Jomen, nyårsafton som sig bör med allt det goda - bättre än julbord om man frågar mig

Egentligen är jag trött på det här ständigt återkommande. Med åldern går ju åren så jävla fort att man tycker det är jul alldeles för ofta och nyåret kommer ju nästan jämt. Förr var julborden en sensation, men nu är det samma traditionella ältande i matväg som börjar kännas trist. 

I år gjorde vi dock en uppfriskande förändring. Vi åt julbordet ute i snön i minusgrader med den stora eldkorgen som lite värme. Mysigt och lite spännande - för det vet väl varje människa att mat man äter utomhus smakar bra mycket bättre...eller?

I alla fall, hummer och ostron är väl inte specifik nyårsmat utan kan njutas av under hela dess säsong. Nu blev det i alla fall så att ett gäng ostron öppnades och humrar tillreddes så att vi kunde samlas kring nyårsbordet och njuta fullt ut. Meeen, man blir inte mätt på lite ostron och hummer, inte sant? Så K lagade en ostpaj av bästa märke till middagen.

Innan desserten, rostade frön och nötter med sockerkokta svenska äpplen lagt mellan vaniljglass och vispgrädde, åt vi ostarna från Martins getfarm i Tallåsen. Vi sökte upp hans lilla "ostkiosk"när vi ändå gjorde en utflykt till Tallåsen under julveckan och vi ångrar oss inte. Hans fantastiska ostar kompletterades med några från Hötorgshallen som hade en "truck" utanför Coop i Häggvik. Bland dessa som kom med hem var några Saint- Marcellin. En ost som jag presenterades för första gången för en herrans massa år sedan av Paul Bocuse när jag gick omkring med honom i Les Halles i Lyon.

Ny målning

Graal II

En Macanudo cigar från Dominika via Brobergs, sista kvällen för julen 2020 på torpet

Det var många år sedan som jag estmerade cigarrer av lite finare märke. Är ju en inbiten snusare vilket betyder dagligt snusintag sedan 13 års ålder vilket tillhopa blir 55 år.

När man inte längre fick njuta en cigar på krogen efter en läckrare måltid så fick cigarerna vara.

Nu har jag tagit upp det hela igen. Jag och K sitter gärna på verandan efter middag väl påpälsade och drar en cigar i all vällust.

Idag blev den en Davidoff för K och en Macanudo av lite fetare sort för mig. För si detta ska bli min melodi, njutningen är kontrollerat underbar.

Nästan klart med maten i ett bantat julbord.

 

Sådär ja. Jäklar...grönkålen. Måste ut i landet och ta det sista, det som sparats till idag i snön och som inte förgåtts av rådjuren och hjortarna. Bara vända i rikligt med smör, låta puttra en stund tills helt mjuka, värmande, näringsrika och fantastiskt goda. Och vinterpurjon, min favorit, den får svettas med i grönkålen av den ryska sorten.

Annars mycket köpemat, Cheddarn av långlagrad sort, leverpastej och istersmör med rödlök från Franzen, torkad griskind från Spanien, sill, såser, gravlax och lite annat smått och gott från Björks i Färila. Spöfiskad röding från fjällsjö att göra en tartar av (skulle försökt få tag på kaviar men lika svårt här uppe som att få tag i ostron så dessa delikatsser lämnar vi därhän och tar igen till nyår på hemmaplan. Varvade jobb i köket i går kväll. Kristina rullade de läckraste sältade och lökstinna pyttesmå köttbullar medan jag gjorde en rikt ansjovisspäckad jansson med hårt reducerad grädde (för att få upp fetthalten till 50%). Brödet från Janssons i Ljusdal. Små härligt lagrade getostar från lilla getfarmen i Tallåsen

Så ska jag strax ta fram den stora eldkorgen, bänkarna, renfäll och fårfäll och bord. Halv två kommer faster upp från byn till skogstorpet i gläntan och så äter vi vår jullunch/middag ute i frostiga snölandskapet med tillräcklig distans till varandra. 

I glasen? De vuxna dricker öl av starkare sort med vi redan och sedan länge urdruckna kör med apotekarnas bryggarmust och julsoda (=sodavatten av källvatten i Hovra med en skvätt Roses Lime). 

