tisdag 25 augusti 2009

Nyinslagna böcker



Vi satte oss att slå in skolböcker i eftermiddags.
En av mina döttrar har börjat fyran i en skola som räknas till de bästa i landet. Hon lämnar en privatskola efter tre år. Under dessa år har hon inte fått en enda bok att slå in.
Biologi, geografi och en egen atlas.
Det är läxor varje dag!
Under de första tre åren hade hon inte en enda uppgift med hem. I hennes låda på skolan fanns bara stenciler och datorutskrifter.
"Nu har vi egen bildsal, gymnastikhall, aula, två stora musiksalar eget klassrum - det har jag aldrig haft förut".
Privatskolan sade upp kontraktet med kommunen att använda gymnastikhallen - det var gratis att låta ungarna åka skridskor och så sparades mellan sex och 800 000 kronor - men dessa pengar gick inte till böcker.
I den gamla skolan gick en blandning av ungar från världens hörn - i den nya är det övervägande svenska namn. Varför misslyckas kommunerna med att kombinera integration och undervisningskvalitet?
Lilltjejen är kvar i stencilskolan och hon ser med stigande avund hur vi slår in storasysters böcker. Hon bläddrar i geografiboken och ögonen lyser - "sådant här får vi aldrig reda på i vår skola", säger hon.
Så klistrade storasyster etiketter på böckerna med sitt namn och klass textat - det är så djävla bra!
På min tid gick vi i skolan på lördagar, tre timmar. Jag var alltid kvar i fyra. Lördagar var nämligen veckans kvarsittningsdag och efter lunch som om lördagar alltid bjöd på efterrätt fick vi gå upp till huvudläraren som tillika var kommunalråd och folkpartist. Där under takåsen fick vi slå in "Ögonvittnen berättar" som stod i till synes ändlösa rader i bokboxar. Där satt vi, den lilla kvarsittningsgruppen, och fick slå in böckerna i gråpapper lördag efter lördag.

2 kommentarer:

Helena Ljunggren sa...

Vilka minnen. Tänk när man klädde sina skolböcker, det var tider det :)

Lyxpiraya sa...

Ja, vilka minnen !
// Tania som också fick sitta kvar på lördagarna