Lättgravad rosepepparröding

Tidig morgon, hutlöst tidig morgon - allt för att skydda utrotning.
Man säger nämligen att midnattsmässan håller på att ta över julottan för att det passar folk bättre. Men en julotta är alldeles speciell även om det, som för oss i morse innebar purrning redan tjuge över fyra.

Kören jag har förmånen att få ingå i, Nicolai Kammarkör, svarar nämligen sedan länge och av tradition för både julotta och julmässa i Storkyrkan i Stockholm. Dags för service med andra ord. Packa matkasse sådär tidigt med överblivor från julbordet, ett stycke torkat renkött, skinka på blåsigt bröd. lite sylta, kokta ägg med kaviar, hemgjorda mozartkulor och frukt. Allt att intagas i körsalen mellan otta och mässa.

Först kort uppsjungning i Själakoret sedan genomgång i katedralen och kort repetition med Mattias Wager.
Efter Julottan, matrast på två timmar och samkväm före mässan klockan 11.

Hemma igen vid ettiden är det ganska så skönt att bara koppla av. Huvudet är så fyllt av musik och stämmor som bara far fram om och om igen. Tar tid att varva ner.

Vi gjorde det med lättgravad rödingfilé. (Utmärkt fryst handlar vi från vårt närbelägna Renprodukter i Norrviken).

Två filéer gnid sin med två matskedar mortlad rosépeppar, två matskedar salt och tre matskedar strösocker. Vackas och läggs att mogna i högst ett dygn. Skölj och torka, skär upp så tunt det går, njutningen är total.

Till det några ytterligare flisor torkad renbog och några härliga skivor rökt renhjärta. Härliga mellandagar nu med rester...och vilka rester sen!

Arne Jones Vevax på väg att förstöras

Hörde det vid sidan om, hittar inget skriftligt dokument, än.

Men källan är helt säker.

Arne Jones skulptur Vevax, den som står utanför Rudbecksskolan, kommer att förstöras. Enligt uppgift efter de efterlevandes godkännande.

Det är självfallet enligt juridiken helt möjligt, men moralen, etiken. Det vete katten?

För åtta år sedan gjorde jag ett inslag i en lokalTVkanal om Arne Jones viktiga verk Vevax. Detta för att jag många, många år tidigare och för en tidning varit hemma i Jones Ateljé och intervjuat honom om bland annat den här skulpturen som han också själv ansåg vara ett centralt verk i sin produktion.

Det lilla TV-inslaget har fokus på hur Jones Vevax var i starkt behov av renovering. De olika ytorna har genom anodisering och eloxering medvetet skapats så att de reflekterar ljus olika och det skapar riktningar, rörelse och stillhet varierat. Tyvärr har skulpturen utsatts för nerkladdning upprepade gånger. Lika ofta har amatörer tillåtits gå lös på skulpturen för att ta bort klottret och då använt lösningsmedel och kemi som skapat nästan värre ytsår än färgkladdet. (Hade en riktig konservator inkallats så hade skulpturens nerkladdade ytor återställts, men kommunen förlitade sig hellre på okunskap för det blev billigare kortsiktigt.)

Jag berättar i den lilla filmen hur skulpturen anger riktningen för den sankmark som var länken mellan Mälaren och Saltsjön och där fornlänningar släpade sina båtar från hav till insjö. I Sollentunas kommunvapen skildras just den tiden med tre vikingaskepp som rullas fram. Platsen där skulpturen står har en andemening. Och Jones tänkte sig riktning, höjd, rörelse. Som en ytterligare förstärkning lade han en grund vattenbassäng under skulpturen, också den i samma material som skulpturen och med eloxering så att olika riktningar i metallens yta kom fram beroende på varifrån ljuset riktats. Vattenytan skulle i sin tur reflektera rytmen i skulpturen och himlen ovanför.

Nu ska bassängen läggas igen och under skulpturen blir blott en plan yta. Sicket hærverk!!!

Plötsligt blir skulpturen något helt annat, den skakas i grunden och blir ofullständig.

"Den håller inte tätt" – Nä just det, typiskt Arne Jones (jmr den stora vattenskulpturen i Lund han gjorde ihop med arkitekten Klas Anselm som inte heller höll tätt) Men idag, snart 2019, är inte det något komplicerat inte heller cirkulerande vatten.

"Den är farlig för barn" – Ja vatten och barn är ingen bra kombination, men en vattenyta behöver inte vara djupare än tre centimeter för att göra tjänst som spegelyta och det ska till en förfärlig olycka att dränkas i detta och med teknik går bottnen i bassängen att höjas utan att förändra grunden  och andemeningen hos skulpturen.

Förra året var det ett företag som skulle renovera/konservera Vevax och återställa den så som den var vid invigningen 1970. Dessvärre slutade den konserveringen innan den ens börjat med en tragisk arbetsplatsolycka då den som skulle utföra arbetet ramlade ner från skulpturen och avled av skadorna.

