Bästa köket på Phuket! Ni tror mig inte – för hur kan en kedja som Holiday inn, i mångas ögon lika utslätat amerikanskt som MacDonalds kunna prestera något så fantastiskt bra, undrar Ni, men det kan dom.
Har inte varit där på tre år. Nu gjorde jag ett återbesök. Det är posttsunami och det är smakfullt, vältempererat, färg och elegans. Ett öppet kök mot ena långväggen med flera olika stationer gör nygrillad bläckfisk, hummer och krabba, nywokade räkor, bräserade räkor i lime och vitlök, grillade räkor dränkta i en söt tamarindsås, klipphumrar överösta med en timjansmörsås, bläckfisk med syrligt vitlökschilli och ytterligare hetsiga röda tandoriräkor. Så var det förut också bara inte så rent, så snyggt, så elegant.
Den verkliga förändringen är det kalla bordet där rätterna är upplagda portionsvis i glas, en liten pilgrimsmussla, en räka med fruktbitar, en marinerad bit krabba, en vårrulle på marinerad kall tonfisk, lax som gravats med thailändska örter och en tonfisk som dränkts i lime, thailändska iskalla stora ostron, gröna musslor, ingefärsmarinerad fisk och räkor, läckert, friskt, doftande.
Dessertbordet har en konditor med erfarenhet från europeiska och amerikanska kök. En chokladfontän, klubbor med mashmallows, en jättelika tunna med hårt knutna syrliga jordgubbar, cheescake, puddingar, kakor, caramel, apfelstrudel, såser, hemgjord glass, choklad, jordgubb, vanilj.
Absolut det mest prisvärda man kan äta på hela semesterön.
Tisdagar och lördagar är det seafoodbuffé, måndagar ett carvery med stekar, onsdagar italienskt, torsdagar thai och japanskt, fredagar surf&turf och på söndagen avslutas veckan med en stor internationell buffé.
Priset för hela buffén idag inkl kaffe och sodavatten till att dricka = 800 THB / Kuvert = 163 kronor.
I morgon är vi inbjudna av kökschefen på lunch vilken vi intar vid poolside på Busakorn Holiday inn som ligger bakom seawiew men som räknas som ytterligare ett strå vassare.
Efter lunchen tar vi en simtur i den gigantiskt stora poolen med vattenfall och blomsterhav. Khun Visud som är min svåger är högste köksansvarig och borgar för en upplevelse än starkare än den vi njutit ikväll.
2 kommentarer:
Jan kan inte låta bli att fundera en del över begreppet genuin mat, vilken mat det nu gäller. Vad är genuin tysk, italiensk, thai, japansk, svensk etc., mat? Och vem bestämmer vad som är att beteckna som genuint?
Begrepp vattnas ut med tiden, tillagningsformer förändras för att tillmötesgå förändrade smaker eller turister som inte klarar eller vill ha så mycket hetta i maten. I Fem Asiatiska Kök (som jag f ö vill bli av med) skriver Duke att den koreanska familjen gjorde kimchi av den enda kålsorten som fanns tillgänglig i Sverige. När man fick tillgång till den riktiga kålen så klagade gästerna och ville ha tillbaka den "riktiga" kimchin på menyn.
Jakten på äkta kultur har blivit/är rätt långtgående i de flesta asiatiska länder med turistindustri. Turism kräver kultur, och kanske kräver kultur turism i en slags symbios för att bevaras. Som socialantropolog har jag en bred definition av vad kultur är, det är således inte bara finkultur utan omfattar i stort sett allt.
Det intressanta är när kultur (mat-, konst-, etc), inte längre samverkar med sin omgivning utan anpassar sig först och samhället följer, motvilligt eller inte, efter och när anpassningen sker för att tillgodose tredje parts uppfattning om vad genuin kultur är.
Jag önskar att man i vissa fall hade kraft att stå emot kraven som ställs på anpassning men inser samtidigt att det är omöjligt att hindra det om man inte ska stänga gränser och återgå till ett samhälle där utbyte inte längre tillåts. Det vore en fattigare tillvaro, men ibland kan jag ändå inte låta bli att undra om allt det där genuina egentligen bara blir rätt dåliga kopior med tiden när de ska tillgodose vad alla tror att de vill ha.
Jessica
Jag tror att det är i själva glappet som det uppstår en utveckling. Det kan ske i små små steg som i mötet mellan befolkningsgrupper i Bangkok Burma, THailand, Kambodja, Laos, Kina) där all mat tenderas att sockras mer än på den Thailändska landbygden, men fortfarande naturligtvis uppnår epitetet genuint. Och det uppstår stora glapp som riktigt skakar om som när vi svenskar i mötet med de första invandrargrupperna från Finland fick hela vår limpbrödskultur att svaja.
Det här är en väldigt intressant diskussion speciellt nu i jultid och med det "svenska julbordet" uppdukat och jag kommer ihåg på ett redaktionsjulbord hur upprörda känslorna blev när en pastasallad (jag hatar kalla spagetti) dök upp tricolore och jag fick förklara att inte ens skinkan på bordet hade en tradition längre tillbaka än 90 år och att det enda som vi skulle kunna kalla äktsvenskt var brödet, grisfötterna, syltan och lutfisken.
Jag vill gärna fortsätta den här diskussionen bara jag får sova ikapp min jet lagtid. Vad är det som sker i mötena? Chokladfontän och somtam.
Skicka en kommentar