Boksläpp

Boksläpp

Simningens flytande konst - Nu är han där

Det är en sån skön känsla att släppa taget.

Veta att det bär och plötsligt förstå att det fungerar.

August och jag har några eftermiddagar och några tidiga morgnar innan skolan gått till Medley, det vill säga Sollentuna Simhall.

Av någon anledning så har vatten och simning varit ett enda stort motstånd för honom, inte vågat, inte trott tillräckligt på att det ska fungera.

Vi har haft flytträning, dykträning, hoppa från bassängkanten träning, titta under vattnetträning och tränat på att sluta hålla för näsan. Så har vi tränat simtag, bentag, armtag och fick till slut ihop det med simdyna.

Idag kom han loss. Alla rädslor var borta. Han simmade och han förstod att han kunde. Helt fantastiskt, vilken känsla. 22 simtag, lycklig! Han släppte taget.

Nu har jag någon att simma med, för det är så det är tänkt. Sticka

iväg tidiga morgnar och simma. Så är det snart och så får det snart bli. Bara lite mer säkerhet först. Har sagt att han kommer kunna dyka från svikten före nyår om inte tidigare och ta simborgarmärket med mig. (Ovanligt snyggt i år).

August en hapelapin i köket

Vilken kökspojke han är den här killen. Sällan har jag varit med om något liknande. En hel papperskasse full med äpplen. Han redde med äppelsvarven, körde skal och skrottar i en skål och skalade äpplen i en annan. Gav aldrig upp utan körde till sista skrottet.

Av skalen och skrottarna kokade jag sedan en äppelskalsgelé och av äpplena ordentligt med äppelkompott för vinterns grötportioner.

Sprang ner till butiken och inhandlade några mått grädde, det där höstliga vill ingen inte avstå från väl?. Ljummen äppelkompott, måttligt sötat och överöst med tjock grädde.
Nu ligger det mesta förpackat i frysen och snart också äppelgelén i små burkar till höstens ostar och stekar.

Till skogsbranden och vårt nya liv

Bränd skog i Kårböle, kilometer efter kilometer, ända ut mot vägen

Förra helgen drog vi iväg för att fiska, jag och August. Ställde kosan mot Färila och vårt nya sommarviste i Håvra, men eftersom vi inte har tillgång till torpet förrän sommaren är slut blev det övernattning hos min faster Karin i byn.

Håvra ligger bara dryga två och en halv mil från sommarens fruktansvärda skogsbränder kring Kårböle. På Karl Johan svampturen i skogen åkte vi förbi där det brunnit. Det är större än man kan ana. "Det är så det gör ont i hjärtat", sa August.

Två dagar, alldeles speciellt med min parvel, bara han och jag.

Halva nöjet är vägkosten. Skivor av Delins falukorv och rödbetssallad

Så har vi fått möjligheter att ställa grejer i ett rum i torpet redan nu vilket vi är otroligt tacksamma för. Det betyder att vi har tillräckligt så vi klarar oss om vi får några helger i höst att reda ordning.
Hela nejden är omgärdad av fiske. Vad är det man brukar kalla det?  Fiskeeldorado! Ljusnan rinner förbi på 800 meters håll och vid traktens alla sjöar finns anordningar för fiske. Så det är klart vi provade, men jag tror vi får utveckla redskapen en aning för att passa för det här. Ingen fisk, men bra samvaro.

Björn? Ja det finns björn, gott om dem också, flera observationer i byn och under björnjakten i Gävleborg sköts kvoten på 20 björnar på studs.

Små paltar, lite större än golfbollar, men bara lite större...

Så är vi bortskämda med två utmärkta charkuterier. Färilas Delins och Björks. Delins har helgöppet, det har tyvärr inte Björks, men säljer en del åt varandra. Kunde nypa åt mig torrsaltad suggrygg, så kallat amerikafläsk, att använda som fyllning i palten jag lagade hemmavid. Falukorven är inte att leka med och jag anser mig i alla fall som någorlunda expert på det här med falukorv, så det så. Men Björks finfalu som är lite grövre, lite starkare rökt gillar jag ännu bättre. Alltså vi pratar om falukorv som aldrig skålar sig i pannan och som är så fin att den med fördel kan skivas rå på knäckebröd.

