Nam prik pau - bästa tillbehöret...tycker jag alltså!

 

Den har en chilistyrka, en sötma och en syrlighet - nästan lite fruktig som marmelad. Varje gång jag gör en sats så använder jag den dagligen till det mesta (inte sjömansbiff precis) annars håller den flera veckor i kylen.

Jag gör den här på mitt eget sätt. Alla ingredienser finns i butikerna för thailändska eller asiatiska varor.

Du behöver: tio spanska chilis, röda eller gröna, tre fyra torkade och rostade thaichili (heta om cirka 3-5 cm), palmsocker 80 g, två rågade msk tamarindpasta, en och en halv gul lök, 8 vitlöksklyftor. Några msk fisksås. "Smaklös" olja.

Gör så här: "Rensa" de spanska genom att skära dem längs med och skrapa ur hinnor och frön (spara dessa i en hög), klyfta löken i rejäla bitar och låt vitlöksklyftorna vara oskalade. Jag grillar först allt i grillpanna och lägger sedan allt på ett bleck med några matskedar olja och skjuter in i ugnen på 250 grader. Allt ska rostas ordentligt och bli mjukt och få färg. Vid "halvtid", halvera på högen med frö och chilirens, släng in på rostblecket, kasta resten. 

Våga rosta tills det fått ordentlig med färg. Rör runt ibland. Låt svalna något . Tryck ut de rostade vitlöksklyftorna och lägg sedan allt i mixer. Skiva palmsockret fint och lägg i mixern tillsammans med tamarindpastan. Häll över fisksås och kör sedan till en mastig puré. Blir det klumpigt så mixa i mer olja.

Jättegott till ris och kyckling och nästan allt annat också.

Carina Bergfeldt - say no more!

 

Riggade med en cappuccino

Satte mig tillrätta i soffan för att titta på nya stjärnan Carina Bergfeldt - följde henna självfallet när hon korrade från USA och dessutom på hennes sociala media.

Det här blev över förväntan. Sådan bra mix av gäster och så intelligenta frågor, helt enkelt en sällan skådat och trovärdig talk show.

Råttorna i Sollentuna Kommunalhus

Nu vimlar dom - råttorna i Sollentuna Kommunalhus på Turebergs Torg.

Omgörningen av kommunalhuset (eller Turebergshuset som några envisas med att kalla det) har medfört att de sterila körbärsträden mot torget och den illa lagda stenoren har brutits upp på torget och där schaktas nu för en utbyggnad (vad jag vet) till en ny sessionssal. 

Och när det schaktas så flyttar bosättarna på sig och invaderar grönytorna kring Nordbanken, området kring centrum och ända bort till Ängsvägen vid Sollentuna sjukhus.

Sena kvällar när jag går ut med Assar ser jag dessa bestar nattligen när de pilar efter husväggar, springer över gator och torg. Alltså - det är jävligt äckligt.

Målningen i IKEA-Katalogen 1985

 

Det slog mig häromdagen att jag var "produktplacerad" i IKEA-Katalogen någon gång i mitten av 80-talet. Och nu har ju alla IKEA-Kataloger digitaliserats i samband med beslutet att de aldrig mer ska komma ut i pappersupplaga.

Satte mig nyss ner med alla 80-talets digitala upplagor för att kolla genom och vips; 1985 dök den upp. Nostalgisk? Absolut. 

Tycker det är en fin målning. Men vet inte var den senare tog vägen. Vet bara att det var Galleri Wallner som hanterade den och förmodligen sålde den, herregud det är 36 år sedan.

Tror att den är målad på Gotland vid den tiden. Funderar på hur målningarna idag ter sig om 36 år? Då är jag 104 år gammal. Sicket perspektiv.

Jomen, nyårsafton som sig bör med allt det goda - bättre än julbord om man frågar mig

Egentligen är jag trött på det här ständigt återkommande. Med åldern går ju åren så jävla fort att man tycker det är jul alldeles för ofta och nyåret kommer ju nästan jämt. Förr var julborden en sensation, men nu är det samma traditionella ältande i matväg som börjar kännas trist. 

I år gjorde vi dock en uppfriskande förändring. Vi åt julbordet ute i snön i minusgrader med den stora eldkorgen som lite värme. Mysigt och lite spännande - för det vet väl varje människa att mat man äter utomhus smakar bra mycket bättre...eller?

I alla fall, hummer och ostron är väl inte specifik nyårsmat utan kan njutas av under hela dess säsong. Nu blev det i alla fall så att ett gäng ostron öppnades och humrar tillreddes så att vi kunde samlas kring nyårsbordet och njuta fullt ut. Meeen, man blir inte mätt på lite ostron och hummer, inte sant? Så K lagade en ostpaj av bästa märke till middagen.

Innan desserten, rostade frön och nötter med sockerkokta svenska äpplen lagt mellan vaniljglass och vispgrädde, åt vi ostarna från Martins getfarm i Tallåsen. Vi sökte upp hans lilla "ostkiosk"när vi ändå gjorde en utflykt till Tallåsen under julveckan och vi ångrar oss inte. Hans fantastiska ostar kompletterades med några från Hötorgshallen som hade en "truck" utanför Coop i Häggvik. Bland dessa som kom med hem var några Saint- Marcellin. En ost som jag presenterades för första gången för en herrans massa år sedan av Paul Bocuse när jag gick omkring med honom i Les Halles i Lyon.

Ny målning

Graal II

En Macanudo cigar från Dominika via Brobergs, sista kvällen för julen 2020 på torpet

Det var många år sedan som jag estmerade cigarrer av lite finare märke. Är ju en inbiten snusare vilket betyder dagligt snusintag sedan 13 års ålder vilket tillhopa blir 55 år.

När man inte längre fick njuta en cigar på krogen efter en läckrare måltid så fick cigarerna vara.

Nu har jag tagit upp det hela igen. Jag och K sitter gärna på verandan efter middag väl påpälsade och drar en cigar i all vällust.

Idag blev den en Davidoff för K och en Macanudo av lite fetare sort för mig. För si detta ska bli min melodi, njutningen är kontrollerat underbar.