Solen tillbaka = torkad högrev

Man ser det i Sydostasien lite här och var - fisk och kött på tork.
När vi var nya med varandra, Rodjana och jag, kom hon hem med tre kilo knorrhane som raskt torkades under flugnät på den inglasade balkongen att senare friteras hastigt i filébitar och ätas som tilltugg. Och jag hörde om en matskribentvän i Västerås vars hustru, när hon omedelbart landat i Sverige för över 30 år sedan fick tag på ett paket strömming.
Min vän berättade att han körde hem från jobbet och på långt håll kunde se hur det glittrade i rosenspaljén hemma vid radhuset. Det var strömmingen på tork.
Inkapslad med solstrålar blir det här Isaanköttet en delikatess:


Rör ihop krossad svartpeppar, krossade korianderfrön, salt, lite socker med ljus soja till en marinad. Skär en välhängd och fettsprängd högrev i mycket tunna skivor (ska knappt hänga ihop). stryk med marinad och lägg på nät, under nät, att torka i solen. När köttet är så gott som genomtorrt packas det i smörpapper. Före servering grillas köttet ett ögonblick. Servera med torkad rostad krossad chili utrört med lime och fisksås tillsammans med kladdris.
Det här är kött vi alltid har med oss när vi reser. Hellre det här än snabbmatsalternativen.

Prisvärt på Ulriksdal

Kändes nästan inte som att jag varit därifrån - ändå är det jättelänge sedan jag senast åt på Wärdshuset, faktiskt sedan vi gav upp projektet med "Magasin Ulriksdal" som var ett djäkligt bra kundmagasin.
Nu kom Gunnar Ström ut på parkeringen och välkomnade, kul.

Och vi åt en synnerligen prisvärd lunch. Ett smörgåsbord med senapssill, inlagd sill, böcklingpastej, gravlax, kallskuret och små fina isterband som varmrätt och på småländskt sätt med rårörda lingon och stuvad potatis, små rosa queneller med en vinös sås och spenat. På dessertbordet fanns små rabarbertarteletter med utmärkt vaniljsås och så jordgubbar med grädde. På det ett fönsterbord med utsikt över Edsviken. Klassiskt, gott, vällasgat och med traditionstanke bakom - det är klart att man ska äta ett litet smörgåsbord! Innan det glöms bort.

Dyrt nöje att äta på Julita...

...och då menar jag inte att äta hos Myllymäki - det är säkert både bra och prisvärt.
Nej, jag menar att äta på det Wärdshus som Nordiska Museet antingen driver självt eller låter någon annan sköta.

Vi gjorde alltså en dagsutflykt i skurvädret och till Julita Gård. Ett experimentfält för historiska växter och ett odlat historiskt mångfald med rabarber, humle och äpplen/päron.
Det är respekt!
Jag gillar kunnighet man bemöts av hos dem som finns i trädgården av personal.
Disneyfieringen har dock även nått Nordiska Museet. Här är företeelsen representerad av hovsamma Petson och Findus - men det upptar en stor del av rummet.
Mina barn tyckte väl att det var "sådär". Det finns ju så mycket av lärande annars på området, varför då ägna sig åt tokerier och dessutom ta extra inträde. Här finns det ett utmärkt tillfälle att berätta för barn om äppelodling, om rabarber - att det finns olika sorters rabarber, att rabarber kommer från hela världen och att det var först md Linné vi förstod det han själv sa att: nu behöver vi inte importera henne från vare sig turkar eller kineser".

Så blev vi småsugna och ville ha kaffe och en macka och gick till det enkla värdshuset med brickservering och plats på långbänkar i trädgården.
Det fanns en del färdiga kaverk och kvartade pajer (som förmodligen mikrades varma) och så fanns det bröd med västkustsallad (med de sa röra). Rodjana lyfte på smörgåsöverdelen och kunde räkna till nio räkor, det är åtta kronor och 33 öre per räka - avansen på smörgåsförsäljningen är förmodligen enorm och kvitto gavs inte heller.
Total gick två sådana smörgåsar, två kaffe och två vatten från närliggande källan i Bie lös på 240 kronor. Julita gav plötsligt turistfällan ett ansikte.

