Jannes pinne och nybakat nattabröd

I vår lilla ort har vi en stadsarkitekt, Jan Enfors. Han har set till att kommunen är stadd under stadsförvandling - det är bra.
Så rivs förortskaraktären i miljonprojekten bort, dessa LeCorbusieridéer att trafik och människa ska separeras. Här hos oss representerat genom vittrande gångstråk i betong. Nere på marken får allt ett annat perspektiv. Märkligt blir det närmare himlen. Närvaro.
Kvar av en av de stora broarna över beryktade Malmvägen som i dagarna bytt namn, men bara för dem på "rika sidan" av vägen, trevåningshusen, bostadsrätterna, står en bärande kolonn. När Enfors fick syn på den pelaren när bron var halvriven undslapp det honom att den, just den kolonnen skulle sparas som ett riktmärke och minnesmärke.
DFär släppte han projektet och någon annan fick ta över. Idag satt murargubbar från Uppsala och konstputsade kolonnen urskickligt. Som noppor sicker också ut elinstallationer som så småningom ska bli lampor, kanske dioder som får kolonnen att lysa. Det här är bra tänkt, spciellt som någon under rivningsarbetet tydligen backat på kolonnen så att den står lite på skrå. Tack för att den inte rätades upp igen.
Precis kom två levar ur ugnen nästan kl 2 på natten. Syrade vitbröd med sälta.
Rå surdegskultur 200 g, blandas med ljummet vatten 200 g och ett pkt torrgäst (detta är ett recept på genvägar). Blanda i 200 g specialvetemjöl och låt gå fem minuter. Mät upp 750 g ytterligare mjöl och 600 g vatten, blanda och kör ytterligare tio minuter varav fem på en högra hastighet 'än den lägsta. Ha i 30 g salt sista fyra minuterna. Låt vila och jäsa i en timme. Vik och dra några gånger så att degen dämrar sig. Dela i två 900 g klumpar och dra och sno ut till två levar. Låt jäsa under dug i en halvtimme med ugnen under upphettning till 275 g. Kör sedan i ugnen som precis innan läskats med tre dl iskall soda, i tio minuter, sänk värmen till 200 och låt gå ytterligare 15 minuter. Ställ luckan på glänt och stäng av ugnen. Efter fem minuter tas bröden ut och man kan lägga sig.

Haverrot och palsternacka

Det här är slutet på skördesäsongen om man bortser för övervintande kryddörter som finns där ständigt och som förser oss med smaker vintern genom och som kryddprimörer från vårkanten.
Haverroten blev inte den odlingssucce som jag tänkte mig. Satte en stor mängd frö förra våren, men grobarheten var 1 på 10. Taskiga frön alltså. TRill i år har jag fått tag på riktigt bra utsäde och så har jag djupgrävd jord.
Det gäller för alla mina rotsaker. Persiljeroten, haverroten och palsternackan liksom mina blåa morötter.
IOdlingsbäddarna är luckra och perfekt arrangerade. Sår i veckan utöver de haverrötter jag satt på förgroning under glas tillsammans med brysselkål och palmkål.



Hämtade hem en hel hink med det sista av palsternackor. En del illa åtgångna av nematoder och några med skador. Det får man accdeptera om man skördar det sista så här sent. I mars och april var de perfekta. Nu blir det en hel del att skära bort, men det som är kvar ska får gå sockersött i ugnen 110 grader tills de är mjuka. Goda att göra ett mos av eller äta som de är.,
Just nu vankas thaimat i köket Kaoniew och marinerad fläsk som hårdsteks och så nam prig bon, söndagsmat.

Sista haverroten från landet

Heyerdahl med onödigt starka uttryck

Alma med en av bronserna på Marian Heyerdahls utställning på Edsvik

Det låter väl kryptiskt det där. Jag menar att Marian Heyerdahl blir övertydlig i uttrycken. Möjligtvis för att bli trodd, övertygande sann - det behövs inte småfix på de ohyggliga terrakottaskulpturerna, det blir övertydligt med pyssel ovanpå, blomster, leksaker, prylar. Det behövdes inte för soldaterna i Xian ochn det behövs inte för de säkra uttrycken i Marian Heyerdahls terrakotaparafraser heller. Det är skulpturerna utan tillägg i formen som är de starkaste, de som lyser med en sorg, en personlighet, en karakär inifrån istället för karaktär pålagt utifrån - de griper tag - fångar.
Var på invigningen igår med den norske ambassadören Odd Fosseidbråten och den kinesiske ambassadören Chen Mingming. En lysande tillställning när för en gångs skull Edsviks konstcentrum hittat en utställare med tyngd.
Kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth invigde utställningen och öppnad samtidigt den ny konsthallen väst som visade en öppningsutställningen kallad "Tingens talan i teoriernas tid" och jag vet inte om det var för att jag först såg "The terracotta woman" som gjorde att den nya konsthallens konstföremål upplevdes som tämligen ointressanta gester i ett trångt rum eller om det helt enkelt är en samling konstföremål ditsatta av något slags politisktkulturellt ansvar (att ge konstnärer som inte syns i andra sammanhang möjlighet att bli sedda.) Jag är blasé, trött på bilder späckade med yta eller ytliga gester - "konst"-allergisk.

