Grillning - grisnacke med grönsallad och BA

Ibland får man vara som folk är mest, åka pendeltåg och sådant där, eller att grilla till exempel.

Så var det det här med vädret. Därför var det lite av premiärkänsla först idag, mitt i sommaren, bara för att det var uppehåll.

Tvåtimmars marinad av olika skvättar: Grovt krossat vitpeppar, fint skuren rödlök, fisksås, pojkesoja, ostronsås, en skvätt rosévin och så rikligt med goda olivoljan.

Grillen het, vänd köttet ofta - det är en dödssynd med bränd gris.

Japanskt förtecken, inget annat - på årets sista rårörda rabarabersaft

Blev bara en sådan vackert röd färg. Nu har vi till sällsynt sköna njutningsstunder i vinter. Fryser in råsaften och sötar efter vart. Faktiskt så är råsaften alldeles utmärkt som en tuff alkoholfri apretif, sötad tävlar den outspädd med den mest aromatiska likör.

När jag nyligen fyllde några år hade jag fem liter outspädd och måttligt sötad rårörd rabarbersaft som alkoholfritt alternativ parallellt med en djäkla massa starkvaror.

Av brännvinet smuttades bara total några deciliter, av rabarbersaften blev det soprent.

Jag har skrivit så mycket tidigare om rabarbersaft att det är onödigt att upprepa, följ bara länken, men använd en deciliter mindre socker per avrunnen saft och fyll på plastburkar med lock och frys istället,

Broskben som gnagisar och len gratäng på blomkål med grädde, ägg och smör - Det mina vänner är LCHF!

LCHF-köret fortsätter. Man gör så GOTT man kan. Broskbenen brukar jag köpa i Hötorgshallen, men har hittat denna förbisedda styckningsdetalj med så mycket smak i på   City Gross Stinsen - en butik som jag egentligen givit upp hoppet sedan grönsaksavdelningen misshandlats å det grövsta (verkade vara bättre nu).

Delar broskbenen i "munsbitar" med vilket menas lätt hanterbara att gnaga. Kör sedan exakt tio minuter från första pyset i tryckkokare*. Blandar en marinad av mörk kinesisk soja, fisksås, pojkesoja, en doft av spiskummin, en hög med krossade vitlökar, nymortlad vitpeppar och en skvätt nypressad lime.

Ta ur broskbenen heta ur tryckkokaren och vältra runt i marinaden. Låt stå och dra tills svalnat. Hetta upp rejält med olja i stekpannan (tills en strid ström av bubblor flyter upp från en nedstucken ätpinne - då är det tillräckligt hett). Stek/fritera tills riktig färg. Lägg upp på papper att rinna av och servera med gratängen.

Jo just det, innan broskbenen kokas så får ett helt blomkålshuvud en duvning i tryckkokaren (exakt fem minuter från första pyset). Ta upp med hålslev och låt rinna av. Lägg i oljebestruken ugnssäker form och skär ner i småbitar. Ta tre deciliter grädde med två hela ägg och vispa samman, salta. Riv en rejäl bit god ost och rör ner i smeten. Häll över och gratinera tills det hela stannat, kanske 15 minuter 200 grader, mellersta ugnsnivån. *Koka sedan broskbenen i blomkålsspadet.

Servera med en nam prig bun

Hallå - smultrontajm, eller konsten att med framgång och god smak för vintern bevara sommarens smultronminnen på burk.

När jag fyllde år nyligen fick jag en smultronplanta. Har ännu inte kunnat göra en botanisk analys så jag vet inte riktigt vilken sort det är, stora söta goda bär har den i alla fall.

Hörrni, jag har läst på. Märkligt nog har det fastnat. Återkommande skriver jag för andra om smultronen, från de tidiga dolda av skogen, framkallade till parkerna, njutna av 1700-talets habitueer och så småningom korsade med virginiabär och chilenska bär att bli Fragaria, jordgubbe. Men så fiffigt var det på den tiden att de stora parksmultronen redan då kallades för jordgubbar utom att man då ens visste att de framtida stora söta midsommarframkallarna skulle vara "jordgubbar" i egentlig mening. Smultronsemantik.

Nu slumpar det sig inte bättre än att jag samlar på olika slags smultron och tyvärr också lagt ett jordgubbsland. Tyvärr skriver jag för jag hinner knappt hålla det i ordning. De växer hipp som happ och utan nätteckning som ungtrastarna alltid trasslar in sig i.

Som trädgårdsodlare finns de några få genvägar att ta. Jag gör det ofta, utrustad med en liten sekatör och en liten spade, kuvert och en penna att skriva vad som är vad. Botaniska parker är institutioner som är glada över att det finns folk som vill sprida vidare, ta till vara gamla sorter, förvalta och bära vidare.

Råshultssmultron

Jag tog tre små revor av vardera Fragaria Vesca Monophylla från Linnés Hammarby och hans omskrivna "mullbänk" alldeles vid stora huset. Och det slår mig att jag i skrev, när jag skrev om den stora stölden, att jag nämnde i förbifarten om Råshultssmultronen som också togs som små revor.

Jag planterade Råshultssmultronen till vänster och de skygga enbladiga (monophylla) till höger i en pallkrage med trädgårdsjord, sand och kompost.

Monophyllan har inte haft en chans - det är väl därför den hart när är utrotad (Nej förresten, det är förmodligen för att den har i stort sett oätliga bär, monomphyllan är mest botaniskt intressant, tänkbart ur ett korsningsperspektiv).

