Gullregn och lankat kaffe med saltrostad kycklinglever

Alltså, natten som ett svetsjärn, glödgad med mareritter och för den skyll också yrsel, som i värsta o-tid även om bondepraktikan ännu inte föranar rötmånadstid. En köttfärs i kylen glåmar grått efter en dag över tid, mjölken surnar så snart den står framme och lakan tvinnas till rep i sömnvakandets irrgångar.

Passar gott med morgonpromenaden under gullregnsskyar. Har det någonsin varit ett sådant gullregnsår som i år, eller är det bara så att vi nu flyttat till gullregnets kvarter, att det alltid blommat hysteriskt just här? En annan förklaring en dag före pensionen att jag hunnit ikapp och äntligen ser dessa svindlande gula hängen i sommarvärmen.

Så till frukosteringen på balkongen i morgonens tidiga solgass, lankat kaffe och saltrostad kycklinglever.

Saltrostad?
Med mycket syra och sötma från balsamico och sherryvinäger i salig röra.

Så här, även i tidig rötmånadstid:
Gräv ner avspolade och torkade, rensade och f'ärska levrar i salt med slösande handlag. Låt ligga o saltrimma ett nästandygn. Ta ur, spola av och sett järnpannan på högsta så det bolmar och ryker och oljan som hälls i bildar flyktiga öar. En stor klick smör så det hoppar och fräser och sen i med levrarna och skaka runt. Låt bryna ordentligt och saltet gör att de hoppar runt av sig självt.
När levrarna är nästan genomstekta hälls över dem en blandning av två tredjedelar finare balsamico och en tredjedel sherryvinäger. Stäng värmen och låt simmar runt under lugn omröring tills all vinäger har dunstat bort och levrarna känns lagom torra. Lägg upp att svalna något och dressa med saften från en halv lime.

Sådär ja, att skiva när kylda och ha till kaffet om morgonen i gullregnstid.

Med hjärtat mitt i kulturen

För en tid sedan blev Christina Frohm "hjärtutsatt" av Sollentunapartiet. Hon blev årets hjärta och dekorerades både med en klump pengar och ett diplom.
Jag gillar sådana här uppmärksamheter när det ges till människor som strävsamt och hela sina liv tydliggjort våra basala behov och nyttan med musik, teater och konst. Konstarter som alltid hamnar i skymundan till förmån för annat.
Heder åt lilla Sollentunapartiet  som  förstår sammanhang.

Nu var det tid att ge svar på tal. Christina Frohm och hennes back up och följeslagare Bengt Pernholm samlade till en stund i Oxstallet på Edsvik.
Det blev en djupdykning i ett av Bellmans kanske viktigaste dramatiska verk. I modern tid bara framfört en gång och då av radioteatern, "Mantalsskrivningen i Rotebro".
Så har vi alltså ett lokalt spel, aldrig framfört i kommunen vilket självfallet borde ske. Mantalsskrivningen har varit upp hos politiken, men i sista stund backats bort...tyvärr.

Oxstallet söndag

Musik blev det också inte förvånansvärt. Mantalsskrivningen är som en musical med mängder av både sånger och instrumentalmusik.
Inledningsvis var det något helt annat dock, en polska av en gammal klockare, Johan Olof Löfvén i Sollentuna kyrka som tog sig före att skriva folkligt och inte helt okomplicerat, men väldigt vackert.

Hjärtautmärkelsen så. Jo har man vigt sitt liv åt att inte bara förmedla folklig musik som riksspelman (utmärkt med hederstiteln redan som 18-åring) utan också som spelfröken i Sollentuna musikskola under hela sitt yrkesverksamma liv då är man värd ett hjärta. Spelar liksom ingen roll om eleverna inte senare i livet ägnar sig åt musik eller ens åt några konstnärligheter alls. Med sig i bagaget har de ändå fått en överbyggnad av väsentlighet, något de aldrig glömmer.

