Hallon är en LCHF-ares desserträddning

 En av mina bekanta var tidigt ute med det här med LCHF (Low carb high fat). Han tyckte som många andra att kosten gärna tenderade att bli lite enahanda och att man saknade i första hand brödet, sedan potatisen följt av ris och pasta. Underjordiska övriga rotsaker saknade han inte alls, men mest av allt saknade han desserterna.

Då finns det två säkra utgångar på den sista saknaden. Den ena stavas ost och aldrig till förne har vi väl ätit så mycket god ost hemma (rekommenderar ostbutiken i Sollentuna centrum). Den andra stavas "HALLON". Förvisso är det precis i säsong för hallon och själv skördar vi det vi kallar "restauranghallon", sprängfyllda med sötma och hallonsmak*. Men igår använde vi oss** av fryst billigt alternativ***.

2 stora matskedar rysk fet yogurt (17%)
3 dl vispgrädde
2 dl sodavatten
1 nypa salt (läs f.ö. Hagdahls kapitel om nypor hit och dit i Kokkonsten)
1 mixer fylld med frysta hallon.

Pumpa ihop till en rosafärgad glass. Fyll upp med vispad grädde om så önskas och riv gärna lite bitter choklad över (80%)

Annars, fördela färska hallon, hur mycket som helst, i en skål och vispa grädde till.


*När smaker börjar närma sig den specifika råvarans ikonsmak, det vill säga den syntetiska kopians, det är väl då man kanske ska börja känna sig nöjd som odlare.

**Vi=undertecknad och Lovisa och det är Lovisa som sköter alla smoothisar hemma hos oss, socker och kolhydratsfria!

***På tal om alternativ har vi hittat ett jättebra alternativ till potatis i biff rydberg eller biff greta eller vanlig enkel pytt, nämligen tärnade bitar av kronärtskocksbottnar, testa det.

Om nykokta kräftor på Radio Stockholm P 4 - eller - "Bland nykräkta koftor"

En gammal härlig kylskåpsmagnet
som säger mycket om vad Sveriges Radio är...
...och vad det inte är!

Ibland händer det att jag medverkar i Radio fortfarande...och jag tror det märkts att jag gillar det, efter många år inom public service. (Debuterade på Radio Gotland 1980 med en egen morgonsändning)

I förmiddags handlade det om kräftor.
Lyssna själva, följ länken bara!

Kustnära picknick där resan dit var det sköna

Kryptiskt egentligen, men ändå inte alls. Jag tycker det är djävligt obekvämt att picknicka. Flugor, getingar, kringflygande skräp, hårt att sitta, söligt när man inte har ett bord och inga stolar heller för den delen*.

Nu slumpar det sig inte bättre än att hela picknicken** igår var ett delmål för resan och att det var resan till målet (maten) var det sköna, en seglats i Peter Holstads havskryssare Sjöugglan. Eftersom det var tredje sommaren i rad och tillhopa med barnen så är det alltså numer en tradition där stora barnen vant sig vid att båten lutar av helvete vid kryss, men där August ser att undergången är helt nära och då övertygar man lite med att säga "August, det ska vara så här annars kommer man inte framåt...eller August, det är inget farligt"

Till traditionen hör att vi ska ligga vid en speciell berghäll och vi ska bada från akterspegeln på båten, vi ska gå till affären och vi ska uppröras över maten som vi alltså inte äter och så ska vi hitta en ny aktivitet. I år var det nya att besöka, Hemsöbornas alteregon, Bergs på Kymmendö.

Där längst ut vid den obebodda stranden dit bara skogsmän, skärgårdsfolk och en och annan tacka hittar, där vårdas ömt ett beläte till stuga, mer att likna vid ett gistet dass. Detta vindpinade skjul en gång hyste August Strindberg och det var väl Strindbergsåret som pockade på denna uppmärksamhet.


Shit!! 

Det är märkligt heligt med detta relikartade grånande lilla hus. Läste om Jerusalemsyndromet häromdagen, tänkte...nu är jag Strindberg, där ute på de slipade strandhällarna...men då väckte barnen mig under lunkens dagdrömmeri.

Journalistkollegan Peter Holstad (Captain!)

*Picknicken blev superlyckad, mycket tack vare Peter Holstads grillspett på bitar av tjocka revbensspjäll och Lovisas ostfyllda och baconinlindade champinjonhattar!


**Mer om hur jag ser på "picknickandet" förmedlade jag i P4 Stockholm när det begav sig. Vill Du höra mer om mat som jag förmedlar i pratiga samtal så lyssna i morgon helv tio på förmiddagen då jag pratar kräftor.

Smultronbakelse med vispad grädde och rårörda hallon

Eftersom vi hushållar med kakor och andra kolhydratrika ingredienser gjorde vi gräddbakelse värda namnet.

I botten rårörda, övermogna, svartröda, hallon med en intensiv sötma (ja, jag vet fruktos är lika farligt det). Över skedade vi vispad fet grädda (jo, det heter "grädda" i gamla 1700-talsrecept).

Så toppade vi med dessa magiskt smakande smultron, ni vet en naturlig smak som överträffar den syntetiska som i sig är konstruerad så att överdriva smaken utan att egentligen ha släktskap med smultron och som bara är kemi.

Det är väl kul att något kan komma ur trädgården den usla odlingssommar.

Trädgården ett moras eller ett djungelhelvete

 Tre saker spelade in:

Kylan, regnet, tiden.