Råshultssmultronen bär frukt stora som virginialienses och söta som en parfymbutik, djädrar - förstår Linnés fäbless för denna sort. Jag kan inte minnas att jag tidigare smakat en sådan fullständig smultronarom som verklig. Faktiskt lite åt det syntetiska smultronläskhållet.

I morgon ska vi dit och plocka av allt moget från Råshultsplantorna och blanda med mina, eller snarare Linnés, vita ryska smultron och så blir det kok med syltsocker, bara hastigt och ner i små dagskapslar av plast fvb in i frysen. (Mer om vita smultron och smultronsyltskok här) I vinter, när snön yr och det är -30 som det brukar vara här i Rotebrosänkan straxt syd om skansen där Sverige en gång förlorades åt danskarna 

(inledningen till Stockholms blodbad 1520 då Sten Sture illa utrustad först förlorade borgen vid Almare Stäket och drog sig tillbaka till den gamla försvarsskansen med en "rote", därav namnet Rotebro, och där krossades fullständigt...).

Då, när det är så djävligt, är smultronsylten det bästa man kan äta till rågmjölsgröt! eller till en ost värd namnet.

Smultronhistoria...HÄR!

Den som skriver att LCHF är trist, får skylla sig själv

Jag har fått mail från övertygade fantaster och jag har fått kommentarer över min Facebook: LCHF är bara precis så trist man själv gör det till.

Håller dock fast vid att variationsrikedomen är begränsad, i alla fall mätt till vanan.

Fick ett snabbt tips, dessutom ett faktum jag sorterat bort för att istället haka fast mig vid fläsk nöt och ägg:

Skaldjur, ostron och nötter!

Sagt och gjort, valde bort ostronen som på våra breddgrader inte blir aktuella förrän första R-månaden...(agrusti?)

Slog en majjo snabbt som attan. Vände ner en, nej två, handfullt med räkor, lika mycket kräftstjärtar, stora musslor och drygade ut med hårdkokta ägg i kvarter samt en burk crabstick i lag (fast utan lagen förstås). Så vände vi runt och åt med förskräckligt god min. Eller vad är det nu hon brukar säga?

Jättegott!

Odlingsåret åt helvete - tidsglapp och dåligt väder

Do not look back!

Så lätt så att säga när det mesta regnar bort, när alla bönor utom tre kapats jäms med av hungriga blöta slemmiga mördarsniglar, när gångarna blir som lervälling och allt bara ligger ner, nedslaget av slagregnet och smutsigt. Så geggigt i landet att det nätt och jämt ens går att kupa potatisen.

Ogräset tar över i likgiltighetens spår.

Tog ett nappatag igår för att åtminstone ge kryddlandets perenner en chans och innan ogräset fröade av sig.

Plockade jordgubbarna, räddade bären från att spolas bort. Vita smultronen var urätna, men de Linnéanska jag "snodde" från Hammarby i fjor täcker nu en hel odlingsbänk. De har till och med konkurrerat ut de långsamväxande, förvisso osmakande, men unika, enbladiga från mullbänken uppe vid stora huset. Hittade några att plantera om till skyddat solitärt läge.

Så kan jag ändå njuta av rosorna, men som när den fattige saknar sked hittade jag inte sekatörn.
Tar en vända upp i kväll med kniv och sekatör för att ta in prakten.

Nere i hallen står kanske fem kilo rabarber som nu ska tvättas och fragmenteras till rårörd saft för hösten (ljuvlig både isande kall som törstsläckare och hetvärmd som alternativ till glögg).

LCHF, känns tradigt om man inte varierar, men kött är kött är kött

En vecka har gått och som vi stampat i köttaträsket och viftat envist för att variera - det är inte så förbaskat lätt.

Läste en hemsida för en av landets fåtaliga LCHF-restauranger, "fifan" så tråkigt, gör trettiotre gånger mer varierat och godare hemma. Kanske dags för våra verkliga matinnovatörer att göra en insats. "Fine dining LCHF!"

Räddades igår av nyplockade kantareller och grädde, fantastiskt avbrott. Till detta först tryckokarkokta broskben sedan stekta med vitlök. Sent på kvällen. Från lunchen sparade jag hastigt stekta skivor entrecote till frukostmaten.

Av skivorna blev det en hetare thailändsk köttsallad, fisksås och soja över, vitlök och chili.

Äggröra på tio ägg och vispgrädde och så rejält rimmat stekfläsk. För en start på dagen.

Framme står nu kallt stekfläsk i skivor i sitt eget stelnande stekflott. En bunke med jordnötter och så köttsalladen - allt att ätas av senare under dagen när andan faller på.

Har alltid tyckt att broskben är av alldeles speciell njutning och en förbisedd styckningsdetalj, marinerade efter att fått en duvning i tryckkokaren på en kvart är de klara för antingen fritering eller stekning i smör. Låt dem gå längre än Du tror, då blir de bra!

Så tänkte vi - äsch, vi går ut och äter. En männscha som är känd och med en viss anknytning, tipsade mig om ett ställe i Tensta, ett riktigt hål i väggen och med tradition från Punjab. Varit där tidigare och fann det lustigt och bra.

Det går ju inte att gå ut och äta när man är fundamentalistiskt lagd med kosten. Vi får stavgå istället och äta hemma.