När jag bodde i London

Alltså, det var länge sen, men i min arma skalle är det som igår. Det är det där med smak och plats, upplevelse och närvaro. Smaka på en råvara och du kan säga direkt var, när och hur och dessutom med vilka.

Brukar ta det i en del av mina föreläsningar. Att fånga en hel handfull smultron och man kan känna doften även om smultronen är fiktiva, men man minns platser och vilka man plockade smultronen med och man kan förnimma hur solen värmer nacken där vid den dammiga väggrenen och året är 1959.

Så var det med farsan när han blev gammal. han sa mot slutet när jag frågade om han ville ha något speciellt. "Sylta" sa han, kalvsylta med rödbetor och med ens när jag serverade honom var han hemma i Harnäs och året kanske var 1930 och han var nio år och gammelfarmor Agnes hade gjort sylta och det kanske var mot jul och han mindes alla människor, han som sa "det kommer jag inte ihåg för det har jag glömt".

De där engelska frukostarna med Mothers Pride, bacon, bakade bönor och stekt ägg. Jag far iväg till 1978 och London och alla människor. Maten, minnet och nävaron. När man glömt allt, kommer man ihåg en smak!

Adventskonsert med Nicolai Kammarkör på lördag i Storkyrkan, Stockholm

Det blir nordiskt och Strauss och fyra satser Händel med bland annat Hallelujat sen självfallet också det som hör till Advent, Otto Olssons och nån carol.

Det finns få tillfällen i mitt liv där det invärtes lugnet lägrar sig och lägger sig som en våt varm filt över ångestanslagen. Jo, men så är det väl, alla är vi bärare av vårt inre som nödvändigtvis inte behöver återspeglas i det yttre annat än som kanske ordningens kaos. Sådana tillfällen är lugnet hemma med trädgården och kärleken och barnen, ett annat är körsången, lyssnandet till alla andra stämmor och det fullständiga fokuset på den egna rösten och att ingå i ett sammanhang.

Det tog mig ett glapp på 37 år. Min sambo, Kristina, som jag inte bara var ett par med då för 40 år sedan utan också sjöng i kör med lockade mig till Nicolai Kammarkör. Nu har jag förstått vad jag saknat i alla dessa år.

På lördag 28dennes klockan 13 ger kören en konsert i Storkyrkan tillsammans med Adolf Fredriks Madrigalkör.
Välkommen!

Nicolai Kammarkör med Christian Ljunggren.
Se mig i fluga och mörk kostym bland tenorerna
näst längst bak till höger. Kristina andra raden näst längst
till höger rakt nedanför mig. Jag sjunger henne rätt i nacken!

(Det här var Tabberasets 2264e inlägg på bloggen)

Första gången bloggning om Assar. En ljuvlig liten vildbasing till hundvalp

Han är väldens busigaste valp. Reptilsnabb, påhittig, kärleksfull, lekfull, krävande, tuggande, kissande.

Trodde nog dagarna skulle vara fyllda av vilsamhet. Det är de inte. Kan inte lämna uppmärksamheten en sekund. Vedpinnar, bark, mattfransar, sladdar, allt. Och nu har vi varit ute på en liten rastning (bajsning) och så är det pip av helskotta för att han ska komma upp till mig i soffan och ligga knä och sova en timme.

Allt går i 180 och så...plötsligt sover han. Ligger i mitt knä, vilsamt. Förstår nog inte än hur bra han är för mig inåt. En fantastisk liten valp.

För den som undrar och inte direkt kan se rasen så är han blandad av 50 procent Cocker Spaniel, 25 procent Bichon Frisé och 25 pocent Lhasa Apso.

Tunnbrödsöset till söndagsfrukost

Jag har en kärlek till tunnbröd*, alla olika slags.
I går morse bakade Kristina frukosttunnbröd, varma, mjuka, rågdoftande och lite mjöligt härliga, perfekta till en lite bitter apelsinmarmelad, en lagrad präst och en kopp stark presso.

Äntligen rullar kruskaveln hemma hos oss igen och jag lovar att det kommer bli en vana.
Lite av en dröm är att mura upp en tillräckligt stor grill/ugn i trädgården till i sommar att baka tunnbröd i, eller hitta en bra metod att baka i någon av kakelugnarna. Någon som gjort? Blir väl i så fall ganska små bröd då eldstäderna är trånga.

(Vet en som rökte i kakelugnen. Hängde in korv/kött efter att ha hårdeldat och när bara glöd återstod lade in granris och stängde luckorna. När ugnen svalnat hängde där utsökt rökt vara. Skaprova det i vinter).

Tunnbröden är de enklast tänkbara:

50 gram rumsvarmt smör
2 dl rågsikt
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver (!)
1 tsk salt
2.5 dl filmjöl

Kristina har tagit receptet från Tidningen Hembakat så gå in där för att se vad man gör med ingredienserna för att få fram det enkla, goda och snabba tunnbrödet. Lite norrländsk känsla för scones.

