Odlingslådor för jordgubbar, undantagsregel

Jag är, vilket framgått med all önskvärd tydlighet, inte vän av lådodling och pallkragsrabatter. 

När vi tog över Lugnet var köksträdgården inte bara ett ogräsmoras utan också ett lego av lådor och isolerplast och You name it' Sakta, men säkert, håller det där på att förändras och jag bygger bäddar i rader, förmodligen precis som den här köksträdgården var uppbyggd förr. När jag gräver hittar jag gångar av handslaget tegel mellan 1.40 m breda odlingsbäddar från öst till väst. Undrade länge varför det låg så mycket sönderslaget tegel vid sidan om odlingen. Förstår nu att det är bortgrävda gångar när förre odlaren byggde om med sargkanter och plastmattor.

Lade upp en provodling i våras med kartong i botten över en bädd som var fullständigt övervuxen av kirs och kvickrot. På det lade jag misslyckad ensilage och sedan gjorde jag små gropar och satte förodlad majs, pumpa, gurka, bönor och squash. Det funkar! MEN, skulle haft ett dubbelt kartonglager i botten för att isolera helt. Nu blir det odlingsbäddar på det viset till i höst så att de får stå till nästa vår och "ligga till sig". Hade först tänkt sätta grisar i köksträdgården, men det blir för mycket besvär inser jag.

Gjorde en ytterligare provodling igår för att flytta över jordgubbarna till och i kant med köksträdgården. Får se om det här också funkar. Valde pallkragar bara för att få en klar avgränsning mot staket och gräsmatta. Kartongen skjuter under pallkragen med tio centimeter där jag lägger packad ensilage och lite matjord och sätter mina vita smultron.

Funderar att lägga till ytterligare en pallkrage och odla lite japansk kål nu när dagarna är korta.

Mästerverket vittrar sönder och kanske medvetet

Det här skrev jag den 17 juni. Jag blev lovad kommentarer från Kulturansvarige politiker i Sollentuna, Magnus Ramstrand. Han skulle återkomma så fort han "inhämtat fakta i målet". Jag tycker den här frågan är så viktig att den inte får slarvas undan varför jag återpublicerar blogginlägget idag med ett mejlerbjudande till Ramstrand att kommentera. Kommentaren kommer jag att publicera som en uppdatering.

Bästa sättet att nå en förändring är att låta det gamla vittra såpass att det inte står att rädda. Låta förfallet gå så långt att man kan säga att inget går att renovera, återställa.

Det finns mängder av exempel på sådan långsam stadsförändring. Slussen är bara ett sådant.

Mina barn har gått och går i Sollentuna musikklasser. De nyttjar Häggviksskolans aula för repetitioner och för konserter.

Jag har själv stått där en gång för länge sedan som proselyt och spelat klarinettsolo, senare också i det eminenta bandet Orrings Bockar och jag har sjungit körkonserter från den scenen för att inte tala om alla evenemang och alla föreläsningar jag kunnat bevista i den lokalen. Flera av mina vänner minns de övervakade skriftliga tentorna från aulan och från studenttiden.

Aulan är en stram arkitektonisk skapelse, helt signerad den gamle stadsarkitekten Lage Knape. Då, på hans tid hade stadsarkitekten ansvar att rita och projektera alla offentliga byggnader i köpingen. Häggviksskolan är en sådan och huvudbyggnaden fick han ta över från en annan arkitekt som inte kände sig helt hemma i projektet.

Knape anställdes i Sollentuna 1947 (dog 1999). Skolbyggnaden blev klar 1955-56 och kallades då för en "supermodern" skola, inte minst för den vackra aulan, byggd med självbärande betongelement och enkelt inredd med golvfasta bänkar som har uppfällbara skrivbord. Skolan hade från början höga vackra fönster med stort ljusinsläpp till de 18 klassrummen. Av några slags dunkla värmetekniska orsaker täcktes delar av fönstren över så att de förminskades. Kanske det är en av anledningarna till att hela skolan idag dras med väldiga ventilationsproblem. Så förändrades också skolan ursprungliga utseende och gestaltning.

Men tillbaka till den svidande vackra Aulan som kanske är en av de viktigaste byggnaderna i Sollentuna vad arkitektur ankommer (finns naturligtvis fler som gamla Turebergsskolans västra del, nuvarande Vittras äldre skolhus ritat av Erik Karlstrand, gamla Baptistkyrkan i Helenelund som en gång ritades som funkisbiograf, enhetligt hållna bostadsrättsföreningen Solhjulet i Edsberg, ritat av Ernst Grönwall eller Silverdalskapellet för att återkomma till Lage Knape).

Det är känt sedan länge att vissa politiker i kommunen har lust till marken som aulan står på. Aulan har de ansett varit för lite ut nyttjad för att vidare existens kan motiveras. Men har då inte alls tänkt på vad den står för i kontinuitet, inte heller som uttryck och form.