Mer om branden i Duvslaget

Det är klart att det här med branden i Duvslaget är en historia som folk pratar om i Sollentuna.
Huset stod centralt i tillblivelsen av Edsvik och det är mängder av människor som nu blir lidande efter det illdåd som verkar vara anledningen till att huset nu är utbränt.
Enligt olika samstämmiga utsagor ska huset ha blivit antänt med flit. Sorgligt och förtvivlat för den som gjort det.
Filmaren Bosse Wanngård har lagt ut ett inslag om branden på YouTube.
Läs också Wanngårds blogg här

Midsommar med stuga och grillat och trevliga människor

midsommarhus på ängen i vädret

En sådan där kanonavslappnande midsommarkväll utan en massa krystade traditionstvång, ingen elektricitet, ingen TV, transistorradio för bakgrundsljud och så enkelt träbord i salen där rummet befolkades av människor som skapade trivseln. Sill, ägghalvor med kaviar, färskpotatis, matjes med gräddfil och gräslök, grillat av olika sorter, fruktsallad på olika meloner, jordgubbar granatäpplen, gröna äpplen och ananas.
Samtal!
Tack för att Ni generöst lät oss vara gäster i det stadsnära sommarhuset.

Pernilla Miljeteig och Jan Enfors

Linnés egen mångfald frapperar

Som jag berättat tidigare var vi i Linneträdgården i Uppsala häromdagen. Det är det närmaste man kan komma Linné tycker jag. Där finns stentrappan i bostadshuset som blivit nött och sliten av både Linné och hans föregångare Rudbeckius. Där finns instrument och anteckningar, kläder och i alla fall tidstypiska tapeter och där finns påsvikningen till fröer.



Men allra mest frapperande är odlingsbäddarna med dess storslagna mångfald.
Här hittar jag växter som inte finns med i Adonis Stenbrohultensis, dvs uppteckningen över vad fadern odlade på prästgården i Småland.
Några exempel är thaibasilika och holy basil.
Jag brukar säga att det mesta av det vi odlar idag tillhör hans århundrade, allt utom jordgubbar.
Men så är det smaken också, det är klart det skett en degenerering i smak genom århundradena och lnskan om så stor avkastning som möjligt.

Handmålad tepet efter mönster från 1700 tal. Den här tapeten är hämtad från en lägenhet rakt över gatan från Linnéträdgården och där bodde en av Linnés egna döttrar.

Mina bondbönor från Bunge som jag fick för några år sedan genom en ansvarig på POM har en helt annan smak än de jag får av kommersiellt modernt utsäde.
Jag ser fram emot att smaka årets potatis som jag får från SLU. Fem olika sorter som togs in från England av industrimannen från Nolhaga, Ahlströmer.

Brand i Duvslaget i natt

Det är inte mycket kvar av inredningen i Duvslaget. "Någon tallrik har väl klarat sig", berättade brandundersökarna innifrån den avspärrad fastigheten.

Det brann i natt i Sollentuna.
Föreningen Stallbackens vänners föreningslokal blev helt förstörd.
Stora värden har gått förlorade och det är en katastrof inte minst för de som hyrt lokalen av oss för planerade middagar och bemärkelsedagar.
Stallbackens vänner, där Tabberaset är ordförande, är en viktig plattform för kulturdebatten i Sollentuna och för diskussionerna om det nya samhälle som växer fram.
Vi har nu förlorat en mötesplats som stått central i föreningens verksamhet under decennier.
Innan föreningen gick in och renoverade huset var det ett kombinerad svin och hönshus tillhörande Edsbergsgodset.
Alldeles intill låg godsets duvslag.
Huset byggdes 1876.
Tidigt i morse sa kommunalrådet Torbjörn Rosdahl att huset ska byggas upp igen.
Anledningen till eldsvådan är ännu okänd.
Mer information om konsekvenserna av elden kommer så småningom att publiceras på föreningens hemsida.

Duvslaget är i det närmaste totalförstört.