För åtta år sedan siade jag lite om vad som skulle kunna hända med Vevax. Farhågorna jag uttryckte då besannas tydligen idag, snart 50 år efter att skulpturen invigdes, när ryktet om en grundläggande förändring når mig. Tragiskt!

Nattvandring XVI

Klockan var bara 23, ändå så tyst. Bara fotstegen i snön vittnade om liv, att några varit vakna.
Dan före dan före dopparedagens sista timme trodde alla fönstren torde lysa och full aktivitet råda.
Ingen skar potatis till sin Jansson, ingen kokade sylta på grishuvud, det syntes ingen som kokade julkorv eller trillade köttbullar. Var har julen tagit vägen. Bara plastgranar i snövitt, låtsasljus i stegrande stakar (!), ingen som står med ryggen mot fönstret vid spisen och ivrigt griljerar sin skinka (1). Ingen som ens stirrar ut i mörkret med glögglansiga ögon. Ingen jul syntes än annat än som glittriga girlanger med blinkande sken från massindustrin någonstans i fjärran östern.
4.5 minus, isande vind. Assar trivs, älskar snöflingor på nosen. Jag sparkar upp snön och han jagar och fångar. Ingen annan är ute och inne tycks alla sova med färdigmaten i kylen.
Köttbullar X Check!
Jansson X Check!
Sylta X Check!
Bruna bönor X Check!
Grönkålsgratin - julaftonens morgon
Juliga vårrullar på egenodlad grönkål, mangold och svartkål X Check1
Sill X Check! (fem sorter)
+ en massa annat i natten.

årets julkort

Det är klart det finns stolthet bakom den här bloggning

Jag har fem barn!
Och de är tack och lov ganska egna alla fem. Handlar efter eget huvud och sådant är uppmuntransvärt. Har alltid själv gått egen väg (alla som läst min senaste bok förstår och vet).
Senast är det Lovisa som på bara ett och ett halvt år lyckats med konststycket att hoppa av gymnasiet och ta sig an en modellkarriär. Pendlar mellan London. NY och Tokyo. Jobbar för de stora märkena och gör det väldigt bra.
Som av en händelse föll ögonen på en helsida i Brasiliens utgåva av Vogue. Såg det i hennes Instaflöde. Det är klart man blir glad!

Fläskfäbläss

Vi har en butik, inte alls långt härifrån, med ett charkkök där man varje dag tillagar allehanda traditionella maträtter. En av dessa är kroppkakor. Välmatade med fläsk och ganska ordentligt med allehånde. (All spices, kryddpeppar). Dessutom skivar de gärna ordentligt rimmat sidfläsk att steka och ha till.

Många vill ha en bechamel att gå till kroppkakorna - det vill inte jag. Jag vill ha extra stekfläsk, nyrörda lingon och kallt smör som får smälta sakta över de kluvna kakorna.
Hemma hos oss är det här en rätt som bara jag och August äter. Så när vi är ensamma har vi kroppkakefest med färdiglagade från Percys i Norrviken.
Riktig mat det här.

Kolbulle på Hembygdsföreningens julmarknad

Det är snarare aldrig mer än sällan jag beskyller Sollentuna Hembygdsförening för att göra något gott. Det här är undantaget och jag är glad att de äntligen fattat att för att överleva måste man samverka och göra det på rätt sätt.

Idag på julmarknaden var Slöjdgillet samarbetande part som systerorganisation till föreningen och dessutom utspridd på hela området med fikus på vinter och jul. Vidhåller fortfarande att de säljer ut sig alldeles för billigt. Det är hantverk och kvalitet och ska som sådant betalas. Köpte med mig en fin bomullsstickad jordgubbemössa till minstingen i familjen, Livas Flynn.

Så doftade det vedbrasa och nedanför smedjan stod Edsbergsskolan med några lever och stekte kolbulle. Denna milarerätt och skogsarbetarrätt med så stor förankring i skogslänen och på en blandning av vatten, mjöl, salt och amerikafläsk (här användes vanligt stekt rimmat fläsk, men amerikafläsk ska vara tärnade bitar från feta slaget på sugga). Nu var det gott ändå med bra lingonsylt till.

Föreslog redan under min tid i föreningen att ta in flera aktörer för att få fart på verksamheten, men då var svaret att man kände sig under konkurrens. Möjligtvis kunde man tänka sig att andra aktörer kunde komma in om de betalade för sig, till och med systerföreningen, Slöjdgillet, fick betala en avgift för att få vara med. Sniket, sa jag. Ekonomiskt, sa resten av styrelsen och förstod inte bättre att konkurrens och många olika slags verksamheter drar folk och gynnar föreningen.

Kolbullarna gick åt som smör i solsken, hurra och de allra flesta gick sedan in i föreningsstugan för att dricka kaffe och bulla där Hembygdsföreningen själv svarar för inkomstbringande servering. Ett annat samarbete som inleddes tidigt är  Biodlarföreningen med lokalt producerad honung.