Små goda bitar på bästa tunnbrödet och så het chili med ost och sylt*** som dessert och små chokladkakor till kaffet

Gubbröra

Annorlunda - vi vill bjuda på nåt annorlunda. Middag i helgen för vänner och annorlunda grejs på bordet vilket det i och för sig brukar vara vid våra middagar.

Det slumpade sig inte sämre än att vi precis varit på landet och svängt förbi Engbergs i Stavsäter som bakar tunnbröd till lördagar och har sitt vanebildande hårda tunnbröd i lager. Behövdes till jul här hemma.

Gravad böckling a la Wretman

Bröt smörade småbitar och lade på Tore Wretmans gravad böckling* på några och "Gamlekungens" gubbröra** på några. 

Sate en rökig och het chili av några kilo högrev som fick småkoka i öl under fem timmar - blev alldeles utmärkt. Svarta bönor i blöt dygnet innan och sedan sojakokta med smör och spiskummin, gott som fan!

K bakade små mättade chokladrutor till kaffet.

Jo, det kändes annorlunda och var bra.

* Böckling filéeas och delas, alla småben tas bort. Gör en vinegrätt på olja, vinäger och osötad fransk senap. Finhacka lök (jag tog det vita från purjon), Hacka rejält med kapris. Varva lök, böckling och kapris och häll dressingen över och låt stå minst fyra timmar. Servera.

** Kungens ? ja jag hörde någonstans att Gustav VI Adolf gjorde sin gubbröra så. Ansjovisen smältes ner i en stekpanna med smör, finhackad lök över, svag värme och så hackade hårdkokta ägg. Rör om och lägg för att svalna, dress mad rikligt med dill.

*** Koka en sylt på lika delar hallon och krusbär. Sila bort frön och skal. Bottna en liten portionsform med sylten och häll över en blandning av mosad gräddädel i en skvätt grädde och rör ihop med äggula. Gratinera i salamander eller under ugnens grillelement tills fin färg.

Så ska Lucia firas, med sockrade lussebröd fyllda med vanilj och saftiga till tusen.

Hon är en jäkel på saffransdegar, min K (och inte bara det!!!!)

Igår kokade vi mjuk chokladkola och lakritsfudge men huvudnumret var saffransbröden som fylldes med vaniljkräm och efter bakningen penslades med smör och doppades i strösocker - himmelskt goda.

Från förrförra årets bak, bara för att visa hur en saffransdeg ska se ut

I morse hämtade jag L från NY-flyget och kunde bjuda henne på just en sådan bulle och nykokt kaffe ur termos för det blir ju så när man inte varit i Sverige på över ett halvår att det finns en längtan efter "nationalspecifika" smaker.  Sååå nice att träffas igen. 

Nu stannar hon fyra dagar - åker tillbaka till NY för ett jobb på tre dagar och flyger tillbaka hit igen så att hon är hemma i jul och sedan nästan en månad framöver. 

Annan längtan som hon annonserat är Janssons, julskinka med senap, köttbullar som vi gör dem här hemma (långsteker löken i 40 minuter och mixar den som en kräm innan den rörs ner i köttfärsen som fått i sig ströbröd som fått svälla i en blandning av grädde och reducerad grönkålsbuljong) bland mycket annat.

Men de där bullarna vi åt i morse, "herre min je", dundrar av maxat med saffran, saftiga och så sötman. K - snart anmäler jag dig till Hela Sverige Bakar!

Det är darrigt för många i jul

 När en människa dricker alkohol förändras hon redan efter det första glaset. Många som står bredvid har utvecklat en sådan känslighet att oron sätter in direkt. Barn tycks göra det naturligt. Förstår inte, men känner att den vuxne förändrats genom bara en ytterst liten mängd alkohol.

Lägg till att det sedan fortsätter med andra, tredje och fjärde glaset. Barn vet redan vid första glaset hur fortsättningen kommer att se ut och det handlar inte om spända förväntningar. Det handlar om rädsla, ledsnad, sorg. Reaktionen är omvänd. Barn accepterar inte, men låtsas inte om. Det är en fruktansvärd känslomässig kamp hos dem, en kamp som bryter ner, söndrar och för evigt sätter spår i själs och känsloliv.

Det här är ohyggligt komplext och djupgående, hemligt och skämmigt för alla, för barnen, för partnern, för närstående och även för den som bedövat sig. Fira en vit jul

Fem kalla fiskar

 

Det räcker, fem kylskåpskalla stekta strömmingsflundror från gårdagens strömmingsmiddag - då är man lite rik till eftermiddagskaffet med fiskarna på ett smörat hårt tunnbröd från Hälsingland och så lite extra salt på toppen. Såja, det räcker!

En matvecka så långt.

 

Vad blir det i morron då? Jo pölsa med stekt potatis, röda betor.

Grönsaker? Vi brukar, sådana här veckor med genomgående "svensk" husmanskost, skämta vid bordet och säga "Grönsaker - sån skit".

I måndags hade vi knappt landat från landet (landat från landet - kul) och lagade enkel mat, böljande ugnspannkaka med fläsk a part och rårörda hälsingelingon.

Tisdagen blev det fläsk igen, rimmat och med paltbröd och bechamel med stekfettet nervispat för sältan och den goda smakens skull.

Idag blev det stekt strömming bara vänd i rågmjöl från Teve-kvarn och potatismos. Rårörda hälsingelingon även nu.

Fredag har vi gäster och då blir det "lite bättre" spis. Små munsbitar av gubbröra med matjes och Wretmans gravade böckling allt serverat på små bitar av hårt Hälsingetunnbröd. Allt följt av en rökig och het chili, svarta kryddiga  bönor a part och så den där gräddädelsyltgratängen som i tisdags.

Lördag vet i katten, kanske något enkelt som rester eller pytt. Kanske en kålpudding som förra veckan. Söndagen bestämmer vi sen, eftermiddag och kväll viks till att göra julgodis.

När vi går med hunden

                                                      

När vi går med hunden går vi en runda som vi kallar för "hundringen" och kommer då mellan några hus och direkt efter, kanske hundra meter, så öppnar sig det hälsingska landskapet som är helt fantastiskt och ständigt föränderligt.

En julig dessert med ost och sylt

Det var på den där tiden när jag och Christer Lingström gjorde en massa inslag i radio. Och det var även från den tiden (dock inte samma tid) när jag jobbade ganska nära Christer och producerade hans kundtidning, Edsbackakocken. Då hände det att vi blev ensamma i köket på Edsbacka och det var lugnt och dt var släckt i restaurangen, allt var putsat och städat, all hets och all stress var fullkomligt borta, men vi kunde inte hålla oss från att både prata och laga mat. Passade ofta på, i dessa stunder av lugn, att ta fram rätter som vi kunde använda i den matkrönika jag skrev för Dagens Arbete.

Det kom fram gräddädel (!) och det kom fram hallon, muscovadosocker och grädde.

Så kokade vi en sylt, befriade sylten från hallonkärnorna och kokade ner lite ytterligare, nästan så att den "stannade"

Rörde gräddädeln med grädde och en äggula.

Bottnade små ugnsfasta formar med sylten och ställde att kallna. Satte på ugnen på 250 graders grillelement. 

Hällde försiktigt ostmassan över och gratinerade tills fin färg.

Sådär ja, klart.

Tog upp det här ur huvudet igår kväll och det blev väldigt bra, helt lysande skulle jag vilja säga.