Trodde jag var alldeles i tid, men det var jag inte, jag var långt efter, längre efter än någonsin. Hade tydligen annat att göra. Det blir väl så ibland och så kom våren som var kall och konstig, det regnade och regnade, sniglarna väcktes till liv, vinbärssnäckor, åkersnigel (små illvilliga grönsaksätardjävlar i miljarder) och mördarsniglar. De kapade bönorna jäms med fotknölarna, bara bondbönorna klarade sig hyfsat, av två hundra andra blev det bara två plantor värdiga.

Rödbetorna stannade halvvägs.

Grönkålen växer sig riktigt fin, julen är räddad och julpotatisen åker i jorden denna vecka annars står sommarens potatis okupad, det har regnat så att lerjorden blir lervälling så fort man rör den - inte ens dillen och koriandern kom upp.

Tittade i kryddlandet och mina perenna kryddväster trängs så in i helvete att jag till hösten ska flytta om ordentligt. Ogräset tävlar om gunsten, men kommer att förlora - sådde salladskål bara för att djävlas. Jag gör om allt. Jag gör om alla odlingsbäddarna, rationellare - det kan nog bli vildvuxet ändå, för det är nog det vilda, tätvuxna jag varit ute efter tidigare, det där prunkande som gör att jag knappt kommer in själv. Kanske går att uppnå ändå

Gråärterna kryper efter jorden, har inte pinnat upp dem, har inte haft tid...eller kanske ens lust. Lusten förtas av det underliga odlingsvädret. Nu är det äntligen bra, jag hade älskat trädgården om fukten och värmen lagts på en bra inledning - då hade det varit perfekt.

Do not look back!

Finns egentligen ingen anledning för det finns inget som går att ändra. I höst om möjligt, gräver jag om, fixar till, gödslar, kalkar, jordförbättrar med ett lass finkornigt grus -djäkligt jobbigt, men hellre det jobbet än att ha det som nu för det är bara sorgligt. Måtte hösten komma befriande snart så man får börja.

Ibland undrar jag varför jag bryr mig så mycket om lågavkastande, känsliga gamla sorter av allehanda och varför jag inte bara skiter i det och odlar mindre präktigt med utsäde som är anpassat som salladsbönderna närmast mig (begriper inte hur de får i sig alla onyttiga blad och snart rostar säkert jorden så mycket järnpellets de lägger ut för att få ha salladsbladen ifred från sniglar.) Man kanske skulle bli "sån", normal alltså och inte bry sig om de linnéanska smultronen, Ahlströmers potatis, gråärtorna, bönorna med historia.

Benzpyrenenedsmutsade vägkantssmultron

Nu har jag så det räcker till årets smultronsylt och årets hallonsylt. De små plantorna som jag erövrade från Hammarby som i sin tur erövrat dem i original från Råshult där de vuxit sedan Linnés dagar, denna typ av smultron som på den tiden kallades jordgubbe långt innan man visste vad jordgubbar skulle bli. I alla fall har dessa smultron en osannolik sötma och en smultronsmak få förunnat att smaka - mycket bättre och mycket mer än benzpyrenenedsmutsade vägkantssmultron hur solvarma de än kan vara.

Soffa och två Karls Rüdigerfåtöljer (Mono) säljes förmånligt

Det är väl inte sådär comme il faut att annonsera på den egna bloggen, men jag gör ett undantag för att ge läsare chansen innan jag slänger ut det hela på blocket rent kommersiellt.

Jag säljer nu min soffgrupp signerad Karl Rüdiger, en av de bättre designerna på Bolia och känd för sin fåtölj Mono.

Fåtöljerna (2 st) har några år på nacken och soffan lite över två år. Tyget är röd ull och vad ska man säga...fåtöljtyget är lite slitet i kanterna eller snarare patinerat och soffan är inte helt fläckfri. Tittar man noga är soffan också lite hängig vid ena karmen i tyget. Medföljer tillverkarens egen ulltvätt för soffor och pedanter.

Nypriset vill jag minnas låg för hela gruppen, (den stora soffan och de två fåtöljerna) i häradet 18-20000 eller till och med mer.

Nu frågar sig vän av ordning om det är så illa att han, den där Tabberaset, tvingas sälja bohaget för att få det att gå ihop?

Nej så illa är det inte, men sedan morsan gick bort i våras och farsan flyttade till ett boende där han blir omskött och omhändertagen och har sällskap har det blivit en hel del grejer över från barndomshemmet. (Herregud jag flyttade hemifrån för exakt 44 år sedan!)

Dessa, alla nostalgikickar, ska in i mitt radhus i veckan och det är för att få förnyelse och luft som jag vill bli av med soffgruppen - kommer att sakna den röda färgklicken hemma något våldsamt.

Låt säga 2.500 för soffa och fåtöljer allt i ett vid snabb affär.
(Ändrade priset sedan jag tagit ut soffan i solen, den har en och annan skönhetsfläck.)

Maila mig på lager (alfakrull) tabberaset.se

(Och jag som en gång i tiden lovade mig själv att aldrig äga mer än att det gick in i en folkvagn)

Charmigt hett - jam vun zeen moo - sallad på fläsk, glasnudlar och chili

Grillningen igår gav två skivor härligt fet grisnacke över. 

Raskt kokades upp vatten och i det fick glasnudlar av lämplig mängd mjukna. Köttet skars i "remsor" och tossades med fisksås, lime och chili (hemgjord torkad hårt rostad och sedan krossad). De heta nudlarna över och så blanda med friska hjärtblad av selleri.

Varsågod, hetare en kärlek.