Buddha och haverrot

Buddhaaltaren i Viharatemplet i Jakobsberg.

Det blir alltid så efter ett besök i templet att känslan lever kvar. Inre bilder, lugnet, attityder.
Så hade jag ytterligare en duvning mot jorden idag. Den tycks så naturaliserad efter många år av misskötsel, denna nya bit mark. Naturen tar tillbaka väldigt snabbt det man tuktat så länge. Ett ytlager av kirskål (och säg nu inte glatt att den är väldigt bra i soppor och grytor och som smaksättare, jag vet att så inte är fallet och jag förbannar de munkar som en gång tog med sig kirskålen in i detta land!) ett ytlager av kvickrot, nässlor, pålrötter av maskros.
Igår gjorde jag en häftig vridning ligandes i sängen och efter August - det var djävligt nära att det smällde till ett ryggskott, men det klarade sig, En ilande smärda och en bedövning i hela ryggslutet.
Snart är det färdiggrävt och dags för lite kompåostgödsling, algomingödsling och extra på rabarber och perenna landet.
Idag sådde jag haverrot under glas, sådde majs i såbräda på balkongen. I morgon sår jag ännu mer och gräver för potatisen, under ogräslagret är det sandblandad jord. Jag vet att jag får tillbaka investerad muskelkraft.
Vitbeta och gulbeta, rovor och rättika, röd morot och så blomstren från den tiden som var.

Vegetariskt Sri Lankesiskt med munkarna på Stockholm Buddhist Vihara

Vi åkte som efter en ingivelse och hamnade mitt uppe i en minnesceremoni, treårsdagen av en människas bortgång - ett sätt att levandegöra och bevara, lugna och bevärdiga.
Vi har ju också en stor förlust i familjen nyligen då Rodjanas syster tragiskt dog i en obotlig sjukdom. Det är lite över 100 dagar sedan och för Nussara skulle vi samlats för egen ceremoni på dagen 100 dagar. Vo tog med oss frukt till munkarna och blommor till altaret och inbjöds att vara med i den andra Srilankesiska familjens högtid som omfattade ceremoni med läsning av Suttor ur Tipitaka, middag för munkarna och därefter reningsceremoni med vatten följt av middag för oss.
Ceremonierna vars språk är Pali översattes av klokt av Priorn vid templet Bhante Dhamaratana. Han reste därefter vidare till Bangkok för att förbereda sig inför Vesak (Buddhas födelse, upplysning och inträde i Nirvana) som infaller den nionde maj.
Idag var det tre munkar på plats. De övriuga två tog över ceremonien med vatten, rening och jag fick tillföramig själv meriten at köra en av munkarna till hans eget meditationscentrum i Vällingby, Dharmapredeepa.
Före det blev vi serverade en måltid av en rad Srilankesiska rätter. Alla vegetariska då de Sri Lankesiska munkarna är vegetarianer. Dalgryta, gröna böner i curry, makril med örter och curry, färska cashewnötter kokta med kikärter och stuvade till curry, ris och en hel rad desserter.
Det är en fantastisk stämning vid bordet och en hyllning till maten, att servera munkarna först är självklart och en ära. Munkar som inte ska favorisera någon rätt, någon smak eller någon bjudning. För dem är maten inte njutning utan nödvändigt. För oss är det inte alltid nödvändigt utan mycket njutning - vi kan ju äta igen och igen och igen under en dag. Munkarna ska äta före elva - sedan inget mer förrän dagen efter.
Under en kort meditation idag förstod jag att det är viktigt för mig att åka till Viharan oftare.

Dill först i såfåran

Så är det om igen då.
Känner varje år som om jag är ute i sista stunden, men i själva verket har jag hur bra med tid som helst.
Har utökat min kålgård med 90 kvadratmeter. Det är tonvis med jord som ska fösas runt, grävas, djupgrävas, göras mullbänkar av och planeras för olika slags grödor. Gångar ska också grävas och täckas med halm.
Det var så skönt idag att så det första - dillen. I drivbänken ligger redan brysselkål och lite annat smått och gott. I morgon sår jag majsen bak glas på balkongen (turkiskt vete enl Linné).

Vilket valborgsbål

Stallbackens vänner arrangerade Valborgsfirande på Stallbacken till Edsbergs slott igår kväll.
Så har Valborg firats på platsen sedan 60 talet.
Det är märkligt vad tradition och kvalitet kan locka människor.
Gårdagskvällens firande hade allt på två timmar och långt över 2 000 besökare.
Traditionsenlig serverades varm choklad med spröda, lite sega, maränger, varm korv från Percy's, kaffe för den som ville ha, hemlagat godis.
Talet till våren hölls poetiskt och vackert av Kenneth Gärdestad. Sollentunakören sjöng in våren och Edsbacka Spelmän som är Stallbackens vänners "husband" spelade medan solen gick ner över Edsviken.
Så ringde vällingklockan och vi tågade ner till rishögen med facklor för att tända elden. Fantastiskt mäktigt.
Som ordförande i Stallbackens vänner och som arrangör av kvällen måste jag få tacka alla som gjorde kvällen möjlig:
Flodafors fastighetsaktiebolag, Fastighetsbyrån, Civilförsvarsföreningen, OAL Studio med ljudet. Och så alla armar och händer som bar och bar och bar, som byggde och såg till att allt logistiskt fungerade och alla de som skötte grundverksamheten i föreningens bygdegård, Duvslaget och alla som serverade och såg till att alla belv nöjda.
Tack alla frivilliga.
Tack alla entusiaster.

Julrosen min vårblomma

Det exploderade i veckan. Så snabbt gick det att jag inte har hunnit beskära rosorna, vilket av tradition ska göras när björkarnas blad är som musöron. Det var de i förrgår.
Min första vårblomma är annars julrosen (Helleborus), som hos andra blommar i snötäcke. Hos mig slår den ut först nu och det är trevligt.
Nu blommar även doftande violer (Viola odorata) och den lite oansenligt gulgröna sibirisk nunneörten (Corydalis nobilis) - den som Linné trodde var löjtnantshjärta (Dicentra spectabilis) när han sådde de hett eftertraktade fröna. Ett löjtnantshjärta han bara fick se i ett herbarium i London under sin levnad.

Tips om Valborg - traditionseld på Stallbacken

För några veckor sedan blev jag vald till ordförande i föreningen Stallbackens Vänner.
Det var från början en kulturgrupp i Sollentuna som arbetade i riktning mot att få en bygdegård till kommunen. Vi fick Duvslaget - en svinstia som tillhört Edsbergs slott. Därifrån ändrade föreningen inriktning till att bevaka och påverka utvecklingen kring kulturcentret Stallbacken.
En av föreningens stora yttre aktiviteter är majbålet på Valborg. Vi ärvde platsen och vi ärvde arrangemanget. I över 50 år har det varit tradition för sollentunaborna att gå upp på stallbackshöjden ovanför Edsviken och bredvid Edsbergs slott för att fira Valborg. Så också i år hoppas vi och satsar hårt mot en ny tradition: Varm choklad med maränger!

Blogga från I-phone

Det här är ett första försök att blogga från min nya Iphone.
Ni ska jag bara lära mig lägga in bilder också.