Diabetesvård på villkor av insulintillverkarna

Utrustningsväskan som blev min inbillade kompis under sockersjuketiden

Man är det man äter, en sentens från 1700-talets dietetik. 

Ganska mycket sanning ligger däri. 

För några år sedan diagnoserades jag som diabetiker (typ 2). 

Diagnosen ställdes efter en total kollaps av lever, bukspottkörtel och galla som en reaktion på ett penicillin...hänger ni med?

Autentisk bild från Danderyds sockeravdelnings lunchservering och den mat med kopiösa mängder potatis jag rekommenderades att äta till varje mål. Detta skall vara nån fisk  (hallå var fan är fisken?)

Efter lång vård på Karolinska skickades jag till sockerklinik. Låg där på Danderyds sockeravdelning i en dryg vecka. Pumpade i mig insulin så att jag riktigt doftade sjuk. Ute i den gemensamma matsalen serverades ris, potatis, vitt bröd och hör och häpna söta desserter som saftsåser, mandelkakor och saft!!!!

Här serveras potatismiddagen med ett glas söt hallonsaft och sallad med majs. Döden för en diabetiker

Förstod redan där att något måste vara helt snurrigt. Men dietisterna, typ tallriksmodell, gick på med sina galna kostråd att det var viktigt att stämma av insulinnivåerna med maten och att man måste äta av allt för att inte dö. Äter man sockersött skit så är det bara att ställa om sprutan...typ och skjuta i sig större doser insulin.

Hemma började jag med en helt ny kosthållning. Skippade sötslisket och kolhydraterna. Det blev minst sagt djävligt svajigt med insulinet och läskiga känningar. Den som upplevt sockernivåer kring två och ett halvt vet vad jag pratar om!

En dag bestämde jag mig för att skippa sprutorna. Idag ligger mina värden på mellan 4.0 och 8 och ett långtidssocker på 45.

En sista bild av maten på sockeravdelningen 2013. Korv ska man för övrigt vara djävligt försiktig med,
speciellt industrikorv späckad med kemi och förmodligen potatismjöl och säd.

Kör regelmässigt LCHF-light vilket innebär att jag kan synda emellanåt med en hamburgare och någon gång en budapestbakelse. Der riktiga gastronomiska äventyren är snarlika spännande LCHD så dess bekymrar mig föga. 

Prövade en vanlig glasspinne typ magnum här om dagen, men kastade den halväten. Det sockersöta brände i munnen och jag kände mig äcklad. Väl borta från det läskigt söta upptäcker jag hur söt smakvärlden är och hur mycket sött som maxas in.

Nu måste omvärlden vakna. Diabetes är en folksjukdom framkallad av tallriksmodellsfaschister  och matkonservativa dietister/läkare. Det råder inget tvivel över att insulintillverkarna någonstans har ett finger med i spelet kring socker och vården av sockersjuka.