Kungskrabbans vän(d)krets - Tabberaset i nordanled

På kungskrabbefiske i Varangerfjorden, så långt nprrut man kan komma och tillräckligt långt österut för att vara i jämnhöjd med Ankara.

Jag har varit utanför civilisationen.
Nu skriver väl inte alla vänliga människor jag träffad däruppe under på det, fiskarena som sliter mot stormar, snöis, iskyla och tre meter höga vågor. De som har Bærends hav som granne och arbetsplats, ishavsranden, de gröna svidande vackra fjordarna med havsörnarna svävande i skyn.
Jag har tillbringat fyra døgn i Kirkenæs og Vadsø.
Trots att det är 31 år sedan jag flyttade från Norge så känns det lite som att komma hem och trots att jag spenderade mesta delen av mina norgeår i södra delarna av landet så är det något inom mig som slår igång bland människorna.
Tabberaset med sin första kungskrabbe på nästan fyra kilo, en best i havet, men tämligen snäll och chanslös på land.

Jag var här i nord på Varanger senast 1975, över 100 mil fågelvägen från Kiruna. Det slår mig när vi lämnar dalen och fjorden att landsvägen går ovanför trädgränsen.
I fredags gick jag ut med "Kjartan" - en gammal räkbåt byggt -46 och med en motor som stånkade tryggt. Vi gick ut trots nollgradigt i luften och en vind på 12-14 sek med vågor på två meter. Det finns inget bättre ord för hur det var: Djävligt kallt!!!
Vi gick ut mot krabbtinor och för att vittja. Detta är det nya fisket. 1200 krabbor per båt är kvoten, Kamchatkakrabba som de heter egentligen - här kallas de för "Kongekrabbe" och det här veckoslutet har det varit kongekrabbefestival i Vadsø.
Kungskrabban går att göra mer av än att äta naturell, den är smakrik, tålig och lätt att finna andra smaker till.

Ni har ju sett helvetesdokumentärerna i Discovery, de som aldrig tar slut - de om kungskrabbefiske.
Det är inte samma helvete här uppe som i Alaska, men det är bara en gradskillnad - det här är skittufft! Och skitgott.
Fjordvatten kokade i en räkgryta på däck och där kokade vi krabborna 13 minuter exakt, klippte upp och åt varma, i vinden, i gunget, i kylan - helt fantastiskt.

Tabberaset med bönor i radion

Detta är förvisso bönor, men inte bönor som kokas i Meny den här veckan, mina egna, de platsade inte för de tillhör stammen moderna bönor, Störvaxbönor.

Lyssna i morgon på Sveriges Radio P1 "Meny". Då kommer ett inslag om bönor - riktigt gamla sådana. Bönor med smak långt ifrån dagens man kan köpa i affären som sorteras under vita, röda, bruna etc. Inte ett ord mer.
I morgon får vi möta Signes bönor från början av förra seklet och med en helt annan smak än dagens bönor, rikare, kraftigare. Vi får möta Swedish brown som togs med av utvandrande svenskar till Amerika och som sedan kom tillbaka med amerikanskt namn. Och vi får tillsammans med ett 40 tal ytterligare bönsorter också smaka på Mor Kristins böna från Kinna. Därmed slår vi också fast att historiens mångfald bytts mot moderna tidens enfald!
Jag har med mig Lena Nygårds som tillsammans med agronomen Matti Leino har tagit fram de historiska bönorna.
S(m)akkunnig är också Christina Möller tillsammans med kockarna Daniel Lindeberg och Björn Frantzén.
Pratare och sammanhållande är tabberaset själv.
P1 torsdag 10:03 och repris 00:03 samt på lördag 16:03
Missar Du?
Ladda ner HÄR!

Hoy - musslor - Tempura - räkor

Nam chim är ett tillbehör på fisksås, lime, blekselleri, salladslök, chili, vitlök och socker. Utmärkt till ångkokta musslor, stora och gröna i skalet.
Det var det här som mötte mig hemma efter jobbet.


Det och tempurafriterade räkor.
Så, vitkål, blomkål och kinesisk brockoli körda i en ostronsås och en sojasås med salta bönor.
Efteråt en härlig gamle ole och en brie som fått stå framme några timmar

Kränkande reklam? Lager-rensning!

Den här annonsen hittade jag igår på nätet, den liksom flimrade förbi.

