Rester, semla och PS-mord

Det är läskigt att vara övertänd. Jag har känt mig så den sista iden och känner igen mig sådan sedan alltid när jag går från ett stort projekt till ett annat. Inledde arbetet på en ny bok häromdagen. Manus ska lämnas allteftersom under våren.
Runt omkring mig är det folk som bara jobbar en tredjedel så mycket om jag själv som går in i den berömda väggen. Jag hade inte tänkt att följa dessas exempel.
Det låter pessimistiskt denna soliga första vintermorgon i Stockholm, men är bara en vaksamhet på reaktioner.

Åt rester till lunch, uppstekt entrecote med likaledes uppstekt citron och dillpotatis och en läckert smältande hög vitlökssmör.
Så kom vi till slut ut i snön, jag och ungarna. Och kalla mig vad som helst vad gäller papparollen, men någon snögubbe är jag eller blir jag aldrig. Jag har aldrig gillat att åka pulka utan ser mest traskande i snömodd som en allvarlig kränkning och ett helt omänskligt besvär.
Fika och fettisdagsbulle på kondiset blev det i alla fall och jag tänkte vilka nya preferenser barnen har idag. Man äter fettisdagsbulle, notera att jag inte skriver Semla (kommer av latinets simila som betyder fint mjöl), som om vore det en bakelse vilket det inte alls är. I min barndom och framgent åts fettisdagsbulle med het fet sötmjölk som fick bullen att flyta och bli härligt varm och dofta kardemumma mer än kall. Och mjölken kryddades med kanel och socker och blev ännu godare när delar av grädde liksom ”smälte” ner och rann i såar nedför bullens kanter.
En fettisdagsbulle blir aldrig en bakelse, men sådana som konditorerna väljer att kalla lyxsemla är det. Semlor fyllda med fint mandelmassa och vanlijkräm och vispgrädde. Eftersom dessa inte ens smakar som fettisdagsbulle så är de något annat. Och en del bakar semlor av wienerdeg och dessa är långt utanför beskrivning och har inget längre alls att göra med originalet. Så det så!!!!

PS Semla är också en ort i Bergslagen där det utstpelade sig en förfärlig händelse 1834 (200 meter in vid landsvägen i Söderbärke). Då sköts bruksförvaltaren Eric Gabriel Henschen ihjäl av brukets bokhållare Carl Fredrik Wessling. Det var i samband med jakt och ett misstag sades det. Wessling dömdes för vållande till annans död men snacket gick länge om att de båda hade något otalt med varandra och att det egentligen var mord, men inga vittnen fanns. (när man hyvlar blir det spår och i arbetet med boken Döden i skogen hittade vi mängder med ouppklarade mordfall. DS