Kålsoppans lov - vad annars i en statarlänga för lunch

Två ungar hemma, dubbelvabb med andra ord - dock ej med dubbel ersättning. Min egen lunch som inte längre finns i ordets egentliga betydelse inskränker sig oftast till en koppa kaffe och en enkel omelett - ungar tarvar mer.

Tänkte att en gång i tiden bodde här i huset sex familjer på den yta vi moderna anser vara ganska så compact living. Vi hänger mest i köket, ska erkännas och vid kakelugnen som ger en härlig strålvärme.

Alltså ett gyllene ögonblick att förära småbarnen kunskaper i kålgårdar och gammalt statarliv...."och bara den som hade råd kunde unna sig fläskfrikadeller i soppan".

Gör så är:
Ett kålhuvud går åt i ett nafs och skärs ner till en och en halv centimeters bitar i fyrkant. Smör i stekgryta med lite olja och så får den fräsa, bryna och bli alldeles blank. Tre gula lökar i tunna båtar, rör ner bland kålbitarna. (Jag hade lite fläskflott över som också fick gå med).Under tiden det hela bryns (med omröring var annan minut) så ska minst en liter stark kalvbuljong hettas upp. 800 gram fet fläskfärs rätt av, inget trams. När buljongen kokar pytsas de ner ganska oregelbundna till formen som små paltar (betyder litet tycke på fornnordiska) som frikadeller. Koka till 72°C innertemp, då har de stillat sig och blodar inte. Skumma buljongen under tiden. Rör i kålgrytan för sjutton. Håva upp med hålslev till tallrik och att serveras för sig.
Häll nu över buljongen över kålen, salta efter avsmakning, lite soja kanske för att balansera. Tryffelolja för den som vill. Låt koka tills kålen är mjuk, men ändå känns när man tuggar den. Skär rikligt med persilja och strö över soppan före servering. Bottna med frikadeller i var tallrik och ös den heta soppan över.

Variant på kålsoppa och lite om sex här!

I valet och kvalet mellan plättar och fläsk

Fläsk med gräddstuvad brockoli, ett alternativ en annan dag.

Ja, men "asså". Ska man leverera GI när man har barn - det är ju bra mat om än inte "allsidig" ur gammeldags dietetikperspektiv. Det fick bli stekt fläsk och ägg stekta i saltigt stekflott, gröna ärter till som vänds med lite halvbrynt smör.

Plättar så som jag brukar steka dem till barnen när vi har lust.

Ska lära mig göra acceptabla plättar utan mjöl. Förmodar att det kan gå med lite vispad äggvita som bindemedel och så har vi kvar väldigt mycket kokosriv sedan vi gjorde kokosmjölk och frös in. Ett kul projekt ska det bli som redovisas här.

Om inte Anglais så i alla fall lever

Det fick bli som jag tänkt. Kycklinglevrar stekta med avslut av åldrad balsamico (de behöver syran). Kapris.

Till serverades gröna linser med brynt lök, vitkål och champinjoner avsmakad med salt, pojkesoja och lite färsk timjan.

Inte en smula finns kvar.

Svår abstinens efter kalvlever Anglais

Det händer att jag får svår abstinens efter kalvlever Anglais. Förmodligen är det kroppen i sig som säger till att det Anglaisen är "bärare och förmedlare av" är något jag just i abstinensögonblicket är i stort behov av.

För några veckor blev suget så starkt att jag åkte hemifrån klockan 20 bara för att landa på Edsbacka Bistro, närmaste kalvleverkranen, för att beställa en stor portion med lättstekt kalvlever, extra bacon och drivor av kapris. Inget annat kan jämföras med den sky som blir efter stekningen, inget annat kan jämföras med den densitet en perfekt stekt skiva kalvlever erbjuder.

I kväll gör vi en variant. Stekt kycklinglever i två serveringar. Den första med hemlagad nam prig pao. Den andra med gröna linser, brynt vitkål, champinjoner och lök.

Säg "Lapskojs", det räcker

Favorit i repris. Skrev nyligen om hur julskinkan bäst 

tillvaratas och förbrukas efter jul.

Slår mig när jag ser bilden 

och minns smaken att barndomens lapskojs var mer buljongig och gråare. Så lagade jag den inte av skinkan som blev över, men så säger receptet nedan från 1917!

