No limit, ingen hänsyn...mot mig själv

Det här är en grej som jag faktiskt lagt i sparalådan jämte andra viktigheter.

Jag har ägnat mitt liv åt en slags nostalgisk hänsynsfullhet och hängt upp minnet på föremål och små lappar med anteckningar istället för att låta saker sjunka in och sedan berättas fritt om än förvandlat av erfarenheter och sammanblandat med andra intryck och uttryck.

Nu är uppgörelsens tid. Förstår att de där pinalerna, prylarna, lapparna, anteckningarna inte betyder ett endaste dugg.
Har nu fått den stora förmånen att gå genom allt inför flytten den 29dennes. Först gick det mesta vid loppisen i söndags och resterna skickades till Skopan i Upplands Väsby dit hugade spekulanter efter lagerska rester och lämningar kan vända sig på lördag.

Middag igår, lite stekt sej med torrkokt spenat och jordnötssås (recept nedan)

Idag har jag gått genom gamla teckningar, små målningar på papper, gammalt mög som jag sparat för att jobba om. Nu ligger de i en papperspress på Sörab jämte en hel hög gamla passepartoer och transportmappar. Med åkte också en och annan grej som jag fått av andra och som inte är så bra grejer. Bilder av folk som jag inte gillar!!! (kan man vara sån, kan man skriva så, kan man göra så att man kastar sånt?)
Har också sorterat ut en del oanvändbar grafik jag samlat på mig (och en del original) av folk jag förvisso gillar, men vars grejer jag inte går ihop med. Dessa ligger nu i en mapp fvb till ett sommargalleri på Gotland.

Ja, vad gör man när all tid går åt till att packa och kasta inför flytten.

Oj så rent det blivit i lådorna. Tar en sak i taget (några har tipsat mig om att det är så en slipsten ska dras) och i morgon är det dags för sängkammarens bokhyllor som vi dolt bakom ett draperi. Där finns en hel del gamla godsaker att lämna åt sitt öde. Uppskattar att jämfört med när jag flyttade hit så kommer jag att ha kanske 40 färre flyttlådor. Å andra sidan har min kära Kristina sitt pick och pack, men också där  sker en utrensning av sällan skådat slag så, Yes vi kommer att vara rena, inte från vårt skiftande förflutna, men från förflutna föremål som vi så envist fört med oss flytt efter flytt tills vi nu förstått att livet finns där ändå.

Oj, så vi ser fram mot flytten "hem" till Sollentuna.

Jordnötssås
2.5 dl kokosmjölk
2 msk röd currypasta
2 dl jordnötssmör (mellangrov)
2 msk sherryvinäger
1.5 msk palmsocker

För ihop ingredienserna och koka upp under omröring. Sådär ja, nu är det klart!

Ny flyttar vi, hej och hå, till....SOLLENTUNA!

Där åker allt vårt onödiga iväg, by,by!

Så här är det nu mina vänner, att jag och Kristina och barnen lämnar landsbygden, lämnar Antuna Lugnet och flyttar tillbaka till Sollentuna.

Vän av ordning frågar sig naturligtvis varför, allrahelst om vederbörande besökt oss eller förstått vår stora kärlek till huset, tomten, trädgården, ateljén och omgivningarna.

Jag ska förklara.

Jag och barnen har bott i den gamla statarlängan i drygt fyra år. Kristina tillsammans med oss i drygt två år. Enskilt och tillsammans har vi nog aldrig haft ett bättre och mer romantiskt, vackrare, boende. Det är nära till den natur vi älskar, till dimmorna över 52 hektar åker utanför dörren där lärkor och tofsvipor spelar just nu. Skogen som är alldeles mossbelupen ner mot Edssjön. De vackra fornlämningsskogarna på udden. Promenadstråken till stenravinerna bakom Älvsunda. Edsåns bäverdammar och strömstarens revir efter Väsbyån. Och det är klart vi kommer att sakna inte bara dessa omgivningar och trampa mjukt efter lärkträdsstigarna i sällskap av Assar utan också den stora slösande trädgården, uthusen med den tjärdoftande vedbon och den kalla jordkällaren. Mest kommer vi (eller snarare jag) sakna köksträdgården som efter fyra års grundarbete äntligen ligger färdiggödslad och täckt redo att ge en slösande skörd till hösten. Redan i solen igår såg jag hur mina fyra hundra påsklilje och pingsliljelökar börjar sticka upp sina gröna spjut och hur humlens skott börjar ta fart, persiska parfymrosen, införd under sena 1600-talet, äntligen börjar ta sig och Kristinas ryska päronträd hon fick sist hon fyllde jämt börjar knoppas.

