Bacon och egg, en och en halv meter från Björks i Färila

 

Det är en ynnest att bo så nära ett släktdrivet charkuteri med så överväldigande råvaror. Deras bacon struntar jag i att steka, i alla fall de första dagarna efter inköpt. Världens bästa kallpålägg och stekta är de lagom salta, lagom rökta och lagom feta. Idag blev det några skivor stående och direkt från paketet tillsammans med Ks perfekt kokta ägg av utegångshöns.

Morgonens magöppning stimulerades av ett nyplockat äpple, det enda vi fick från träden vi satte i våras. Det här av sorten "Rödluvan" och jäklaranåda vilket gott äpple, två efter barndomens "Maglemer" som min morfar trädgårdsmästaren planterade på tomten i Sollentuna 1962 (ibland brukar jag gå förbi vårt gamla barndomshem och trädet är nu gammalt, knotigt och rikt givande)

Matlagningsdag igår

Ibland blir det så. Att jag står där med en massa råvaror som måste tas om hand, typ två kilo nymalen köttfärs, fyra kilo squash, en hel kasse med ospritade ärtor., en klump högrev och egenodlad lök.

Vad blev då av allt detta?

Jo, squashan rimmade jag och grillade sidan hårt för att sedan lösfrysa och ta fram som smakliga tillbehör vid behov i vinter. Av högrevsklumpen lagade jag en kalops. Lökarna hackade jag och stekte i smör, mycket smör och mycket brynt med lite salt att ha i ständig beredskap i kylen, så gott. Av köttfärsen blev det 15 hundragrammare som förstektes och sedan lösfrystes. Köttfärsöverblivor blev till Assar som glufsade i sig girigt. Ärtorna, Capucinerärtor Visingsö, en kultursort som är helt underbar, lade jag i en luftig fryspåse och lösfryste.

Javisst ja, hade ett kilo färskt sidfläsk också som tärnades och fick koka i tryckkokaren en timme med kanelstänger och stjärnanis samt chili i en hemgjord fläskbuljong från frysen för att ha till nudlar så småningom.

 

Terra Madre på Stora Skuggan - en dagsvandring bland smaker och jäkligt trevligt folk

Jo, jag var där i fredags och "sonderade" och träffade folk. Idag skulle vi egentligen åkt in till stan på vernissage och Bondens marknad. Ett snabbt telefonsamtal till Kristoffer Franzen gjorde att vår plan förändrades. Hans isterband är förmodligen Sveriges dyraste, men också de absolut läckraste och värda varenda krona. "Nä, tyvärr, de sista gick precis".  

Då tog vi vägen över universitetet och bakvägen ut till Stora Skuggan, parkerade och inledde en matvandring som räckte hela dagen. 

Så roligt att morsa på vänner och bekanta, några vi inte set på tio år. Och här mötte K sitt lystmäte i alla smala produkter från små pionjärer som har kvalitet och smak som främsta förtecken (ungefär som Kristoffer Franzén).

Små syrade morötter och syrade krossade tomater, gröt från ett forskningsprojekt på högskolan i Kristianstad på kulturspannmål. K är en verklig grötkännare och den här med bovete var en höjdare. Vad sägs om surstek på killing - smakar mer än lamm och väldigt annorlunda i övrigt att jämföra, men gott så in i Norden. På scenen stod en människa och pratade om Island och fick våra öron att spetsas. Det handlade bland annat om torrfisk. Sådan vi köpte i snabbköpet och snaskade i oss om kvällen när vi var där. Storpåsen vi hade med oss när vi kom hem i slutet av juni är redan tom så självfallet är vi på ständigt jakt efter att köpa en ny. Men Island hade ingen annan representation på plats så jag får väl ringa ambassaden och be om hjälp, torrfisk är beroendeframkallande. Lika starkt beroende är vi av de där små idérika och ständigt experimenterade små mejeristerna så labbar fram ostar som små drömmar. Och ja, vi fick med oss ostar för en smärre förmögenhet som vi känt oss rika av att äta ikväll, faktiskt som middag för där stod Sebastien Boudet och langade fram galetter med så mycket smak att vi åt och åt och beslutade oss för att skjuta på middagen till en sen ostfrossa. Så var det och så fick det bli.

Röda vinbär levererar år efter år - jag gör alltid råsaft av nästan allt

Två buskar med röda vinbär. Säkert ällgamla. Och de levererar år efter år, enorma mängder. Har försökt rationalisera skörden genom att använda bärplockare, men det går inte bra, bären spricker och det är saften jag vill åt.

Jag rensar bären medan jag plockar och stjälper sedan ner dem i kallt  vatten så eventuellt smått flyter till ytan. Häver upp med hålslev direkt i mixern och kör till ett slags flytande rödavinbärsmos. Ner i saftduken och så får det stå där och rinna av bäst det vill över natten. Klämmer, pressar och skruvar ur saften som är kvar. Sådär har jag rikligt med råsaft att lägga i frysen att ta upp som vitaminshots i vinter, faktiskt ett bra alternativ till brännvin, bränner liksom till på samma sätt, en smakar mer, är nyttigare och sinnet förblir i jämvikt.