L a p s k o j s !
En hart sagt utrotningshotad rätt som i mitt 60-tal lagades av pulverpotatismos och med en delad burk salta biten. Naturligtvis har rätten djupare rötter än så.

Namnet har inget med samer att göra, utan är en försvenskning av engelskans "lobscouse". Exakt vad det betyder är det ingen som vet men för att söka sig till det svenska ursprunget finns ett recept på lapskojs i den lilla boken "Matlagning i dyrtid"  från 1917 av Olga Ahl och under rubriken "Överlevor". Jag har med exakt det receptet i min bok (som fortfarande och för lång tid framöver är aktuell) "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". 

Så här lyder det gamla receptet:

1 1/2 l nykokt varm potatis

4 dl tärnade »överlevor«

(det vill säga stekt eller kokt kött,

oxe, gris eller lamm, eller en burk

av en av landets äldsta konservmärken,

"Salta biten", för den

som inte ids ta vara på överlevor)

1 dl mjölk

1 dl mörk oxbuljong

2 msk smör

2 finhackade rödlökar

1 msk rivebröd

1 finhackad sardell (kan uteslutas)

Krossa potatisen och rör den smidig med 1 msk smör och kokande mjölk. Bryn löken och stek köttet hastigt. Låt rivebrödet svälla i buljongen. Rör i buljongblandningen i potatisen tillsammans med finfördelat kött. Lägg eventuellt ner en hackad sardell för den goda smakens skull och smaka därefter av med salt och peppar. Värm hela anrättningen försiktigt under omröring. Späd med mer mjölk om

så skulle behövas.

De voro tolv små kulor i granen, tio ramlade ner så nu är de bara två

På den tiden man kunde köpa kulor av glas att hänga i grenen (granen) gjorde jag det. Jag tror det var till min första egna gran. Kulor av glas går ofta i kras!

En efter en har de fått skatta åt eftervärlden, sopats och dammsugit upp som skärvor och färgat glassmul.

Den tionde togs av den här julen.

När kulorna av plast studsar ner på golvet och smattrar mot tiljorna kraschar de av glas obönhörligen.

Nu är granen rensad, den står där i hörnan och hindrar mig från att komma in i en av bokhyllorna, hindrar ganska mycket faktiskt. Drivor av tappade barr på golvet och jag tänkte...

...om jag tar min sekatör och klipper gren för gren så kan granen göra lite nytta som värmare i kakelugnen - barr är roligt att dammsuga upp, man liksom ser omgående hur städningen gör nytta.

Men sekatören ligger i bilen som står i garaget, oj vad det här blev besvärligt.
Granen får stå någon dag till sedan avgrenas den efter vart och till på måndag kväll ska julen ha eldats ut.

Kan ha hänt!

Bredvid mig i nya sovrummet (nytt i bemärkelsen sovrum i huset dit vi flyttat, annars är det här sovrummet över 150 år äldre än det förra som byggdes 85) I alla fall, där ligger den för långsamläsning sedan jul, på samma sätt som de tidigare gjort, långsamläsning och återkommande.

Den här är ockra, de tidigare hade samma jordiga färger. Det är färgen som utgör omslaget och anger tonen för innehållet får jag för mig. Här är okragul läsning.

Det är alltså Eva Sjöstrand och Anne Nilsson som kommit med en ytterligare till samlingen hos Malmgrens på Fårö.

Fundersamma berättelser i kortformat, burleska historier utsprättade på boksiderna bara för att och med ett mikrospråk som görs brett och fett, koncentrerat, nitiskt manglat om och om tills orden nästan imploderar och berättelsen består.

Anne Nilssons bilder håller samma koncentrat, ett rafsande, krafsande ristande som når utanför bildens egentliga format, översatta direkt från stocken på det läskande 130 grams Lessbopappret och direkt anknyter, förlänger och berättar de egna bildliga historierna till texterna. Så samspelta i tanken.

Varje korttext avslutar Eva Sjöstrand med orden ”Kan ha hänt” upprepat som ett mantra att ”lita på mig, men tänk”.

Våldsamma kullerbyttor där allt är tillåtet att ge ord.

”Här vann kanske tystnaden mark

kanhända den vintern det var så kallt

att det frös mellan man och hustru”

”Han kokade koskit till krut”

Texter utan annat slut än ”Kan ha hänt”.

/form Christer Jonson

Försök verkligen komma över den här skriften!