...och med rårörda lingon från trakten. Sånt kan man äta när som helst.

Märkt efter några turer att de är ren och skär avkoppling att köra upp till Håvra och att två tre dagar upplevs som så mycket längre. Vill mena att vi hittat vårt livsretreat i en kulturbygd få förunnade att stanna i.

Så fick jag raka bort kulturförklädnaden när jag kom hem.
Snart ryker det långa håret också sägs det. Jag undrade nämligen om det var
möjligt och intresserad av hur jag blir bemött som långhårig hippie.
Det var möjligt och bemötandet var alltid gott

Än är sommaren inte slut

Det sägs att sommaren tar slut först när rallarrosen blommat ända upp i toppen.

I helgen var jag i Hälsinglands Hovra. Där envisas en och annan rallarros att fortfarande tro på sommaren och envisas att inte upp för hösten.

Sista odlingssommaren

Vi skördar lite smått till middagar och frys. Har säkert fem kilo mangold förvälld i lagom stora frysbitar. Till det kommer potatisen (mandel) som fortfarande står i jorden, inte alls mycket, men räcker till surströmmingen snart. Squashen (tre plantor) skattar jag redan när de är vid pass en decimeter, klyver på längden och grillar i grillpanna med lite salt. Gurka hade jag bara två plantor av, men det har räckt till smörgåsgurka fram till jul och dessutom en och annan gurka grillad. Chili är vi självförsörjande av i olika sorter på den inglasade balkongen. Vaxbönor på vår begränsade yta har vi tillräckligt av nu, men ändå en skörd kvar i landet. Häller bara över kokande vatten och plockar sedan i portionsförpackningar för frysen. Röda bönor (som blir gröna vid kok) har jag också en stor andraskörd att ta. Därtill präktiga stånd av svartkål och grönkål. Har vänner som högaktar att få ett stånd grön eller svartkål i stället för blomma och vi har ändå så det räcker till julbordet.

Ringblommor, från när och fjärran, sticker upp här och var tillsammans med stora stånd rosenskära. Resultat av att ständigt sno fröer här och var. (borde upp idag och ta frö när jag tänker efter. Håller ju hur länge som helst). Krassen är krypande, klättrande eller slingrande, En marktäckare som dessutom blommar vackert. Bondbönorna gick åt skogen och det som blev är redan uppätet som bondbönevälling.

Lökar har jag ingen direkt förtjusning av att odla själv. Är helt inte bra på det! Vitlöken blir sällan svullen eller ens välsmakande, de stora gullökarna blir aldrig som jag tänkt mig och rödlök, charlotten och silverlök brukar bli vattniga och tråkiga. I år satte jag fem lökar av sättlök jag fick av den jag arrenderar odlingsytan av. Och se, det blev hyfsat. Fem ynka med i alla fall något blev det.

För två år sedan på Antuna, i min stora odlingssatsning planterade jag små dekorpumpor efter staketet. Fick en hel låda i olika varianter. I år satte jag frö för förodling, det blev en hel ställning mitt i landet med enorm växtkraft. Börjat skörda en del att ha i skålar hemma lite här och var.

Morötter har jag satt på en liten plätt där de fått samsas med dillkronorna. Jorden har dock varit så torr och hård att de inte gått att gallra. Nu efter regnet är det lätt som en plätt och fina att njuta av råstekta.

Nu lider det här mot sitt slut. Igår tänkte jag första tanken, snart dags att samla kraft och höstgräva den lilla plätten om kanske 20 kvadrat. Den var ju inte meningen alls att finnas till för mig utan kom upp plötsligt i fjor senhöst som ett generöst erbjudande.

Nästa säsong så kommer vi att spendera all tid på vårt nya ställe uppe i Hälsingland, odlingszon 5-6. Kommer att sätta ner sådant i jorden som inte behöver passning vare sig med ständig vattning eller ogräsplock om något alls. Visst, jag är odlare och ganska så duktig och jag älskar odlingslivet, men allt har en ände. Det finns ju annat kreativt att syssla med och som är ännu bättre så det får bli ett farväl till odlingsvurmen från och med i höst. 

Fan tro't!