Ny flyttar vi, hej och hå, till....SOLLENTUNA!

Där åker allt vårt onödiga iväg, by,by!

Så här är det nu mina vänner, att jag och Kristina och barnen lämnar landsbygden, lämnar Antuna Lugnet och flyttar tillbaka till Sollentuna.

Vän av ordning frågar sig naturligtvis varför, allrahelst om vederbörande besökt oss eller förstått vår stora kärlek till huset, tomten, trädgården, ateljén och omgivningarna.

Jag ska förklara.

Jag och barnen har bott i den gamla statarlängan i drygt fyra år. Kristina tillsammans med oss i drygt två år. Enskilt och tillsammans har vi nog aldrig haft ett bättre och mer romantiskt, vackrare, boende. Det är nära till den natur vi älskar, till dimmorna över 52 hektar åker utanför dörren där lärkor och tofsvipor spelar just nu. Skogen som är alldeles mossbelupen ner mot Edssjön. De vackra fornlämningsskogarna på udden. Promenadstråken till stenravinerna bakom Älvsunda. Edsåns bäverdammar och strömstarens revir efter Väsbyån. Och det är klart vi kommer att sakna inte bara dessa omgivningar och trampa mjukt efter lärkträdsstigarna i sällskap av Assar utan också den stora slösande trädgården, uthusen med den tjärdoftande vedbon och den kalla jordkällaren. Mest kommer vi (eller snarare jag) sakna köksträdgården som efter fyra års grundarbete äntligen ligger färdiggödslad och täckt redo att ge en slösande skörd till hösten. Redan i solen igår såg jag hur mina fyra hundra påsklilje och pingsliljelökar börjar sticka upp sina gröna spjut och hur humlens skott börjar ta fart, persiska parfymrosen, införd under sena 1600-talet, äntligen börjar ta sig och Kristinas ryska päronträd hon fick sist hon fyllde jämt börjar knoppas.

Med allt detta verkar det fullkomligt dåraktigt att lämna Lugnet och det kanske är så, men ibland kan man faktiskt, trots allt, känna att man är färdig, att det räcker, att vi gjort precis det vi önskat.

Man brukar säga att den första tanken ska följas, att det är den som räknas. Och nu när vi beslutat att lämna vårt hus har vi förstått att detta är rätt.

Sådär ja, loppisen uppstädad och snart kommer Skopan och hämtar.

Igår hade vi loppis hemma i trädgården i slösande solsken. Idag gick resterna iväg till Skopan för att säljas på lördag till välgörande ändamål. Vi har rensat ut allt som vi inte behöver, gått från skrymsle till skrymsle och vänt och vridit på föremål och bläddrat i böcker och frågat oss ”behöver vi verkligen det här”. Sällan blev svaret ”absolut”.

Trots loppis fyllde vi två B körkortslastbilar idag som rullade bort till Skopan.

Det tar tid att bo på landet, nu får vi ännu mer tid för varandra ♡

Nu hamnar vi mitt i Sollentuna Centrum, två minuter från pendeltåget, två minuter från norra entrén, en minut från Turebergshuset. Vi hamnar i en generös modern lägenhet och vi var där idag och mätte in soffor, piano och balkongattiraljer. I slutet av den här månaden blir vi Sollentunabor igen. 

Gratta oss gärna!

Guldkorn på Loppisen hos oss på söndag

Kl 11-14, Antuna Lugnet, Älvsundavägen, avfart mitt emot avfart till Älvsunda by. Hundratals grejer och över 700 böcker, varav många kokböcker och konstböcker. Några guldkorn nedan, sådana som följt mig för läsning länge:

När mycket kraschar i skallen tar jag Assar på promenad

Idag var en sådan där dag när alla tankar bara stockar sig och man glömmer hälften av de tankar som måste tänkas klart innan det blir något av dem.
Bäst tänker jag med Assar i koppel och ut över Antuna på promenad. Då tänks det klart.
I morse till ackompanjemang av tusentals fåglar. Önskar att jag skulle bli bättre på att urskilja brandkronad kungsfågel, ortolansparv, vitstrupig sibirisk piplärka, mindre hackspett, flodångare, men jag kan inte det. Här de vanliga, spillkråka, lärka, tofsvipa, trana, ormvråk och häger, några av de jag är säker på runt omkring Lugnet.

Har känt mig lite som Stefan Sauk i "Det är mycket nu". Samtidigt vet jag att bena ut, lärt mig ta en sak i sänder, förstått att skriva upp och är ganska bra på att ta det viktigaste först. När jag misslyckas och fastnar i något som är roligare förstår jag samtidigt. "Det är mycket nu", Absolut, men Assarponken fordrar väldig uppmärksamhet och kommunikation och bryter effektivt mina irrgångar. Bra så Assar.

Och visst kommer jag att sakna det här. Går in i sista månaden på Lugnet. Förstår att vinna tid när vi lämnar, förstår att få det lugnare, vilsammare och mer givande social gemenskap.
På söndag har vi en hel del väldigt fina grejer på loppis på Lugnet mellan 11 och 14. Kom gärna och botanisera bland Lager/Ericssons Artefakter och gå genom boklådarna med över 700 volymer av flest konst och matböcker. Byttor och pannor och bestick och slevar, en del udda grejer och några möbler. Kan nog bli ganska "najs". Först till kvarnen.

