Ett vardagsdrama, ett ögonblick med alkohol på apoteket i Helenelund

-->

Återigen, det där man ser på stan, men blundar för och upprörs när det är för sent, när saker och ting låts vara och man ångrar sig, varför röt jag inte i, varför vände jag inte upp och ner på den sneda verkligheten, varför inget röj?

Fick mig berättat så jag behöver egentligen inte. 

Apoteket i Helenelunds Centrum häromdagen. En pappa md en son i kön före framme vid luckan. Han har en öppnad öl i handen, sonen en bit bredvid. ”Jag ställer den här så länge”, säger pappan och placerar ölflaskan på disken vid sidan om apotekaren. ”Pappa, du ska inte ha öl med dig”, säger sonen på det där underdåniga men samtidigt ansvarstagande sättet, det där lite rädda men väl medveten var alla gränser går i alla fall där och då, annars vilsen över den apterade bomb han sällskapar med och kan brisera när man minst anar det. 

”Du dricker för mycket”, säger pojken så att alla kan höra det, men det är inte meningen för han riskerar störa pappsens integritet.

Så får den öldrickande och salongsberusade pappan medicinen han ska ha. Tar sin flaska och går ut och sätter sig på en bänk på torget utanför. ”Måste du dricka nu”, frågar pojken fullständigt uttröttat i själen.

På apoteket ser vi genom fönstren hur personalen sprayar disken och torkar rent efter ölflaskan.

Brunch (!?) på Edsbacka Wärdshus

(Det är inte samma ostron på bilderna som vi åt idag.)

Likt en räv gick jag i alla fall i omgångar och tog fler och fler trots att det inte längre är R i månaden. Alltså inte den där absoluta kvaliteten, inte vita lekostron och hyfsade ändå, ett ostron är ett ostron är ett ostron.

Vi var på Edsbacka Wärdshus igår och skulle smörja kråset. Satt ute i obarmhärtig sol, men det var meningen och halva, ja till och med hela nöjet skulle det visa sig.

Det var en omtalad brunch vi visiterade. Omtalad av köket på krogens hemsida och som annonstips på min FB. Kicki hade varit där tidigare sedan nyöppnandet och kom då hem mer betryckt och bedrövad än förtjust. Andra chansen nu då. Den andra chansen tog inte restaurangen trots vi hoppats på det för det är just ett sådant här näringsställe kommunen behöver bland alla pizzerior, suchiställen och wannabees inom konsten att laga god mat.

Återgår till ostronen. Det är ju inte folklig kost direkt och här är det mer folkligt än ”förståsigpåit” uppenbarligen för här låg ostronen kvar på sin isiga skaldjursplateau. Ostronen som till en början låg fint upplagda dränktes dock snart av lakvatten från isbädden. Några smakade mer drunknade i kranvatten än saltig molusk och så får det absolut inte vara, det är rena slöseriet och oförsvarbart. Pastramin var ganska torr och laxskivan med förlorat ägg och rå spenat alldeles för tjockskuren. Laxskivan som låg i en alldeles egen liten glasform var det enda som fungerade rent serveringsmässigt då den kom in i samma tempo som människor plockade år sig den. Tyvärr alldeles för nedkyld för att smaka som det ska och varför inte smörsvängd spenat, varmhållet ägg en god hollandaise?

Okej, fick mitt lystmäte av ostron om än att några var vattenskadade och jag fick ett berg av räkor att pilla med.

Började tänka att: ”Det här är ju långt från brunch, snarare en bantad lunchbyffé”.

Efterlyste varma nybakade scones, marmelader, smothisar, olika goda teer, juicer, härligt blåsigt surdegsbröd att lägga olika pålägg på som tryffelkorvar, tunna skivor italiensk torrskinka, patéer med smågurkor, ansjovisar med hårdkokta ägg och utan kaviarklutt. Tänkte mig små puddingar, creme caramel, chokladpudding, eller fylld chokladtårta och amerikanska pannkakor med lönnsirap. Men nej, brunch i klassisk mening var inte det här… Tvyärr !

Okej (igen), gick på det varma bordet som utlovade grillat och massor av sallader. Samma sak här, avsvalnade trancherade bitar av en alldeles åt helvete seg flankstek låg spridd som gråa eller mörkbruna rester under folie på varmhållningsbänk. Alldeles för långgrillade kycklingbitar låg som halvkremerade lik i en annan form och mycket sas om den hemlagade korven med smaker av timjan och vitlök och mycket, mycket annat. En smalkorv av ordinär emulgeringstyp som inte bjöd på vare sig tuggmotstånd eller smakexplosion och dessutom smakade ICA.