Makros, maskros.

Gick bara en ronda i trädgården och tog dem som kanske ska blomma inom ett dygn, nästa dygn en ny runda med nya dag-före-blommning-maskrosor. I övermorgon likaså. Ett tag med grepen inte för att bryta jorden utan bara för att lätta på roten och så är maskrosen bara att dra upp.
När jag första gången kom till vår köksträdgård var det 100 kvadratmeter tättvuxet maskrosor i hård lerjord. Jag vet att bakom ryggen på oss log man i mjugg och tisslade om vår maskroslott. Trägen vinner.

Rubinrött ogräs "mollar sig" redan i köksträdgården

Skotten av molla lyser rubinrött lite här och var i bland de höstgrävda kockorna i landet. Det är tur de visar sig så tydligt att de går att rensa ur. Molla blir giganisk och skulle lätt ta över en hel odling om den inte hölls efter. Fröställningarna är som klasar av tusentals fröer. Det vi inte rensar undan redan nu sparar vi tills dess de är av spenatstorlek då vi plockar dem och sköljer, river bort huvudbladnerven och sedan kokar som spenat och använder som fyllning i vårrullar. Där är de antagligen bäst med sin lilla bittra klorofylliga eftersmak.

Vårbruk och snuva

Jag är nog ganska obetänksam. En riktig svinflunsa (får man ordleka med en pandemi?) håller på att sänka mig. Ändå ställer jag mig och gräver potatislandet. Det gör ont i varje muskelfäste, febern tilltar, hostan är påtaglig, snoret rinner - men lusten, odlingslusten övervinner allt. Jag älskar verkligen odlandet och jorden.
Idag fick jag ner Anja och några mandel. Sådde persilja bredvid dillen i landet och spenat i vårlådan. Gick en rond i köksträdgården och tog bort maskrosor. Rejäla tag med grepen* är det enda som hjälper - då kommer hela roten med. Och så allt gräs som dyker upp så här års och tvärblommar, viktigt att ta bort tuvorna med en gång innan frösättning.
Kom på att jag hade två "fådda" rosor av gammalt svenskt märke i en av vattentunnorna sedan i förrgår. De fick ersätta några som inte klarat vintern.
Ramslöken kommer bättre än förra och förrförra året vilket är rart, snart kan jag skörda och i landet blommar det redan av idiga vårväxter och första skörden av gräslök blir det i helgen när det fått torka upp lite. Vi klipper ner dem i "matjesstorlek" i en bunke som vi ställer i frysen. Bara at ta fram och repa av med gaffel när man behöver. Vi hade fräsch "nyskördadkvalitet" på gräslöken till färskpotatisen på julbordet.
Kom ihåg att anteckna det redan nu. För färskpotatis till julbordet - sätt potatis i slutet av juni.

*Hur länge ska en grep hålla? Köpte min andra på K-rauta. Den första gick efter tre tag, den andra efter en säsong (den förra) och några tag in den här veckan. Fick en härlig grep av grannen som hade en för mycket, en grep som är inkörd, sliten i handtaget av arbetande händer och den håller förmodligen till nästa generation.

Macarons och möte

Har precis avslutat ett hastigt, men effektivt arbets- och idémöte med Kristina Söderbäck som lär mynna ut i något stort till hösten.
Vi träffades hos Sebastien Boudet på Petite France på John Ericssonsgatan 6 över kaffe, smältande fantastiska macarons och smörsmäktande pain au chocolat.
Sådana här möten gör mig inte alls uppagen, bara uppfylld. Tänk att det finns människor som tänker som jag själv - brukar jag tänka. Som också har ett driv utan en massa döda punkter, som helt enkelt får "aschlet ur vagnen".
Det här kommer att bli lysande för oss förstår jag för det är det redan och alldeles abstrakt för den som läser om det just nu. Så ska det vara coh så får det bli ett tag till!