Efter promenaden i morse lankade jag på morgonsumpen, utmärkt!

Grattis älskade unge

Almis fyller 15 idag. Sköna underbara vackra unge, visst fick du en mobil i morse och här får du ett litet axplock av bilder också. PUSS och GRATTIS Påre!

ICA-Stig med posten på Glädjen, försnillade mitt paket och ingen tar ansvar

Jag fick ett paket här om dagen som skulle hämtas på ICA Glädjen, en matvarubutik jag endast bevistar när jag får paket för att de har ett postutlämningsställe jämte rövarpriser i övrigt!

Så långt allt bra. Fick avin i igenklistrat kuvert. Paketet kan hämtas efter 16 samma dag.

Stegar in i eftermiddagsrusningen och lämnar över avin.

Den unge telningen som är satt att lämna ut och ta in försändelser såg med ens förvirrad ut. Frågade, ”Har du inte hämtat ut det här paketet redan”. Jag svarar att jag fick avin med posten kring middagstid, Nä, jag har inte hämtat paket. ”Jo för det här paketet är utlämnat 18:31 igår”. Va?

Han står där med mitt leg i handen jämte avin och blippar om och om igen för att liksom maskineriet ska ändra sig, men nej, paketet finns inte på ICA Glädjen, paketet är utlämnat till någon annan.

-Men, säger jag, ni har väl leggnummer på den som hämtat mitt paket, för ni lämnar ju inte ut paket utan legg, eller?

”Vi får inte upp det här, det är postnord som har det. Men vi har ett leggnummer här”.

-Okej nu får du fixa det här, jag har avi, jag har mitt legg som intygar att jag är jag och du säger att paketet hämtats av någon annan. Tycker Du det låter vettigt eller? Vad tänker du göra?

Kön ringlade lång bakom mig. Det trampades. Och inne i paketrummet satt en kassörska och drack kaffe eller nåt, vad vet jag? Killen började bli blek. Jag frågade igen vad han tänkte göra.

”Du får ringa kundtjänst på PostNord!”. Va, ska jag. Ni har lämnat ut ett paket som är mitt till någon annan och JAG ska ringa kundtjänst. Det är Du som ska fixa det här för det är ICA Glädjen som lämnat ut ett paket som jag har en juridisk handling att hämta ut (AVI). 

Folk i kön börjar muttra. Jag lutar mig in och säger till kassörskan som sitter och slöar i paketrummet att komma ut och hjälpa till. Det gör hon, tar hand om kön. Killen går och ringer till nån samtidigt som han säger ”Jag har inte lämnat ut nåt, jag svär mig fri från det här”.

Förstå, man kokar inombords och vill egentligen…Du grabben, har du ingen ansvarig här som kan ta ansvar och som kan stå för det som skett. ”Nä hon har gått hem, det är ju fredag”. Men ring upp henne och fråga hur du löser det här. ”Nä, får inte störa henne på hennes fritid”.

Så dök han in i paketrummet med telefonen, han som i det läget inte verkade ha större kompetens i en ICA butik än att plocka in mjölk i kylarna. Så kom han tillbaka och håll i er: ”Ja postnord säger att det kan bli så här ibland”.

Okej grabben, jag går härifrån nu, men du ser till att din fritidschef ringer mig på momangen.

Jag gick, jag kokade, jag brann.

Så, dagen efter ringer hon som ska ha ansvaret för posthanteringen, men hon har inget svar, hon vill gå till botten med det här, hon vill reda ut vad som hänt, hon vill verkligen. Ord, ord, ord. Handling då?

”Då får du ringa min chef”!

Men hallå, är det inte du som är chefen? ”Jo, men min chef är Icahandlaren”. Alltså, den som har ansvaret för att mitt paket försnillats är alltså någon slags ICA-Stig på Glädjens ICA butik i Upplands Väsby.

”Han ringer dig” Klick!

Jag kan väl villigt inrymma att den här historien kantats av betydande invektiv, svordomar och högt tonläge, sådant som inte går att återge i skriven form.

Det här hände i fredags. Det tog mig två timmar av samtal och resor från Lugnet till Icahelvetet.

Men ICA-Stig på Glädjens ICA butik har inte ringt, Fläskhandlaren är antingen konflikträdd eller rädd för juridiken, eller bara helt enkelt skiter i det hela (tror mest på det sistnämnda)

PostNord har inte heller ringt. Paketet är hos någon annan, förmodligen öppnat och med förbrukat eller förstört innehåll.

Vad är det man säger…”Skomakare bliv vid din läst”, varför i helvete ska fläskhandlaren ICA-Stig ha hand om min post och lämna ut den till andra och varför ska han vara en PostNords förlängda arm, ett företag som heller inte fungerar.

Jo, en sak till, den där telningen kom ut ur paketrummet laddad med en förklaring efter att ha pratat med postnord att ”Jo det kan bli så ibland att det står ett namn på paketet och så skickas avin ut i ett annat namn”.  Jahaaa, så kan det alltså vara säger du, men hörredu, om jag inte var aktuell för ett paket, var har då PostNord fått mitt namn och min adress ifrån, alltså den som står på avin.

”Vet inte!”