När jag jobbade som kulturkritiker på Gotland för en djäkla massa år (från 1978) sedan hände det första gången att mitt namn försökte dras i smutsen. Det var så komiskt fyndigt och kom som en insändare i den tidning jag tidigare jobbat för.
Jag hade gjort en del sändningstid för Radio Gotland och det hade uppmärksammats av mina kritiker som skrev: "En vitvaruaffär i Visby ska ha lagerutresning nästa vecka - det borde Radio Gotland också ha!"
Kul va?

Självredd soppa da capo

Stod på bordet när jag kom från jobbet med ungarna i släptåg - het och smakrik!
Receptet på Guey djaab youen finns HÄR!

Det hemliga

Kan en Barbie-bil vara en ledtråd? I så fall ska man ha ett stort fantasiutrymme parallellt med en stor förmåga att lägga ihop outtalat skvaller med prat gränsande till svåra ekvationer.

Hade ett telefonmöte i morse om hemligheten.
Jag lovade att inte berätta den här veckan heller - det som kommer att få krogfolk att lyfta på både ett och ett annat öga.
Det återstår en del finputs.
Ska på bästa "På spåretmanér" ge ledtrådar så småningom som bara den klurige kan lista ut.
Sammanträdet i morse handlade om vem som först ska få nyheten och bli samtida med min blogg.
Fortsättning följer!

När unga gifter sig

Dagen då Linderdahl blev Ögren. Victoria tar en nypa luft inför kommande övningar som gift med Pontus.

Å, det är så rörande. Det där när unga gifter sig och ger upp allt för varann.
Gud ska veta att jag försökt flera gånger - först nu sitter det. Jag var väl för vresig i livet för att det skulle funka förr.
Igår var det uppdukat för Vickan och Pontus, dottern till våra vänner och hennes kille.
Scenen var en ganska så anonym, beige skolmatsal. Hela skolan lades ner för några år sedan för att det gick en kraftledning alldeles över - då blev det invandrarsvenska och ABF där istället (konstigt tänkt).
Här vigs de till varandra, på scenen så att alla skulle se, ingen stod oberörd - jag lovar

Kan man då förändra en skolmatsal till festsal?
Människor och hjärtballonger, skratten, tårarna och dansen, maten, drickat och tårtan. Det är klart att ett rum förändras beroende på vem eller vilka som befolkar det. Snart glömdes rummet och det blev fest och jättemycket glädje.
Men det var väl inte som när jag gifte mig första gången då gårdagens brudpar inte ens var påtänkta. Då var det helt efter etikettsboken och väldigt rakt och stöddigt som om vigselceremonien från kyrkan fortsatte upp i festrummet och mässmagin bröts först när folk blivit riktigt skitfulla.
Åt helvete gick det i alla fall några gånger i respektives äktenskapliga irrgångar innan vi träffades och började leva ett liv tillsammans med kvaliteter och en dag samlade folk till en liten sommarfest hemma. Efter inbjudningarna kom vi på att det skulle passa att gifta oss, Rodjana och jag. Båda hade vi distans till tidigare relationer och tyckte det var lämpligt och kallade på en vigselförrättare, en lokalpolitiker som jag känt i 40 år och folk kom i jeans och T skirt till vår buffé utan en aning om att de kom till en vigsel. Så blev vi gifta i köket, enkelt, vackert och det håller.
Och alla stod på stolarna och hyllade brudparet, osvenskt!.

Samma vigselförrättare dök upp igår och det kändes lovande för det unga brudparet.
Långbord med italienska sallader, skinkor, pajer, korvar och bröd dukades fram - allt hemlagat av brudens mor från Thailand, fantastiskt för över 100 gäster. Ostar följde som var mognade och riktigt härligt italienskt stinkiga - kunde inte bli bättre. Ett helt damlag i fotboll servade med vin och annan dricka med en sådan intensitet att ingen behövde sitta med tomma glas någonsin.
Härligt traditionell tårta.

Vi blev lite full iskratt över att plötsligt hamnat i det äldre generationsfacket, det vill säga föräldrafacket, de vuxna, kloka och erfarna som kunde se hur uppsluppet de yngre roade sig. Men så stor var inte generationsklyftan annat än att den kunde överbryggas av vår lille August, fyra månader, som jag fick lyfta fram som inspiration till kommande brud och brudgumsövningar.
Grattis båda!