Häggviksskolans aula är helt i original, undantaget hjälpligt renoverat tak med plåt lagt i stället för koppar eller som komplement, (galvaniska strömmar) utanför de höga fönstren skyddas de av järnornament som blad och blomster framför stående träpanel som tillåtits vittra sönder. Fönsterfästena är likaså de helt eller delvis uppruttnade, så pass kraftigt anfrätta att de utgör en fara för utfallande glasrutor. Här och var har betongen luckrats upp förmodligen som en följd av upprostade armeringsjärn och fästen samt dåligt underhåll. Takläckage och reperation förra året kastade tyvärr inte ljus över aulans tillstånd.

Interiört är bänkar i original och förvisso ganska så vingliga och lossnade men ändå inte för sent för att rädda.

Runt scenen är lagt träornament som ä väldigt tidstypiska och ritade och tillverkade av konstnären/skulptören Jack Zan som också gjort de "gosshuvud" som står i foajén.

Snart är den tid nådd då politiker kan säga att aulan står bortom all räddning och skulle bli för dyr att renovera. Kanske dags att reagera, jag gjorde det vid min nias avslutningsshow, min tredje unge på raken som går ut från Sollentuna Musikklasser (two more to go).

Gör nåt nu!

10 sek skörd av vete

Björnbär i maten

Alltså, björnbär passar utmärkt som syra i såser om man tar bort de hårda kärnorna, dvs kokar av och silar från. De är utmärkt att använda i marinader, som syra i vinegrätt och självfallet att koka till marmelad eller råröra till syl som på bilden. 

För många år sedan gjorde jag en serie inslag i Meny med Christer Lingström. Är är ett av björnbärsrecepten vi använda oss av då:

Björnbärsmarinerad skinka

Det här behöver Du:
1 ask rucolasallad (ca 150 g)
12 tunna skivor torkad eller rökt skinka

Dressing:
1 dl björnbär
½ dl olivolja
1 msk flytande honung
1 ½ dl balsmvinäger
1 krm salt
½ krm nymald svartpeppar

Så här gör Du:
1.Börja med dressingen. Passera björnbären genom en sil och skaka samman alla ingredienser. Låt stå en stund så att smakerna förenas.
2.Fördela rucola och skinkskivor på ett fat. Ringla över dressingen och servera.

Panëng på kyckling och brockoli med stekt råris och gårdssallad

Ibland skriker kroppen efter det heta, varma, lite saltiga köket, det där som har smak utan början och utan slut i munhålan och som är gräddig utan ett uns av mejeriprodukt.

Fick bli en panëng. Igår till middag och resterna idag. Alltså, sådana thaigrytor har det gemensamt med det vi kallar "svenska" grytor att de blir så mycket bättre dagen efter. I panëngen är det limebladen som klingar bättre efter ett avsvalnat dygn.

Hade bara råris hemma. Körde dubbel tid i riskokaren med dubbel mängd vatten och då är det fortfarande tufft i munnen, men bra för tarmen (känns det som). Om det här hade räknats som god mat hade världen slutat polera sitt ris för länge sedan. Och in rullade mitt tidiga sjuttiotal när jag i stort sett levde på morötter, råris, tomatsås, Tabasco och vitlök.

Skär brockolin i små jämstora buketter och råstek tills halvmjuka, ta av och lägg åt sidan. Strimla kycklingbröst i halvcentimeter tjocka skivor och förstek lagom hårt i olja, ta ur och lägg åt sidan.

Strimla sex vitlöksklyftor och sex små thaichili. Skär lök i båtar, en halv röd och en halv gul kök (fan, dåligt mått på den varan, men använd fantasin). Skär några vårlökar i två centimeters diagonaler.

Hetta upp en wok eller järnpanna, häll i rikligt med olja och när den rör sig, mata på med  fyra msk röd currypasta, Nosa ner i oljan, men bränn inte. Rör i vitlök och chili, häll över kyckling bitarna, rör runt och mata på med två burkar cocosmjölk. Låt ta sig i värmen och lägg i allt det övriga. Smaksätt med fisksås och ostronsås och kanske en liten skvätt pojkesoja. Låt småkoka.
Servera med ris.

Salladen idag var av tärnad gurka och squash från egna landet, söt salladspaprika och vitlök samt en urtagen, skinnad och strimlad tomat. Deressing på olivolja, lime och mynta.

Jo, den där desserten som finns bild på inledningsvis består av ett lager kokt äppelmos i botten, brödsmulor, marmelad på björnbär, ännu mer smulor och så lösvispad grädde med lite ytterligare brödsmulor. Så det så!!!

Gurkor, majs, squach, morötter och bönor. Det tar sig i det lilla landet

En äter inte det och en annan äter inte det. Gör en grundsallad som alla estmerar innehållet och så tillplock att ta efter smak.

Kalla det gärna för odlingssallad, mycket av det vi äter nu är från landet, knaprigt och pinfärskt. Bönorna har bara två minuter från plock till förvällning.

