Njutning med smaker efter 11 veckors matcelibat

I morgon ska det vara invägning för mig igen. Senast var det 20 kilo bort. Upptäckte att jag var på väg att bli benig över hela kroppen. Bröt därför i något förtid. Frukosten består numera av två  finncrisp med makrill eller sardin och en kopp kaffe. Lunchen en 200 kcal smoothie från Itrim. Middag är en handflatas storlek av protein och en knuten näves storlek av sallad.

Så var det en sann njutning att laga mat även till mig och inte vara till barnen. Upptäckte snabbt hur vilsen jag kände mig i smakerna. Började med en grovsylta av fläsklägg. Gjorde sedan en palow moo, ett slags rödkokt fläsk med massor av kryddor, kanel, stjärnanis bland andra och hårdkokta ägg. Idag blev det en ohyggligt rik chili och det var så gott så gott.

En slags grov sylta på fläsklägg, skivas och
äts på hårt bröd med fransk senap...Så det så!

Blir oerhört mätt på lite och förstår att sedan inte äta för att det är gott. Kanske tog en sked för mycket av chillin idag för jag kände paltkoman i antågande.

Jo, när det gäller smakerna så har jag god hjälp av barnen som i varierande grad är supersmakare. Lovisa behöver bara en udds smakprov för att omedelbart artbestämma.

En ytterligare anledning till att öka träningsintensitet och byta ut åtminstone två av Itrims fyra dagliga smalkostpaket till verklig mat är en middag som är i antågande i början av december.

snart dags för invägning, magrare än så här vill jag inte bli. Bilden tagen igår

Jo, en sak till. Jag har inte med ett ord nämnt smakerna jag umgåtts med de senaste elva veckorna, Itrims ersättningskost som sammantaget givit mig 800 kcal om dagen. Ja, jo, de är helt okey. Ibland har jag till och med kunnat sitta ensam i natten efter ett taxipass och riktigt njuta av att laga deras tomatsoppa och smakberika den med tabasco och mejram, körvel eller rosmarin. Njuta av deras hönssoppa, som tyvärr tog slut efter några veckor och inte kunnat levereras sean dess, uppkryddad med feta (i smak) indiska curryblandningar, heta och aromatiska eller garam masala på burk. Jo jag har njutit av middag av deras grytor med mer "matliknande" kosistens. En chili sin carne som fått ståoch svälla i kallt vatten en kvart före försiktig uppvärmning och så kryddad med min egen rostade, torkade och mortlade heta thaichili eller deras smått läckra couscousgryta med små russin och tuggmotstånd med lite rivet limeskal (lite fusk)  och stötta korianderfrön som står bra från russinens små söta stötar när man äter. Och hörrni, jag har inte mått dåligt en enda dag, men jag har drömt om fläsklägg och chilli, jag har längtat efter somtam och och löksoppa med grädde och lakritsgranulat. Och jag har sett resultatet och det gör mig ännu gladare. Två avgöranden har jag tagit i vuxenlivet som blivit betydesefulla. Den förra fick mig att överleva, den sistnämnda får mig att leva längre och med ökad livskvalitet. Det finns all anledning att återkomma till det här fenomenet Itrim där jag också har haft ett jättestöd av personalen och världens peppning från främst två personer jag dem ovetande har gjort till mina mentorer, Anders Forsberg och Thomas Ardenfors, fastspikade ikoner. Tack hörrni, offentligt tack.

För fyra veckor sedan i avmagrande skepnad

Förresten vill ni ha mitt grundrecept på en gjuten chilli. Här får ni den vare sig ni vill eller inte och som en repris från min senaste jämna årsdag:

6.8 kilo välhängd högrev

6 medelstora gula lökar

8 del rödvin

2 anchopeppar

1 stor chipotle

3 msk chipotle och chilipepparpulver

3 färska strimlade jalapeno

1 rågad tsk rostad hemgjord chili dränkt i fisksås som fått torka till en seg massa.

1 1/2 msk spiskummin

1 msk torkad hemodlad oregani

2 msk torkade hemodlade och stötta korianderfrön

250 gram åländskt smör

1 liter demiclace

Förstek köttet i råhet stekpanna så att det blir väl brynt. Lägg över i en stor stekgryta.