Det där som ligger kvar då? Jo men nu kommer jag till den omedelbara belöningen. Häller över allt det torra i en kastrull och häller över lika mycket kallt vatten som vikten grums. Låter det få ett uppkok på fem minuter och sedan hälls det hela tillbaka i silduken. Så får det rinna igen bäst som det vill och efter natten pressar jag ur det sista.

Den fina råsaften ligger i frysen och andrekoket står i en kanna i kyla att blandas med 1-3 sodavatten - väldigt gott och smaken träder fram på riktigt när socker inte blandas in.

Vinbär över? Utmärkt i ugnspannkakan tillsammans med riven squash!

Tore Wretman - en båthyllning med schvung! (lakrits.se)

 Det var på en mässa i förfluten tid som jag stannade till hos Rasmus Ragnarsson på Haupt lakrits. "Testa det här", sa han och gav mig en lakritsbåt. Tänkte, eftersom jag ätit lakritsbåtar så länge jag kan minnas. Tror första gången var i faster Majas godisförråd 1958 på Järnvägsrestaurangen i Norrköping (vilka smakminnen man lägger lager på lager). Det sa boooom tjababooom i käften. Eller som en av våra mest framstående kockar i världen uttryckte det om något helt annat: "Det där knullar mun".

Det var något helt annat, eller egentligen samma tuggkänsla, men smaken förfinad och så fördjupad att man sjönk in i det svartaste svarta. de nästan bubblade av lakritssmak och sötma, strävhet och ursprung. En lakritsbåt som den ska smaka, en vuxensmak av ett annars utslätat sötsliskigt barngodis. späckad med lakritssmak, helt enkelt lakritsbåt på riktigt.

Jo, det ligger till så här att lakritsbåtskärleken har jag gemensamt med Tore Wretman i salig hågkommelse. Att Tore hade en stor fäbless för lakritsbåtar visste Rasmus Ragnarsson, som tog sig före att skapa den mest fantastiska lakritsbåt någonsin som en hyllning.  Vilken hyllning det blev. den här lakritsbåden borde serveras till varje avslutande kopp kaffe till varje krog värd namnet i landet. Så det så.

Testade ni någonsin tablettasken med viol? Det här är viol 2.0

Beroendeframkallande!

Här om dagen upptäckte jag att ICA Maxi i Häggvik för ett urval av Haupts grejer. Kunde inte avstå deras Viol. Handla in den så förstår ni varför mitt motstånd var så svagt. Fjärde burken vi sätter i oss.

Det bästa av allt är att jag kan nå hela deras utbud och få varorna hemskickade inom några dagar. Just nu deras adventskalender, med fler än 24 luckor. En bra början för den som vill känna  en fläkt av den fina, lakritsvärlden.

Världens bästa isterband - inga tvivel - Franzéns Charkuteri

Den som följer den här bloggen har också kunnat följa min jakt efter bra isterband, sådana där härligt torra och rejält syrliga som kunde fås under 50-, och 60-talet.

Förra veckan lämnade kortvarigt Håvra och gjorde en roadtrip genom mina ursprungstrakter, Orsa finnmark och Orsa där min farfars släkt härstammar, besökte gravar, tittade på utsikter över Orsasjön från generationers nu rivna fastigheter, smakade på känslan att min släkt på svärdssidan stammar från denna trakt (resultat av ett DNA-test hos MyHeritage).

Hemvägen gick över Falun där släkten också lämnat spår. Så kom vi på att isterbanden hemma var slut. Alltså en omväg förbi #Kristoffer Franzén på Franzèns Charkuteriet i Biskopskulla-Rönna, Örsundsbro.

Nysyrade låg de där min absoluta favorit lika dyra som de är prisvärda i smak, en korv som griper tag i alla sinnen och samtidigt väcker minnen, smakminnen från en tid som ligger 50-60 år tillbaka i tiden. Så jäkla smaksäkert och kunnigt. Råvarorna är lokala och kärleksfullt omhändertagna.

Att vi också fick med oss ister smaksatt med höstkantareller och lardo och en alldeles urbota god leverpastej är bonus. Dessutom torkade isterband att ätas rätt av - med en oerhört udda smak till vilket ingen jämförelse finns.

Isterband från Franzén ska stekas långsamt i rikligt med smör, så långsamt att smöret aldrig blir bränt och isterbanden håller ihop utan att spricka.

När vi lämnade Håvra skördade jag dill att frysa in för vintern. Bra dillår, den tidiga står kvar som kronor och de senare sådda är nu plockade och ligger i frysen jämte stjälkarna att läggas i grytor som smaksättare eller över kokpotatisen.

För vad lämpar sig bättre än isterband och dillstuvad potatis. Heta saltkokta småpotatisar som finalkokas med dill, smör och en skvätt grädde, inget mer.

Jäklar vilken njutning!

Kom över nästan en liter grädde som hängde på sluttampen.

Kunde inte annat än ställa mig och göra smör.

Utsökt gott!

Vilken skillnad i livskvalitet

 

Igår morse gick jag ut i daggvått gräs, snöt mig i näven och travade upp till dasset. Satt med dörren på vid gavel, de halvvuxna tornfalksungarna skrek, gässen sträckte och tranorna skrek "hejdå" nerifrån täkten.

I morse gick jag upp i en morgonhet lägenhet, öppnade korsdrag för att få luft och travade från  sovrummet in i badrummet och stirrade in i en kakelvägg.