Lackade vörtbröd från Janssons bröd i Ljusdal

Ja behöver inte smaka något annat vörtbröd efter det här, på samma sätt som att jag inte behöver gå till små snaskiga sushihål efter Sushi Sho häromveckan. (Läs mer här) Vörtbrödet från Janssons Bröd i Ljusdal är omätbart bäst, lackat med sirap och kaffe och med ett bombardemang av alla julens kryddor i degen. Ahhhh, vilken doft, vilken smak, vilken textur...magiskt (varför har alla andra slitit ut det ordet) bra!!!!

Och i vår beställning kom det två (tack och lov) samt ett surdeg med tranbär och ett danskt rågbröd, julen är räddad! Fatta? Ett en skiva av Janssons danska med en hög av kryddad och torkad griskind eller en hel hög med gravlax, eller varför inte med ägg majonäs, stekta små köttbullar, eller vörten med en rejäl skiva cheddar.

Mens vi ändå var i Ljusdal svängde vi förbi Tallåsen och ortens trevligaste butik, Möbeltjänst med en uppsjö lampor och lamphållare och världens bästa service och jo, det blev en hel del pengar landade där då vi har ett torp som behöver ljusglimtar här och var. Alltså, under sommaren drog vi på oss en hel hög glasglober som saknade hållare - nu är det fixat!

Och mens vi ändå var där, i Tallåsen (ortens jordgubbsland) passade vi på att åka till Martin Söderkvists gårdsmejeri för getostar, wow...kan man hålla sig till julafton i morgon?

Äh, vi kunde inte hålla oss längre: Sayans Nour Burger i Humlegården!

Nä men det gick några dagar, sen tog vi bilen till stan i två ärenden. Sayan Isakssons nya "hamburgeri" i Humlegården och det var en lyckträff. Jag och August! En sån välkomponerad burgare av perfekt balans mellan sälta och syra, djup och yta. Öppet från 12 tills hundra hamburgare sålts iväg.

Var än han dyker upp så blir det bra! Så det så - pröva själva och jag lovar att det är inte pengar i sjön.

Andra ärendet resulterade i några Davidoff till julen. Ja, ni gissar rätt; Brobergs och deras välsorterade humidor i Sturegallerian . Fick med mig några milda och lättrökta brobergare också som passar perfekt till kvällarnas hundpromenad.

Sen ställde vi kosan hemåt igen. Ack en sådan förträfflig dag.

Sushi Sho -joråsatt.

 

Det tar lite tid att smälta. Smakerna hinner knappt landa på plats, svensk röding, gulfenad med lite salladslök och ingefära (Hiramasa Shoyuzuke) , laxrom, Ankimo Nitsuke (Marulkslever kokt med yuzu, dashi och söt soja)...

....hänger ni med? Pratar om gårdagens sittning på Sushi Sho (en stjärna i Guide Mishelin!) Laxrommen som ett shot (smällde i käften och smaker som bara ville stanna kvar), Fisk som hängt i 20 dagar och fått mogna och uppnå smak lätt marinerade så att smakerna bara ökar istället för att övertäckas. 

En åttaarmad, vi snackar bläckfisk och så jävla underbar, 72 grader i sex timmar!!!! Krämig och smälter i munnen. Pilgrimsmussla, och flera olika styckdelar av tonfisk, helt rå och smakrik. 

Rättikan, enda varmserveringen, rena knockouten.

K tog en hel sakeservering till den en och en halv timme sittningen tog. Fyra olika karaktärer och av lika många olika jäsningar att passa till rätterna, fyra till varje glas.

-Jag är glad över det valet, var inte så hemma på sake, nu har jag i alla fall ett hum även om det fortfarande framstår som ett mysterium.

Så Ootoro, den fetaste och mest exklusiva biten på utvald färsk tuna och som smälter av munhålans värme. Kom som en liten tartar toppad med Oscietra.

Ja vad ska jag säga. Omtumlad - absolut. Smaksnurrig - javisst. Nöjd - absolut.

Det blev en sådan där helkväll som vi förväntat oss, minnet av alla smaker hänger kvar och jag tror vi gör allt för att sortera ut vad vi var med om, som den lilla aningens påminnelse av barndomens B-vitamin i makrillens fett.

Kommer vi att gå tillbaka - bara en tidsfråga!