Allt är tillåtet utom jordgubbar

Vi gjorde regntur till Uppsala igår och jag har en del bilder därifrån MEN /djävla/ kameraanslutningssladden är på kontoret.
I trädgården växer det som Linné odlade och upptecknade.
Jag hänvisar ofta till Adonis Stenbrohultensis och odlar själv efter vad Linnés fader Nils odlade vid sin prästgård i Småland. Här odlas efter odlingslistorna Linné efterlämnade från sitt eget mångfaldsodlande, då med över 3000 växter i trädgården. Linneträdgården byggde han för undervisning.
Så fort jag hittar kabeln till kameran så kommer mer från Linnéträdgården som är världens äldsta botaniska trädgård.
Idag har vi vikt fröpåsar inspirerade av de som såldes på Linnémuseet och som ska vara efter samma vikning som en gång Linné gjorde dem till sina fröer.
Jag köpte det som fanns och det var magert, men ändå från Linnés trädgård, en Tagetes patula och en påse Rudbeckia latifolia. För sent att så, men håller till nästa år. (kanske provar ändå och sätter ut.)

Vik som Linné så här.
1. Ett A4 viks en efter långa mittlinjen
2. Vi den öppna kanten 1 cm och vik sedan ytterligare runt 1 cm

3. Lägg det senast vikta mot bordsskivan och mät ut kvadraten i båda ändarna. Dela kvadraten diagonalt åt båda håll. Vik ner den ena bakåt och den andra framåt.
4. Lås påsen genom att vika in flikarna under stadkanten.
(plåtat med telefonen)

Revansch - Edsbacka Bistro

Illustrationen ska inte tas som intäkt för den ansenliga summa vi lägger på vårt eget välmående varje fredag utan är helt enkelt en reservbild för oxkinden som jag glömde fotografera,

Vi masade oss iväg i regnet till vår traditionella fredagslunch. Jag hade oxkinden för mina ögon och tänkte att, visst där går skiljelinjen.
Det var det bästa jag ätit på Bistron någonsin!
Alla övriga tog biff med lök, simplare, men bättre än tidigare.
Undrar om ojämnheten har med vem som står vid spisen att göra?
Det håller inte.

Skolavslutning med examensmiddag på Bistron

Jag ska säga som det är. Det räcker inte med leenden och trevligt bemötande. Det är maten som är det viktiga.
Jag vill inte komma till en krog ensam eller i sällskap som idag med familjen och gå där
från med ett "jaså" på läpparna.
Vi var på Edsbacka Bisro. Kort varsel, ett bord ordnades vänligt fram till oss trots fullbokat, jättebra.
Vatten snabbt fram, jättebra och bröd - även om jag börjar tröttna på det ganska ointressanta brödet - kanske intressant om jag går dit en gång per termin, men en bistro vill väl bli ett stamlokus???
Lovisa tänkte havsabborre men sa blodig entrecote, Alma villa ha de där köttbullarna hon valde bort sist, August tiog en liten Wallenbergare, Rodjana och jag tog också köttbiten, entrecote. Vi ville ha den medium och blodig.
Förrätt blev en toast skagen - det var länge sedan.
Nä, skagen var stampig och kall, toasten perfekt smörigt stekt - det hjälpte inte.
Ingen sallad till köttet. Potatismoset till köttbullarna smakade pulver, men var det väl självfallet inte. Köttbullarna med en märklig kryddning som smakade vilt.
Ingen skillnad i stekgrad på köttet som svalnat före servering, ingen smaksensation, ingen stekyta.
Jag har haft synpunkter på köket en längre tid. Idag hoppade vi desserten, betalade och gick. Orkade helt enkelt inte påpeka fel och brister - kändes inte som lönt, orkade inte vänta på att få omstekt kött, nytt potatismos, sallad i efterhand, nytt bröd efter en enda brödrunda.
I morgon blir det lunch där som vanligt på fredagar, sedan gör vi sommaruppehåll och i ärlighetens namn ska det nog vara väldigt bra om vi ska fortsätta fredagsdinéra där. Som familj äter vi nog bättre hemma vilket vi alla insåg idag.

Himmelsk torsk på F/L

Lätt rimmad, lardo, råshultslök, rålakrits, långkokt (!)
Say no more.
Ingen ska väl missta sig och tro att jag är novis på torsk.
Innan ens många av dagens torskekvilibrister var födda tillredde jag morgonsimmat Tromsøtorsk ofta. Det var under min norgetid för väldigt många år sedan och vi var ett gäng som estmerade denna utmärkta vandrare från Bærends havs isrand, denna fantastiska långsimmare som i skydd av Västerålen gjorde sig redo för leken.
Torsken flögs ner över förmiddagen lagd på islåda till Fornebye där vi hämtade dem. skar den i rediga skivor och lade i iskallt vatten. På kvällen kokte vi den och hade ettersalt vatten att skölja den med, så salt att en fin satskorpa bildades på torsken. (vi å t den med en sås av torsklever och med kokta romsäckar som tillbehör.)

