag i mitten av förra veckan.

Kylskåpsrensning från julen

Före tillagning

Jo, det är över nu. Låg lite sill som ingen hade lust på längre, några guckor och röror som sett sitt bästa, en intorkan skiva pastej som inte ens hunden estmerade, 

Längst nere i grönsakslådan en påse med brysselkål. Hmmm, hade set sina bästa dar. Tog kniven och plockade. Det var para de yttersta bladen som kommit i upplösning och såg äckligt bruna ut. Därunder var brysselskottet alldeles ljusgrönt och krispigt.
Jag hör till skaran som tycker att brysselkål ska kokas helt mjuka för att den bästa smaken ska komma fram, mjuka men aldrig överkokta.

Sköljde noga och kokade så att provstickan precis gick genom. Hällde av i ett durkslag och lät torka.
Plockade små buketter ur en brockoli som också blivit över, hettade upp en järnpanna och råstekte. I med smör mot slutet och så brysselkålen, fick steka så fettet stänkte. En deciliter ljus soja, lite risvinäger, salt, det räcker. Fick koka ner något. Stekte sidfläsk och värmde på lite överbliven rattatouille och se där, fantastiskt i smak, rejäl mat och mätt blev jag.

Valkig ugnspannkaka med brunost eller lingonsylt

Snygg rubbe det där! Valkig? Jag för det ska den vara, släta ugnspannkakor är en styggelse och ger inte samma känsla i munnen som den valkiga. Brunost? Underbar kombo mot den lena smaken, ett sting och pannkakan förvandlas till något vuxet. Lingonsylt? Måste vara rårörda med ytterst lite socker, annars funkar det inte . Valkig ugnspannkaka är inte en dessert - det är en maträtt, en huvudrätt och ska dessutom serveras med riktigt bra rimmat stekt fläsk.

Få ihop smeten så här efter att ugnen satts på 225 grader.
Mät upp fyra deciliter vetemjöl
Rör ut med en halv liter fullmjölk - den röda. Låt vila tio minuter så alla mjölklumpar flyter upp till ytan. Slå sänder dessa med vispen till en len homogen smet.
Vispa noga i sex ägg. Strö i salt (två ggr med det som ryms mellan tummen och tre fingrar.)
Kör i resten av mjölken, det vill säga sex deciliter. Vispa jämt så inget samlas på botten.
Ställ in en djup pannkaksplåt i ugnen och låt den bli riktigt het. Släng in 30 gram smör och låt det fräsa men inte bli för brunt. Ta ut plåten och ställ på fast underlag - se till att smöret också kommer upp på kanterna. Häll i smeten och balansera in det hela i mitten på ugnen. Vänta först 25 minuter. Har inte valkarna uppstått och fått färg då som vänta tio minuter till - då ska pannkakan vara så gott som klar. Ta ut och var inte skraj om den darrar lite som en gele - den sätter sig när den svalnar något. Låt den göra det - 10 minuter räcker. Skär upp - PAX för hörnorna!
Under de första 25 minuterna passar det att steka fläsket och rårör lingonen eller hyvla brunosten.

Nattvandring XXI

Med isbroddar - enda chansen