Beställde tre kilo biff nyss

Ibland händer det, man springer på någon gammal ko som kalvat tillräckligt, givit fullt med mjölk och sedan skickats till slakt.
Det var någon som sa för några år sedan till mig, tror det var Håkan Fällman, att svensk mjölknäring inte fattar vilken köttresurs de besitter.

Ibland får ögat vara behjälpligt i urvalet eftersom informationen i övrigt ofta är ganska usel på etiketterna.
Besiktigade genom blanka plastinslaget och såg fettkappan, gulaktig, valkig, fet och köttet melerat vackert. Och utförsäljning i butiken till 60 kronor kilot eftersom "inte en människa köper sånt fett kött".

Efter sex dagar ringde jag tillbaka blott med minnet kvar av en smältande mör och enormt välsmakande och frågade om de blivit av med allt kött. Det fanns kvar. Nu åker jag lycklig och handlar ett antal kilo till.

I denna satans tid

 Ja vad ska man annars säga, pålspetsaren på Operan (må väl vara hänt) men alla dessa idiotiska kommersiella påfund sprungna ur en av våra allvarsamma religiösa högtider, hyllningen till alla våra helgon, du, jag och våra föregångare.

Kan ta sig rätt komiska uttryck hos förvillade ungar där gränserna håller på att suddas ut.

August, min yngste, gick på dagis (förskola). Med en massa ungar, jag har fem egna, är man säkrad att ständigt ha lucianattlinnen. Väntade in i det sista, det vill säga kvällen före morgonens luciafirande för August. Började rota i lådorna och tänkte är det ett för långt linne går det alltid att tejpa upp.



Nu slumpade det sig dock inte bättre än att siste ungen ut befann sig i ett mellanstadium av tillväxt. Hittade inget linne. August såg min växande förtvivlan när jag bytte låda för att leta efter tomtedräkten och insåg att den var urvuxen.

-Du pappa, det är okej, jag tar skelettdräkten !!!!!

Det händer grejer i skyltarnas och informationens Sollentuna

Den gamla skylten

Som man ropar får man svar, eller i alla fall måttliga korrigeringar.
För en tid sedan skrev jag om den undermåliga och ibland katastrofalt felaktiga informationen kommunen söker ge sin hop (Linnés benämning av allmogen). Det blev självfallet reaktioner och också handling. Det tog "två minuter" att riva ner den nyuppsatta Cullenbergsparksskylten och ersätta med en ny korrekt ambitiös.

Lite längre tid tog det för kommunen att få en ny skylt till gravfältet vid Tors Backe, och då ersatt med en liknande av plastad papp.

Eftersträvansvärt vore att göra rätt och modernt. Att utnyttja digitalt, QR koder eller länkar för bläddrande i historiska fakta, djupare och djupare, mer och mer, längre och längre in i de vetenskapliga hemligheterna, allt i akt och mening att placera sig själv i tidens mitt med ytterligare kunskap och förstånd.

Den nya skylten vid Tors Backe

De gamla "vikingarna" och deras betydligt äldre kusiner som lagts där för sista vilan i Tors Backe har vi sedan 1800-talets nationalromantiska tankar om Sverige som världens mitt och storhet hyllat och lindat in i ett sunkigt förvillande skimmer.
Det finns folk i vår närhet som reflekterar över dagens politik och hänvisar till denna kulturens vagga. Pyttsan! och leklystna vuxna som hänger sig åt att trampa med nakenfötter i lera, smida torshammare vid smutsiga härdar och klä sig själva i skinnfällar och jutesäckar, så inbilskt övertygade att de infantilt känner ett släktskap till 1000-årsmänniskorna, gränsande till New Age!

Desto mer vi bläddrar och forskar hittar vi spår efter ond bråd död, släktskapsfejder där människoliv inte värderades alls, trälar och slavar hämtade från utkanten av deras värld. Mänsklighetens stora förnedring. Det är dessa människor vars gravar vi nu vårdar och sätter inplastade pappskyltar över som förstärker romantiken istället för att placerar denna tid i sitt rätta.

Jo förvisso, och till det hänvisas inte sällan; hantverket, konsten, tekniken. Men den kunskapen bar slavarna med sig, de hämtade inte bara arbetskraft med våld (Birka) utan också kunskap utifrån.
"Vikingarna" som handelsmän gjorde resor och tog med sig både människor och kunskap. Kristnandet innebar ännu större förändring, inte avseende våldet, föraktet och förtvivlan utan avseende kunskapen, dessa kristna som kommit utifrån och in, bar med sig den stora kunskapen, odling, djurhållning, människoskötsel.

Sollentuna är förmodligen landets fornminnestätaste kommun. Det är viktigt med informationen, det är viktigt med skyltarna som anger platserna för att människor ska kunna placera sig själva  i sammanhang, men det måste vara rätt så att ingen kommer på sig med att säga att det var bättre förr eller att Sverige danades ur denna fruktansvärda tid.