Med allt detta verkar det fullkomligt dåraktigt att lämna Lugnet och det kanske är så, men ibland kan man faktiskt, trots allt, känna att man är färdig, att det räcker, att vi gjort precis det vi önskat.

Man brukar säga att den första tanken ska följas, att det är den som räknas. Och nu när vi beslutat att lämna vårt hus har vi förstått att detta är rätt.

Sådär ja, loppisen uppstädad och snart kommer Skopan och hämtar.

Igår hade vi loppis hemma i trädgården i slösande solsken. Idag gick resterna iväg till Skopan för att säljas på lördag till välgörande ändamål. Vi har rensat ut allt som vi inte behöver, gått från skrymsle till skrymsle och vänt och vridit på föremål och bläddrat i böcker och frågat oss ”behöver vi verkligen det här”. Sällan blev svaret ”absolut”.

Trots loppis fyllde vi två B körkortslastbilar idag som rullade bort till Skopan.

Det tar tid att bo på landet, nu får vi ännu mer tid för varandra ♡

Nu hamnar vi mitt i Sollentuna Centrum, två minuter från pendeltåget, två minuter från norra entrén, en minut från Turebergshuset. Vi hamnar i en generös modern lägenhet och vi var där idag och mätte in soffor, piano och balkongattiraljer. I slutet av den här månaden blir vi Sollentunabor igen. 

Gratta oss gärna!

Guldkorn på Loppisen hos oss på söndag

Kl 11-14, Antuna Lugnet, Älvsundavägen, avfart mitt emot avfart till Älvsunda by. Hundratals grejer och över 700 böcker, varav många kokböcker och konstböcker. Några guldkorn nedan, sådana som följt mig för läsning länge:

När mycket kraschar i skallen tar jag Assar på promenad

Idag var en sådan där dag när alla tankar bara stockar sig och man glömmer hälften av de tankar som måste tänkas klart innan det blir något av dem.
Bäst tänker jag med Assar i koppel och ut över Antuna på promenad. Då tänks det klart.
I morse till ackompanjemang av tusentals fåglar. Önskar att jag skulle bli bättre på att urskilja brandkronad kungsfågel, ortolansparv, vitstrupig sibirisk piplärka, mindre hackspett, flodångare, men jag kan inte det. Här de vanliga, spillkråka, lärka, tofsvipa, trana, ormvråk och häger, några av de jag är säker på runt omkring Lugnet.

Har känt mig lite som Stefan Sauk i "Det är mycket nu". Samtidigt vet jag att bena ut, lärt mig ta en sak i sänder, förstått att skriva upp och är ganska bra på att ta det viktigaste först. När jag misslyckas och fastnar i något som är roligare förstår jag samtidigt. "Det är mycket nu", Absolut, men Assarponken fordrar väldig uppmärksamhet och kommunikation och bryter effektivt mina irrgångar. Bra så Assar.

Och visst kommer jag att sakna det här. Går in i sista månaden på Lugnet. Förstår att vinna tid när vi lämnar, förstår att få det lugnare, vilsammare och mer givande social gemenskap.
På söndag har vi en hel del väldigt fina grejer på loppis på Lugnet mellan 11 och 14. Kom gärna och botanisera bland Lager/Ericssons Artefakter och gå genom boklådarna med över 700 volymer av flest konst och matböcker. Byttor och pannor och bestick och slevar, en del udda grejer och några möbler. Kan nog bli ganska "najs". Först till kvarnen.

Efter promenaden i morse lankade jag på morgonsumpen, utmärkt!