Rodjana och jag tog oss till ett stort stycke konst på Lilla Nygatan 21 och Frantzén Lindeberg.
Öppningen i menyn var somrigt lätt, gräsig i tonerna och med en grön smak. Överraskad.
Jag ska inte redogöra för alla rätterna, men det är klart att jag och Rodjana diskuterat och eftertolkat och analyserat. Visst har vi frågat varandra vad vi skulle välja ut att äta igen och hur mycket som helst av.
-Inledande gulatomatgazpachon med senapskornsglass, svarar Rodjana. Bara för att det är så vågat med en bitter smak.
Ja, men torsken då, och det fenomenala dillköttet? Ärtorna och bönskotten, tartaren, ?
-Ja allt. Allt är fan ta mig konst.



Middagen fick avsluta en stimmig dag med massor av förflyttningar. Lunchen föreläste jag på SKL som samlat kloka kostmänniskor från hela landet för att behandla äldrematen, eller "maten på sängkanten" som vi formulerar den inom föreningen Låt måltiden blomma.
Jag talade om matsinnet - minnet av mat som skapar rum, livsrum och möjligheter.

"Minnet av en smak
bygger inre rum
även hos den som inget
annat minns"

Fredbrunn långt bort, men goda kakor

Sala är väl inte världens mest sexiga tätort, men bjuder på spänning; Gruva, rasrisk, Salbergaanstalten och så Ivan Aguéli.
Vi har anledning att åka dit titt som tätt.
Rodjanas syster Mam bor där med sin Hasse och barnen Kem och Emma.
Alltid bjuds vi till bords i deras lilla kök i Hasses barndomshem, mat som studsar i munnen och gör oss väldigt glada.
I lördags var vi på ett oannonserat besök, eller snarare ett besök efter kortvarsel.
Vi bjöds storslaget på en sallad av skaldjur, bläckfisk och "hed nu noo kao". Ser ut som tvättsvamp och heter översatt "silveröronssvamp". Ohyggligt fin i tuggmotståndet och med en mild nötig smak. Serverades delad i den ljumma salladen som gjorts het med chilli, salt av fisksås och söt av skaldjur.



Regnskurarna i detta inland gav inte utrymme till några utomhusakiviteter annat än en utflykt till granngården.
Det här är Hasses domäner och han kan berätta om varenda buske och åkerlapp. Längre bort från vägen låg en tid en radby, den splittrades vid laga skiftet, men några hus ligger kvar. Ett från 1700 talet och ett från 1800 talet.
Det senare är Monika Nyhléns föräldrahem, får vi veta. Och Monika har haft rykte om sig att privat baka ur sju sorters kakor med riktigt smöt och ädla råvaror. Familjen öppnade gårdskafé värt en omväg och för Monikas kakors skull.
Erika Nyhlén serverar kladdkaka till kusinen Emma, men det är för småkakorna man ska åka hit!. Ligger på riksväg 70 mellan sala och Enköping 6 km söder om Sala. Vik av vid skylt och kör över järnvägen.

Smältande goda, frasigt sköna och till löjligt lågt pris. Kaffet hade allt kunnat vara lite starkare annars drucket i 1800 talsmiljö infann sig genast lugnet, trivseln och omhändertagandet.
Åk dit!.

Time for rabarbersaft - lagad i nattens ensamhet

Det är så vansinnigt skönt. Att i skydd av natten sätta siog vid köksbordet med sju kilo nybruten rabarber och sätta en sats rabarbersaft. Och det är så vansinnigt enkelt.
Receptet - det tar jag från min egen bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas", men eftersom vi är lite sötallergiska, vem är inte det, har jag minskat ner på sockret rejält - faktum och vis av erarenhet vet jag att saften är uppdrucken på rekordtid och att det extra sockret i alla fall inte gör någon nytta i konserveringshänseende.

Rabarbersaft

Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
4.5 dl socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat



Så här gör Du:
Tvätta rabarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i tre dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.

Sedan återstår att ta resterna och köra ett varv för B-saft, men till det återkommer jag

Gräslig lök

Vi har redan tagit en skörd. Klippt i ruskor och skurit i bitar och lagt i plastbackar i frysen. Gräslöken blir lösfryst och inte alls vattnig. Smakar helt färsk och kan användas i soppor och i vad som.
Nu ska vi ta ruskorna igen innan full blomning och så fort regnet upphör.