Jam wunzen nguea en vanlig söndagsmiddag

Äh, det fick bli något enkelt en sådan här glåmig dag som denna.

Hade en bit entrecote hemma som låg på mognad OBS utan en massa cellofan eller plast runt. Den låg en vecka säkert och rätt och slätt på en tallrik i kylen. Folk tror att kanter torkar och bakterier kommer till om man inte lindar in köttet, men det är tvärt om. Stäng inte in köttet (*) med sin egen saft – för då händer det grejer. (Likvattenmarinerat) 

Väl luftat ska ingen tro att inte mörningsprocessen fortsätter. Så, nu var den helt färdig även om den säkert kunde få ligga ett tag till.

Det var ändbiten på en entrecôterad, (400 gram kanske) inte alls att förakta. 

Hade egentligen tänkt att ha den grillad till lunch i morgon, men den fick bli middag idag istället.

GÖR SÅ HÄR

Fram med grejerna, hetta upp ett grillpannejärn, olja in köttet, salta rejält, grilla till 46 grader innertemp och ställ åt sidan på en tallrik. Det gör inget om den svalnar så gott som helt för den ska ändå med i en ljummen sallad.

Hacka en rödlök och tre fyra vitlöksklyftor, lägg till tre färska thaichilis fint skurna. (det ska kännas att man äter thai och inte svenska pannkakor) Lägg allt i en bunke. Skiva köttet så tunt det går och blanda med lök och chili.

Kör i en rejäl skvätt fisksås och en lika rejäl skvätt svampsoja (Healthy boy tex). Blanda med näven så såserna kommer åt att marinera köttet överallt.

Strimla de gröna bladen på selleri och vänd ner. Låt stå och gosa sig en stund.

Under tiden så ta några knyten glasnudlar, koka upp vatten och häll över, vänta tre minuter, klipp nudlarna med en sax annars är de ett helvete att äta för folk med bordsskick.

Ta upp dem i en sil och spola av med iskallt vatten. Låt rinna av och vält ner i köttet. Blanda igen och smaka av med lite limejuice. 

Skär tomater och lägg i och häll sedan upp allt på serveringsfat.

Idag drack vi misosoppa till.

Jam wunzen nguea heter den visst på thai – eller inte visst – den gör det "Jam wunzen nguea".

Nattvandring XXXX

Alla Mozartslingor förföljer mig, sjunger inom mig. Det är min 40e och sista Nattvandring. Kommer säkert att skriva fler liknande, men aldrig mer under rubriken nattvandring.

Kom hem från Operan och nypremiären på Trollflöjten vid pass halv tolv. Assar var nödig. Det blev en nattvandring, dock inte den sista med honom.

Vår favorittenor Joel Annmo sjöng Tamino. Det är bara att blunda och lyssna till hans nakna, raka och tonsäkra tenor, så vackert han sjunger denne man, så osentimental, men samtidigt romantiskt glittrande, väldigt engelskt om ni frågar mig – det kanske är därför vi så gärna lyssnar till honom – helt annorlunda alla andra.

Texterna lite omskrivna, flirtande med samtiden, en kåtkatolsk präst (Anders Blom) som överfaller fångade Pamina (Magdalena Risberg…tror jag) och istället för frimurarkänslan var det scoutrörelsen som leddes av Kristian Flor som Sarastro. Och här var det spel över hela Operan. Uppe på tredje raden stod Frida Johansson som lättjefull Papagena och spelade mot en gränsöverskridande Papageno (Jens Persson) som stod på scenen och som jag kanske tycker spelade över en del. Hans fågelfångarroll ska ju vara tafatt och lite dumbommig inte narrspel och galna upptåg. Kul grepp ändå tycker jag efter att ha vant mig efter en timme och lagom till pausen – operakonservativ som jag är!

Musiken är brilliant, det vet vi ju, solisterna fantastiska men storyn blir lite töntig och överförstärkt stapplande i den här uppsättningen.

Då frågar sig alla vem som sjöng nattens drottning och om hon klarade det där höga klingande.

Jag vet faktiskt inte vem det var. Det är två alternerande drottningar i den här uppsättningen och jag fick aldrig reda på vem det var som sjöng. Hursomhelst satte hon tonerna klockrent, aldrig hört något liknande och då har jag sett Trollflöjten åtskilliga gånger både på Stockholmsoperan och andra operascener.

