Två grejer blev oroande. Den ena mer än den andra. Har nämligen haft problem med ett öga och med svarta fläckar som följer mitt i synfältet. Det blev remiss till ögonspecialist. Jag var där i förrgår och fick gå med belladonnauppspärrade ögon hela eftermiddagen i solskenet - blev tröstebakelse på Tösses mitt emot. Visade sig vara helt normala förändringar i glaskroppen och inget sjukligt kunde observeras, tack och lov.
Direkt efter hälsochecken fick jag också stödmedicin mot ett förhöjt kolesterol. Ligger precis på gränsen till vad läkekonsten godkänner för att inte få konsekvenser.
Ögats problem för att jag varit för nyfiken, kolesterolet för att jag varit för hungrig!
Fick en medicin att ta dagligen.
Bara två dagar senare fick jag en muskelvärk i hela kroppen och mest intrikat i gluteus maximus. Svårt att ta mig ur sängen.
Det här har ju hänt tidigare, att jag blivit sjukare efter medicinering än innan, är tydligen väldigt läkemedelskänslig.
Visade sig efter några dagar av helvetesvärk, som att någon skär i musklerna jäms med fibrerna och med en morakniv, att den här antikolesterolmedicinen kan ge just sådana biverkningar. Helvete!
Ringde min läkare och hon, som är vänligheten personifierad, hummade och tänkte och sa med mild röst "då tycker jag vi tar bort den medicinen och så..." sen hummade hon ett stycke igen och eftertänksamt..."jo, jag har en kompis som hade precis som du med kolesterol och hon...hmmm, jag vet inte om det är speciellt vetenskapligt, men hon började med havregrynsgröt varje morgon och sen var kolesterolet helt normalt efter några veckor, ska vi prova det istället för en annan medicin, tycker du?"
Man blir som ett enda stort leende, sa jag och nu har vi svullat havregrynsgröt hela familjen två morgnar i rad och det är ju en slags fantastisk kost, idag med blåbär. Och inget blir över för uppstekning...!
I min vänkrets har jag nämligen en man vars hela barndom är präglad av havregrynsgröt. Absolut inte som grötångest utan som barndomens fullständiga tillgång. Kokegröten ratade han och tyckte var äcklig, men den uppstekta estmerades till den grad att han tvingade morsan sin, han är enda barnet, att först koka gröten, låta den svalna och sedan steka den i smör och servera med rårörda lingon.
Berättelsen har fascinerat mina barn så till den grad att när stekegrötsmannen och hans fru ska komma på middag hemma hos oss så föreslås alltid uppstekt havregrynsgröt till förrätt, självfallet som ett förslagsmåste aldrig förverkligat.