* För några år sedan var jag ordförande i Sollentuna Hembygdsförening. Mitt mål var att försöka modernisera verksamheten och göra sammanhang tydliga samt se till att kommunikationen fungerade. Tyvärr var motståndet och konservatismen för stark vilket skam till sägandes kommer att resultera i en hembygdsrörelse som dör sotdöden. (Vi kommer inte ha någon ungdomsverksamhet för det vet vi att ungdomar inte är intresserade av historia", deklarerade mannen som tog över verksamheten efter mina år).
Men jag hann ändå uträtta en del. Bland annat ställa fokus på brödet, inte helt oväsentligt i hembygdstankar. Läs mer "HÄR"

"Äta vanlig mat" - Falukorv med bruna bönor

Det fanns en tid när jag nagelfor Falukorven och gjorde det från två håll, från båda ändar. Resultatet blev en liten fin bok som gavs ut hos Björn Kronwall, "Femton kockar och Falukorv" och med bilder av Karl Melander.

Jag steker fortfarande, 15 år senare, gärna falukorv till middag och faktiskt till allas nöjdhet, men bara om det är kvalitetskorv från djur som hålles väl och med den där lilla extra smaken av rökighet. Den där korven som små tillverkare hantverksmässigt gör med heder. En av de bästa som marknadfördes som både världens fulaste och världens smalaste falukorv var följdaktligen världens godaste och tillverkades av Franzéns Charkuterier (föga överraskande!! MEN det är inte den på bilden ovan.)

Gick för några veckor sedan på en riktig djävla nit. Köpte en extra alspånsrökt falukorv till överpris i livsmedelsbutiken och från ett stort industricharkbolag.
Det visade sig att man trätt ett mörkt, läckert, lockande, tjärliknande korvskinn över en vanlig blekrosa köttemulsion. Så trött man blir på att dessa fix och trix med maten.

Bästa hjälpen till kålsoppan...med 100 frikadeller

Just precis 14 minuter för en ljuvligt rik kålsoppa.
Bara skär kålen i två gånger två centimeters bitar. Bryn ganska hårt med grovt hackad gul lök. Bryn i omgångar och precis när det är färdigbrynt skvimpa i någon deciliter rödvin för att deglacera. Vält ner i tryckkokaren. När allt är brynt, häll på en bra fond så att kålen täcks. Låt koka upp och sätt på tryckkokarlocket. Ta tid 14 minuter efter första pyset. Sätt värmen på mellanläge - tryckkokaren ska nämligen inte stå och pysa men ska ilsket signalera om man rör ventilen.

Innan är det redan förberett med ett kvarts kilo kalvfärs och ett kvarts kilo fläskfärs.
Jag gör gärna en kort buljong (court bouillon) med vatten, en bit morot, lite salt, en skvätt vinäger, en bit gul lök, timjan, persiljekvist och lagerblad som får koka upp och sjuda en stund. Visst ja, vitpepparkorn också. Efter en kvart silar jag ifrån och låter koka upp igen.

I en bytta drar jag ihop färserna med ett ägg och två matskedar torkad mynta, salt och svartpeppar. Späd med lite Oatly-"grädde" (nej jag är inte pröjsad för att använda den produkten, jag tycker bara att den är bra!) till en seg, sammanhållande konsistens. Fyll i spritspåse med rak, en och en halv centimeter rak tyll. Spritsa dryga centimeterstora korvar i fuktig hand och låt rulla ner direkt i sjudande buljongen. Låt vara någon minut och ta upp med hålslev och lägg på papper. Av halvkilot färs blir det exakt hundra queneller.

Svalna tryckkokaren tills jämt tryck och smaka av, tillsätt lite soja (ngn matsked kanske) om behov finns.
Häll upp i varma tallrikar och låt var och en skeda i önskat antal frikadeller. Ät och njut när frosten gnistrar och saffransvärlden nalkas.

(Alma sa vid något tillfälle för inte så länge sedan appropos vår mathållning hemma; "Varför kan vi inte äta normalt hemma hos oss?" Förstår inte vad som är normalt och kunde inte klura ut det med henne heller. I min värld är kålsoppa övernormalt!)

Bäverdalen nästgårds

Bortanför stora huset, ner förbi båthuset och bryggan, kanske tio minuters väg från Lugnet, där håller dom hus. 

Det verkar som om de huserat där vid strandremsan av Edssjön länge. Gamla "avbetningar" av grova aspar vittnar om det.

Kanske en kilometer sydöst ligger utloppet av Edsån, den som kommer från Norrviken och som byggts om (lagts så som den fanns sin naturliga väg förr, är det sagt) för att skapa fågellokaler och naturligtvis också slamrenas. När i krökarna tycks bävern trivas bra också och fäller ganska stora träd.

Björken som bearbetas nu är nygnagd. Borde kanske smyga dit någon kväll/morgon, för att kanske få en skymt.