Alltså det var nog meningen att den här föreställningen ska vara buffa på riktigt, fylld med upptåg och spelevinkelkonst och visst, ja, jag hade roligt hela vägen för när det spelvinkliga landade i arior blev det smäktande opera och vackert ibland så man nästan dog, Ändå lite tunt, lite för lite märg. Lite för blekt. Sevärt? Jaaaa absolut. Motsägelsefullt eller hur.

Sådärja, hemma igen efter en vandring och tankar i dimregnet vid midnatt. Tyst visksjungande Mozartariorna från kvällens äventyr på Operan.
Följ den här länken och hitta alla tidigare nattvandringar.

Adjö!

Bak och Chokladfestival

Jo det var chokladfestival i helgen. Tyckte det skulle bli en utmärkt sysselsättning som avslutning på veckan. Det blev det också på sätt och vis.

Landade i finalen av årets konditor. Mycket folk, trängsel och spänning. När det sedan drog ihop sig så blev det skickliga Isabella Westergren från Bollnäs och Stockholm Hotell At Six som vann. 

Snuttifierat och ganska obegripligt fick hon komma till tals i TV4 och morgonsoffan alldeles för några timmar sedan – borde fått ett betydligt bredare upplägg med sina konster.

Tävlingen blev det centrala på bak och choklad. Bland utställarna mängder av industritillverkare och agenter för mängder av chokladvaror. De där hemkörda pralinerna fanns väl här och där, men hantverksdelen var väldigt bortryckt alltså till förmån för storfabrikanter klädda i hantverksdräkt.

Två saker. Jag letade och letade och hittade till slut en bänk med elever på Kristianstads yrkeshögskola för konditorer. Vackra, rasande goda små munsbitar till praliner med klassiska päron, karamell och kaffe och med lena ganacher.

Det hör ihop, ost och choklad – inte många som uppskattar kombon, jag gör det!

Ramlar mitt in i en ostprovning med ett par och hos båset till Bränna gårdsmejeri som fysiskt ligger i Valsjö tio, tolv mil norr om Östersund upp mot norskegränsen.

Smakade en rad getostar, där i stort sett alla var positiva överraskningar. Men den bästa låg längst ner var brun, lite skrumpen och ingick inte i provningen, en vit caprin, lagrad i långt över ett år.

Jag har varit på jakt efter den sedan jag jobbade med Christer Lingström på Edsbacka och hade kontakter med en getfarm i Norrtäljetrakten. Det är väl snart 20 år sedan och jag fick köpa till jul en ålderlig caprin som doftade get, jord, nötighet, ammoniak och hade en sådan umamiverkan att det blev implosion långt bak kring tonsillerna. Nu låg den där framför mig för 550 kronor kilot. Klart att jag köpte mig en rejäl bit och lyckan var fullständig.

Nattvandring XXXIX

Vemod, löven som spelar mot stegen, mängder av dofter i marken, kylslaget i luften, blänket från neon i ögonvrån.

Gick ut direkt efter partiledardebatten, oupplyst, oinformerad, liksom sönderhackad inombords.

Jag ville höra dem alla lägga ut orden, låta innehållet spela, höra slutet på halvfärdiga tankar, höra dem debattera seriöst och lyssnande. Nu blev den en jävla blandfärs.

Så fort ett tal blev intressant och tog en vända in i ett nytt andetag bröts talbågen av debattledarna och ordet fick vandra vidare. Det är klart att det skapade en fruktansvärd frustration och hade gjort det oavsett vem som drabbats, att hindras att få ut sitt budskap.

Varför annonseras det som debatt när debatt inte får förekomma, när ingen får lägga fram sin åsikt att debattera om. Ständigt avbröts ”kombattanterna” och sedan var det dags att byta ämne bara för att samma sak skulle upprepas igen. Stackars människor och stackars oss som fick stå ut att titta på eländet.

Den här sortens TV-debatt har bara eskalerat och journalisterna har gjort konst av att snuttifiera och förytliga, tyvärr…nu bajsar Assar. Nu går vi hem i natten.