Tabberaset i solen på Peter Holstads båt nyligen

Fordrar ändå en del uppmärksamhet och en del pyssel. Squachen lagas för sig med vitlök lakrits och spansk chili, het panna först för att få bryning och sedan långsamt tills genomkokt. Serveras för sig.

Bondbönorna som ska i salladen förvälls först, bara hastigt för att få av skinnet, delas och råsteks i råhet panna, salt och läggs åt sidan.
Löken, skuren i tunna båtar brässas lätt i lite buljong och ska på kollektivtallriken.
Bottna med skuren Roman och lite Endive, fyll på med hjärtat av krispigt isberg.
Skär ett gäng köttiga tomater, kärna ur och skär bort skinnet med en vass kniv, tärna.
En av världens mest besprutade grönsaker är enligt uppgift paprikor. Hittade mexikanska för tio kronor kilot. Fantiserar om att det aldrig går att producera så billiga grönsaker utan trix och fix och GMO, men köper en fläskig röd i alla fall och skär ner i små tärningar, alltså väldigt mycket smak och sötma.
Gurkorna från landet, större västeråstyp, knapriga och md en härlig beska.
Små gurkörtblommor och peppriga krassekronblad.
Små purjos hackas sönder grovt och rostas till helt mörka.

Bildtorsk(!) varför jag lagt in en bordsskiva från Ulriksdals slottskök

Kycklingbrösten är först grillade till en innertemp av 45 grader, avsvalnade och sedan sönderrivna och så hårdstekta i rejält med neutral olja. En hel vitlök ska med, krossad och hackad och så små hackade ettriga färska thaichilis, sälta från fisksås, serveras vid sidan om i en skål.

Vackraste äggen från Tyra Karlsson på Antuna.

Syran då? Jo, en dressing på gammal fin balsamico. Kärna ur och skinna en vit paprika, hacka och koka mjuk i lite olja, mosa om den inte faller sönder av sig självt. Krydda med en nypa salt och balsamico, mixa med mixerstav till majonäsliknande konsistens, klicka över salladen portionsvis.

Drömmen blev sann, åttaårig skördetröskeförare på Lugnet Antuna.

Ja nu satt han väl inte precis vid datorn eller ratten, men han var med och hans dröm sedan hela livet blev sann. Hemma har jag världens goaste och lyckligaste åttaåring och jag vet att i drömmen fortsätter han köra, hela natten.

Igår och idag har vetet kapats utanför vårt hus, jättelik veteåker som arrenderas och därmed brukas av Sättra Gård och Mats Eriksson. Förra året var det raps (se bilden). Mats Eriksson kör vete efter plöjning till nästa år igen, man kan göra så. Hoppas på lin till nästnästa. En gång för flera år sedan när jag reste förbi Lugnet utan att veta att jag en gång skulle komma att på i statarlängan så var det lin utsått på alla åkrar runt omkring, det var som ett blått hav och gränsen mellan himmel, Edssjön och linåkern flöt samman i objektivt blått.

Upp klättrade August i en New Holland TX63, den mindre av det två jättetröskorna som skördat vetet i två dagar på åkern precis utanför vårt hus. Alltsedan förra året då oljeväxterna tröskades har August längtat efter den dag han skulle kunna äntra bjässen och sätta sig tillrätta bakom perspektivfönstret och åka med.

Jag lovar, idag var det världens lyckligaste unge i August. Han tog Nikonen med sig pch plåtade och plåtade och plåtade, förresten, han var ute redan tidigt i morse och plåtade maskinerna och traktorerna och sädescontainrarna som stor uppställda precis utanför dörren.

Frågar man August vad han vill bli när han blir stor är svaret entydigt, snabbt och rakt: BONDE!

Han skulle egentligen fått åka med i den stora trösken, men precis när han kom hem från skolan hade något fastnat i det komplicerade maskineriet, så det fick bli lilltrösken istället hos Sättra Larssa.

Något hade fastnat i den stora maskinen, driftstopp på flera timmar.

När August var ute med den lilla gula så fick man igång det stora åbäket som visade sig vara en lättmanövrerad hightecmaskin. Jag erbjöds några tag som skulle ge åtta ton säd. Hmmm, kortbyxor på skulle man kunna säga och jag tackade ja. Det blev en resa i modernt lantbruk som styrs av datorer och sunt förnuft.

Ständigt analyseras säden som kommer in i maskinen, fuktighet och hur mycket säd som transporteras in. Resultatet läggs på små GPS-punktre i datorn och självfallet varierar tillväxt och kvalitet över en så stor åker som utanför Lugnet. När sedan åkern ska gödslas vet gödslingsmaskinen exakt var det bör sättas mer gödselgivor efter kvalitet på skörd. Magisk datorteknik, allt för att får ut så mycket som möjligt av arbetet.

Mycket mer finns att orda, De där vändorna jag var ute gav mig en lite modernare syn på det yrke min lillgrabb så bestämt traktar efter. Hemma senare diskuterade vi hur långt man kan nå som bonde, forskare och specialist. Nu är han ännu mer taggad och så har han fått löfte om att åka traktor snart.