Stek fint strimlad lök och låt koka i lite buljong så att den så gott som smälter bort och intar rollen som redning. Ställ löken åt sidan.

Häll över vinet och låt stormkoka med köttet i fem minuter. Skumma om det blir gråa skyar efter kanterna. Lägg i alla chili och alla andra ingredienser inklusive löken. Lägg på lock, sätt ner värmen. Ett bra kött som det här är klart på 45 minuter. Smaka av med salt och eventuellt mer hemgjord chilipasta (den med fisksåsen) för styrkans skull.

Låt stå och mogna i grytan till nästa dag. Värm försiktigt och servera med tillbehören.

Nyskördad mangold för middagar i vinter

Tänk, sent som katten, långt in i november och det går fortfarande att skörda från landet. Det är klart att svartkålen (palmkålen) står kvar ett tag till, ända till jul, men mycket annat. Frostnätterna tar lite av stjälkarna till mangolden, men annars är resten, bladmassan helt okey. Skördade med August igår och rensade idag. Blev tre kilo, mycket för att vara blad. Massor av stjälk till komposten.
Kör en gröncurry på grisnacke, lök, mangold och en vintersquash till middag ikväll och serverar ris till. Kryddorna är utöver curryblandningen även förstärkning med fisksås, grisbuljong, ostronsås, ljus och mörk soja, chili, torkad vitlök och citrongräs.
Vintersquashen ligger och rimmar ett par timmar skuren i tärningar. Urvattnas sedan en halvtimme före stekning och stuvas då med curryn och kokosmjölken.

Mangold är, för Er som inte vet, släkt med rödbetan (även rödbetsblasten går att använda, utmärkt att vira in kycklingfiléer i eller strimla i kycklinggryta.) och urgammal. Redan de gamla grekerna, ja så brukar man inleda när man berättar om otroligt gamla arter som använts av människan i kosthållningen och här stämmer det, redan de gamla grekerna odlade mangold. Hos oss finns några uppteckningar om användandet från 1700 talet och desto fler från 1800 talet. Jag odlade i år för skoj skull "rainbow", en blandning av röda, rosa, gula, vita och ljusgröna stammar. I grytan sedan är det ändå sak samma, färgerna lagar ur som vid en klorintvätt på samma sätt som blåärter eller lila stångodlade bönor, allt blir övertaget av det gröna som ligger där och bara väntar på att få lysa. De gulastjälkade och rödstjälkade är de äldsta i trädgården av mangold, Vitstjälkade kom för 200 år sedan.

Inte mycket smak, spenat smakar mer, men användes med förkärlek som bulk i grytor och då för dess närings och mineralinnehålls skull. Kryddas bra och tar till sig av intilliggande smaker som av fläsk och örter, umamai från soja och fisksås och är bra på att fånga upp såsen i som ikväll, en grön curry.

En av alla dessa nätter

Lockas av ljuset, speglingarna, byggena som liksom aldrig stillar, inte ens i natten där taxibilen rullar fram. (Fortums stora värmekraftverksbygge på Lidingövägen)

Oerhört sensitivt och en smula asketiskt

I för stor kostym på Måltidsgalans kunskapsdagar

Tackar för utmärkelsen när Björn Frantzéns och min senaste
kokbok föräras epitetet "Årets måltidslitteratur Foto: Alex Zsolt-Hegedus

Ser det nu efteråt, ser ut som att jag har en lånekostym som inte passar, den som satt så fint när jag köpte den för ett år sedan. Plötsligt är allt för stort, brallor som hasar ner, bälten som tar hålslut, skjortor som fladdrar. MEN också grejer som varit alldeles för trånga som nu sitter löst och ledigt. Nu går jag in i fas två av förändring. 

Ser ut som en långrandig berättare i för stor kostym. Foto: Alex Zsolt-Hegedus

Oj, Oj vilken dag. Vi gjorde det igen, bästa måltidslitteraturen för Glöd med Björn Frantzén

Egentligen är jag för blygsam, men nu har jag tre "Bästa Måltidslitteratur" och det är klart att jag vill berätta det.
Första kom 2007 för "Järnspisar, Hackekorv och Tabberaset". (Ersatz)
Andra kom 2011 för "Frantzén/Lindeberg" (Norstedts)
Tredje idag för "Glöd" (Bonniers)
Och det är så djävla kul, enkelt uttryckt, speciellt när det kommer ut nästan 400 kokböcker under ett år i Sverige och jag återigen tillhör de framhållna och upphöjda.
Då säger vän av ordning att jag fått två av utmärkelserna i samarbete med Björn Frantzén och jag svarar att det är en del av konsten, att välja sina vänner och välja sina fiender. Så kan jag tillägga att det kommer mer ur det samarbetet.