Så i eftersnacket kom vi in på fortsättningen. Och den mina vänner ska vi återkomma till vad det lider. Kan bli något stort som sätter Sollentuna på kartan även inom kultursfären.

Sitter och blir lite nostalgisk

Kollar genom bloggen och på mina gamla odlingar och hamnar som i minnenas trädgård. Längtar inte alls tillbaka, men är glad över att jag fått vara med och se resultatet av mina ansträngningar. Nu är det istället balkongerna som blir föremål för mina omsorger med prydnadspumpa, gladiolus, svärdsliljor, djungelgurka och gråärtor och faktiskt med några stånd potatis som jag tror kan komma ifråga till sillbordet på midsommarafton.

Taxi 1251 i Transportarbetaren idag

Bra artikel om min bok Taxi 1251 Överhörda baksätesberättelser i tidningen Transportarbetaren. Dessutom tävling med boken i pris. Ligger på transportarbetarens sajt inom kort

I Villa Rotondas kullvälta och raserade kvarter

Den 15 maj 2009 var det fredag. Fredagarna då betydde gemensamhetsluncher. Mest Edsbacka Bistro, även värdshuset eller hotellet.
Inte sällan kombinerade vi luncherna med en kort utflykt.
Just den här fredagen för åtta år sedan gick vi till Häggvik och en tidigare oengagerad undergång! Den under järnvägen vid Stinsen (eller Häggviks handelsplats som den officiellt heter)
Stadsarkitekten Jan Enfors hade här, då alldeles nyss, fått bygga en parafras på grundsättningen av Villa Rotonda.
I morse var jag ute med hunden och undergången hade tagit över igen och blivit till en vanlig undergång, nu med uppbrutna stenar huller om buller, med sand som täckts av ogräs utom där järnvägens besprutning läckt genom, ett sargat villa rotonda, kullvälta och raserade kvarter.

 

 

En kock är möjligtvis en"stjärna i köket", men stjärnkock först efter en stjärna i Guide Michelin

Senaste stjärnkocken (?) Säkert en djävligt duktig matmakare som
idag intervjuas i något gotländskt media och läggs ut på sajten "Hela Gotland"

Många känner sig kallade, få äro utvalda. Jag tror att ingen kock själv skulle kalla sig stjärnkock, faktiskt inte ens med en egen stjärna i "gidden". I alla fall känner inte jag någon verklig stjärnkock som skulle göra det med hedern i behåll och jag känner många av dessa i Sverige ganska få utvalda.

Journalister, till och med i övrigt duktiga källkritiska reportrar och även mat och måltidsskribenter har ovanan att beströ allt från grillbiträden till stekvändare och verkligt duktiga köksmänniskor med stjärnor och med epitetet "Stjärnkock".

Ibland blir det nästan löjligt när lokala tidningar går ut och kallar sina lokala restauratörer för stjärnkockar för att de synts i TV, varit med i någon tävling (som årets kock) eller faktiskt jobbat på en stjärnkrog eller tillsammans med någon som jobbat på stjärnkrog. (eller rört vid en riktig stjärnkock en gång, andats samma luft eller så)

En stjärnkock är bara den kock som själv erhållit en stjärna eller fler i den aktade matbibeln Guide Michelin, inget annat Detta behöver inte förta duktigheten hos den som avses, den som den journalisten porträtterar. Ställ frågan: Varifrån har vederbörande fått sina stjärnor? "Ja ha, nä hä, inga stjärnor. Då skriver jag att du är djävligt duktig istället...eller nåt sånt."

GRATTIS ÄLSKADE UNGE

Vår älskade August fyller tio år idag. 

GRATTIS GRATTIS

Sent i natt kom han hem från Köpenhamnsturnén med Sollentuna Gosskör. 

Snabbfirning med fattiga riddare, banan och lönnsirap tidigt i morse och så till skolan.

Senare i veckan firar vi med en önskemiddag på hans favoritrestaurang 

The Flying Elk.
Äh, redan fixat, middag på Älgen ikväll! (uppdaterat kl 17:05)