Tog en sallad till det grillade och som såg väldigt god ut, primörer. Tyvärr inte tillagad annat än till svårtforcerat tuggmotstånd av halvråa tjocka morötter och grönsparris som smattrade mellan tänderna. Däremot babyribs som var bra, men som behövt lite rimning så att stunsen i marinaden möttes och lyftes. Jag skrev någonstans för 20 år sedan om en simpel skinkstek som rimmats över natten, marinerats och penslats och östs under tillagningen så att den mest var att likna vid en tjärad kyrkport från 1600-talet.  Det var smak i den skinkan vill jag lova och en helvetes massa kärlek.

Onöjd dittills gick vi så till anfall mot det rika dessertbord som annonserats. Mjao, njaä. Tårta, eller snarare smulor av tårta, rester på ett tårtfat möjligtvis att jämföra med rester från ett födelsedagskalas. Sak samma med citronmarängen. Inget tempo i underhållet av buféebordet, trist och slarvig syn, inget som triggade lusten. 

Så var det glas, ungefär desamma som skulle likna cocotterna med lax, förlorad ägg och spenat. Nu fyllda med någons farmors rabarberkompott och med smulor från sockerkaka. Tydligen inte avsmakade vare sig före eller efter att de lämnat luckan, implosionsrisk i munnen av garvsyra från okokta bitar rabarber och så emaljen i tänderna skar. Osockrat dessutom i någon slags iver att göra osöta hälsosamma desserter kanske eller vad vet jag? 

Några tårtor med valnötsdekorerade brieostar fick bli alternativet. Skulle vara honung på, smakade inte honung i alla fall och valnötterna ramlade därför av. Det gjorde vår lust också litet grand, men räddades av den varma solen som riktigt brände på terassen och som gjorde i alla fall våra miner väldigt glada, så sällskapet förstås som alltid lyckat i vilket väder som helst.

Men tänk så bra det här hade kunnat vara med lite mer omsorg om borden, lite mer kärlek i förberedelserna att här kommer folk som vill att det ska smälla i käften av smaker, studsa i alla matlustar, ett uns mer elegans med laxen, en rejäl koll på ostronen så att de inte dränks av lakvatten från isen, ett lite bättre urval när det kommer till kött och fågel, lite bättre koll på innertemperaturer, lite kärlek som spiller över i salladerna och kanske en investering i en dessertkock som kunde linda oss in i sötsakerna med dess smakernas och texturernas mysterium.

Vegoburgare med högrevsalternativ

I förrgår slapp jag köket utom att diska bunkar och kastruller vilket är ren meditation. 

August och Kicki satte igång med middagen, sötpotatis i ugn och hamburgare på svarta bönor, rostade naketpumpafrö och persilja, hur djäkla gott som helst. 

Som alternativ fanns också saftiga burgare på högrev.

August hade haft sin koncentration på att göra mozarellasticks för han tycker inte att en hamburgermiddag blir komplett utan dessa.

Sedan några bilder på veckan som var med tomatsallad med getost och en räksallad värd namnet.

Den söndag som idag är drar vi på brunch och testar nya Edsbacka Wärdshus och sedan ny vecka. 

Påminde om gammeldags stadshotellomelett fylld med stuvad spenar. Nattamat!

Tomad med lagrad getost

Hur ska det här sluta? Spänningen är oliiiidlig!

Vuxengrejer med döda, levande och släkt

-->

Heldag med sköna August. Först kändisvandring vid Katarina kyrkogård, Lars Wivallius, Putre Wickman, Anna Lind, Cornelis, Leygraf, Per Anders Fogelström, Mikael Nyqvist, Gustaf Sjökvist, Tomas Tranströmmer med flera, alla med berättelser, alla med en historia, alla döda.

Sedan bland de högst levande, men åldrande vänner i ateljéhuset på Fiskargatan, Mosebacke. Curt Hamne, Lea Ahmed Jussilainen, Hasse Lindroth och kaffe med faster Karin Mehrens, Erika och kusinbarn. Hur trevligt som helst och allt hör ihop och August fick träffa sin tremänning ffg.

Ett doftande minnesmöte när jag gick in i grafikateljén där jag tryckte etsningar för över 40 år sedan och så en vända in i centralköpet där jag heller inte satt min for sedan Hendrik Nybergs tid. Märklig nostalgi rakt igenom.

En snabbglass och fika på nya gelaterian i Edsviken, vänligt ställe med själ och så till vännerna Janne och Gittan med fikabröd, samtal, kaffe och lugn på terassen.

Fantastiskt med en elvaåring i släptåg som gillar långsamma vuxengrejer, samtala, titta på konstnärliga bilder, träffa historiska människor både de i gravar och de som är högst levande och äta vuxenglass med intensiva smaker på en gelateria.

Planer för i morgon med August: Sätta bondbönor på den halva kolonilott jag fått förmånen att småodla på under säsongen, sedan fika hos storebrorsan Gaston och barnbarnen Freija och Alice.