Just nu ligger jag i slutfasen av en helt annan slags bok och som inte har ett sket med mat att göra. Man behöver dessa matskrivpauser för att kunna prestera när det är dags. Senast var biografin över Arne Ljungqvist som heter "Dopingjägaren" som inte bara är utgiven på svenska utan översatt till åtta språk och utgiven runt om klotet. En annan är den vedervärdiga boken "Döden i Skogen" som kom samma år som Tabberaset och som äör en karläggning över svenska avrättningar och offentliga avrättningsplatser kryddat med delinkventernas egna dödsskräckhistorier.

Förhoppningsvis blir det ett par andra slags manus som ska iväg innan nästa kokbok, men inte oaktat att ytterligare kokböcker finns i pipelinen, för det gör de.
Ibland bara exploderar det. Glöd är resultat av en sådan explosion där vi bara skrev och skrev och skrev i ett rasande tempo och sidorna slets ur maskinen (?) jag menar datorn vartefter, intensivt, hetsande, roligt och bra.

I vimmlet efter diplomutdelningen var det hur kul som helst att träffa vänner ur matförfattarskrået.

Avslutade dagen med barnkörskonsert i Turebergskyrkan där Alma sjöng solo jättefint och sedan till Häggivsskolans Aula och konsert med min andra dotter i Sollentuna Musikklasser, en gospelkväll med SMK:s åttor och nior med Gladys del Pilar som solist. Hon är inte bara en fantastisk artist med ett sjusärdeles tryck i gospellåtarna, hon är ytterligt gastronomiskt bevandrad och jag har träffat henne tidigare i gastronomiska sammanhang.

Nu hemma i stöket, man hinner knappt med själv, men det är en dag i morgon också. Enkel hemmamat, närodlad stuvad vitkål och köttbullar. (Vitkålen några minuter i tryckkokare så går det snabbt som sjuttsingen.)

...och det doftade så gott, panëng på pumpa och kyckling. Längtar nu verkligen.

Man kan väl kanske kalla sig självplågare!*

Idag lagade jag en väldoftande, het, aromatisk och djup panëng på egenodlad pumpa och kyckling. (på fläsk i länken) Hela huset doftade Thailand och med en förestående förkylning, jag brukar känna sådant några dagar i förväg, hade det varit en ack så kärleksladdad bot för en frusen konnäsör.

Pumpan var skalad och skuren i stora båtar från tidigare, plastade för att inte torka ut och så lagda längst ner i kylen. De håller hur länge som helst.

Tio limeblad, tio vitlöksklyftor, två citrongräs skuren diagonalt, två gula lökar skurna i båtar, fyra rågade matskedar panëng currypasta, tre kokosmjölksburkar, rejäla skvättar fisksås, en rågad msk kyckingbuljong (granulat), fem torkade rostade chili, en tredjedels fyrakilospumpa skuren i munsbitar. Sex kycklingbröst skurna efter ytstekning i en och en halv centimeter breda bitar.

Gör så här:
Stek kycklingbrösten i lite olja och över hög värme för att få rejäl stekyta. Ta upp och låt svalna, de ska inte vara genomstekta utan bara ytstekta.
Ytstek också pumpan och se till att bitarna bler ordentligt brynta.
Hetta upp en stor tjockbottnad gryta med lite olja. rör i curryn och rör om tills den "smäter" i oljan. Vält ner de skurna lökarna, vitlöken, limebladen och citrongräset. Häll över kokosen en burk i taget och låt koka upp emellan. Rör ner pumpaköttet och låt småputtra. När nästan helt  genomkokt hlls den skurna kycklingen i som snabbt bli genomkokt/stuvad i curryn. Smaka av med lie ostronsås, limejuice och fisksås.
Servera med ris.

*(Jag själv åt en couscousröra från Itrim)