Julematen dansas ut ut ut.
Igår inleddes det stora ärtsoppekoket med blötläggning av ett kilo torkade gula ärtor. Vilken befrielse från julmaten, en limmigt härligt välkokt ärtsoppa.
Fläsket då?
Jag hade säkert över kilot skinka över. Bara att skrapa bort griljeringen - är det inte märkligt att man gör allt för att få griljeringen att sitta (hemligheten ligger i lite potatismjöl iblandat i BÅDE ägg och senapspenslingen OCH i ströbrödet som siktas över) och sedan sitter den så inihelsike att man får skära bort den.
Nåväl, fettranden tärnades den med. En timme prick, nåja + 7 minuter. Skinkspad, men inte för mycket för sältans skull. Fläsket åkte i när 15 minuters kokning återstod, vitpeppar och lagerblad.
Kom för katten ihåg att en ärtsoppa aldrig ska vara ärta för ärta i buljong utan ha en krämig konsistens där ärtorna är sönderkokta och på så sätt reder soppan. Timjan, mejram serveras till.
I tre år har jag experimenterat med en kålgård på dryga 80 kvadratmeter. Här gäller 1700-tal och därmed kulturarvsväxter. I år misslyckades jag kapitalt med blåärter, men lyckades med bondbönor.
Visste ni att för 50 år sedan fanns ett 50-tal olika sorters ärter i handeln - alla med olika smak: Örshultsärta, stensärta, sockerärta, spritärta, pluggor, gråärt, blåärt, brytmärgärt, brytsockerärt, sabelärt, yilmarinsärt, Roslagenärt, Early wonder, Upplandsärt,
Champion of England, Furst Bismarck,,,,släpärter, åkerärter…kapucinerärter… Och ryska ärter…Listan kan göras hur lång som helst och alla dessa olika ärtor hade olika egenskaper, smaker och textur och det bästa av allt, de smakade olika beroende på hur, var och i vilken jord de odlats. Men när vi går till butiken och handlar så blir det möjligtvis att vi gör skillnad på gröna ärter, torkade ärter, gula ärter och så sockerärter till överpris inspärrade i ett litet plastfat med plastfolie över.
Mångfald - Enfald.
Nu börjar snart mitt odlingsår. Först ut i slutet av nästa månad är kronärtskockorna. Samtidigt ska jag ge mig på några linnéanska krolliljor (med linnéanskt menas att de en gång valdes ut och planterades av Carl von Linné)
Jo, dessa blåärter tror jag "parade sig" med något annat skumt förra året så det var nog fröodlingen då som kajkade ur och gav ett skitresultat i år. Förra året gav de en lysande skörd med knallila skidor och knasgröna frön.
Medan ärtsoppan tar sig på spisen så njut en stund av Agnes von Krusenstierna ur "Den blå rullgardinen" från 1930 om ärtors både smak, friskhet och växtlighet:
"I ärtsängarna stodo smala käppar för att stöda den härva av grönska som så här års nådde högt över Angelas huvud. Ärtskidorna, svällande av ärter, drogo ned bladrankorna. Somliga lågo uppspräckta på den fuktiga jorden, visande en tandrad av gröna jämna ärter."
"Angela trängde sig in i ärtsnåret, fick duschar över sig av vattendroppar, som vilat på bladen, och stoppade en handfull ärter i munnen. De voro söta och kalla och knastrade lustigt, när hon tuggade dem. Luften var så frisk dessa morgnar. En syrlig doft från daggbestänkta blommor och fuktig mylla fyllde den."