Bara engelsk körmusik med Nicolai Kammarkör

Nu är det en vecka sedan som skivan släpptes, "A Garland of English Choral Works" med Nicolai Kammarkör.
Det var i samband med vår konsert i Jacobs kyrka i lördags och en hel del som vi framförde då finns med på plattan som omfattar nästan 80 minuter engelsk körmusik varav några inspelade som "world premiere recording".

Jag och Kristina och ägnat en del av fredagskvällen åt lyssning och jag kan bara konstatera  förmånen att få sjunga med dessa människor och i den här kören, att få vara en av alla dessa röster som tillsammans får ur sig sådan fantastisk musik. Upplyftande fredag!

Inspelningen ges ut av EM Records som specialiserats på engelsk musik. www.em-records.com
Vill du lyssna närmare och kanske köpa skivan, messa mig på lager(alfakrull)tabberaset.se så förmedlar jag "affären"

Enkelt, lyxigt och vansinnigt gott

Nisse på Hemse hotell hade inte fel när han sa: "tramsa inte med husmanskosten". Egentligen handlade det om lammstek, tramsa inte med lammet! Kör steken i ugnen och låt smaken av lammköttet klinga solitärt och tillsätt smakkamrater i tillbehören.

Tänkte så i helgen som var. I frysen fantastisk kronhjortsfärs, i kylen nyplockade och rensade trattisar och grädde och smör, i förrådet en påse delikatesspotatis. Ja ni förstår?!?! Tramsa inte, bara kör.
Färsen rördes bara och lades ihop till lagom stora biffar (bitoks). Den här här behöver vare sig vatten, grädde, ägg eller ströbröd!
Stektes först hett på båda sidor och sedan långsamt till en innertemp på 51 grader!

Halvera potatis, olja in och släng över en fem sex halverade vitlöksklyftor och lite flingsalt. Kör i ugnen.
Såsen då, Steksky, lite viltbuljong över stekta trattisar som mjölats lite lätt mot slutet av stekningen. Låt simma till sig och häll på varm grädde. Låt sjuda. Salta.

sådär jag, inget trams!

Gott

Våra minnen och kolonner från miljonprojekten

Hade kommit hem från Grekland, tror jag att det var. På Malmvägen hackades miljonprojektets arkitekt Åke Arells idéer sönder och samman.
 Veckan innan hade jag gått på gamla grekiska stenbelagda vägar, sparkat upp marmor från romarnas kärleksparker, dykt i vatten som döljer halva städer och med ett tidsperspektiv om några årtusenden.

Här spretade då armeringsjärn som rostiga nystan ur söndertuggad 60-talsbetong. Korridorerna inne i husets hjärta var redan stängda. Den gamla receptionen fanns inte längre. Restauranger, frisörer, BVC, mataffären, allt hade klappat igen. Barnens trygga vägar över Malmvägen tuggades nu upp av väldiga betongrivare. Drömmen stod där skimrande, att Malmvägen skulle bli ett flaneringsstråk med restauranger, butiker, torghandel och vackra träd, en slags vandringspark med minimalt av fordonsförflyttningar (trafik).
Påbackad och sned stod den där. Det sista som fanns kvar av bron, en pelare. Påminde väldigt mycket om förra veckans kolonner jag ritat av, känt, upplevt i Grekland veckan före, det fanns ett släktskap av förfall, av brutalitet, av förstörelse och av tid, den förra lång och den nutida kort.

Så fick då Janne Enfors ögonen på pelaren och tänkte väl som jag. Den fick stå kvar som ett monument över 60-talets dröm om demokratiskt boende.

Gick förbi där i morse med Assar på promenad.
Från början var det här en pelare med gjutavtryck efter bräder, den var kärv, grå och upprätt och tvört avhuggen med krossad yta.
Hade fått vara så, men den putsades och målades och blev med lysdioder som om att ingen litade på att den annars aldrig skulle bli synlig.
Har inte sett dioderna lysa på länge, putsningen vittrar, den börjar återta sitt ursprung.
Låt den vittra, låt den bli som från början, låt den stå som skrot, vittrande skönt och än mer synlig än förr. Men för i jösse namn sätt ut en skylt som informerar om pelaren som 60-talsdrömmens brofäste!

Morgondramatik - det är slut nu

Ute med hunden, mitt i en gångvägskorsning

Pojken med åkbräda. Håller den framför sig, som skydd.

Anorak i mörkblått, slitna dojjor av märke

Hon, flickan med cykel, guldigt blont hår i slingriga testar som sticker fram ur en cykelhjälm, sorgsen. Står nära varandra. Överhör.

-Men det handlar inte om dig.

Pojken kippar efter andan.

-Handlar det om dig då?

Flickan ännu sorgsnare.

-Nej inte om mig heller. Jag vill inte längre. Men det är inte om dig, du är fin.

-Men?

-Gå nu.