Kantarellkorgar

Vi blir nästan generade när det ringer på dörren och Tim står utanför med två korgar nyplockade gula katareller och trattisar.
"Varsågod", säger hon och sträcker fram korgarna. Vi har fullt hemma.
Förra året kom hon och Urban förbi med lingon, ett helt fat.
Trattisar plockades och stektes genast i het panna med lite smör för att sedan få bräsera i grädde tills det tjocknat till sås. Så serverades såsen till lammsmäckorna.
Jag har för övrigt aldrig tidigare stött på så ren skogsrensad svamp. Det var inte många tossar boss som behövdes borstas bort.
"Jasså?", påpekade Rodjana "förnärmat".
Inte desto mindre stämmer det.
De gule, steker vi exakt till den punkt då svampen börjar släppa vätska, inte en sekund längre, och så bara välta upp dem på en skiva stekt bröd. Salta/peppra - ät.
Ikväll blir det nog en kantarellsoppa så som jag lagar den i "Järnspisar, hackekorv och tabberas":


Det här behöver Du:
3–4 l rensade hela kantareller
2 msk smör
2 msk vetemjöl
1 l kycklingfond eller hönsbuljong
3 dl grädde
gräslök
salt och peppar

Så här gör Du:
Dela de största kantarellerna genom
att riva dem itu. Fräs smör i en tjockbottnad
kastrull. Lägg i svampen och
stek. Ruska kastrullen så att svampen
slungas runt i smöret. När kantarellerna
börjar släppa sin egen saft (man
märker det på att smöret börjar bli
simmigt) siktas mjölet över och ruskas
in i svampen. Späd med buljongen.
Rör om och låt småkoka i 10 minuter
så att mjölsmaken försvinner och vätskan
reduceras något. Tillsätt grädden
i en fin stråle och under omröring. Låt
det hela koka samman någon minut.
Salta och peppra.

Lingon

Ett helt tråg med lingon från Dalarna. Tim och Urban kom förbi med en hink som de plockat i veckan. Man bugar så allra ödmjukast för jag vet vilket arbete som ligger bakom - det är så man baxnar, och gesten att ge bort en del av sitt eget arbete gör värdet på gåvan oändligt stor. Tack, hösten är här, leve hösten - det goda vintersinnet är räddat.
Nu ligger lingonen i det gamla baktråget från 1700 talet och mognar till sig. I morgon skiftar vi från trätråg till lertråg och sedan rör vi med socker - låter vila - rör igen - får vila och så får det gå tills den rårörda sylten börjar dofta av vind, av skog, av mylla, av höst - då är den klar.
Vi brukar packa den platt i fryspåsar och fryser in att ha till hemlagad blodpudding och korvkaka som ett slags blodets lov eller till rågmjölsgröten när det är 13 minus ute och det fyker av kornsnö, eller istället för gelé till söndagssteken (!), till höstens gråa kroppkakor varma svällande härliga, tillsammans i en kraftig reduktion med balsamico att strila över lutfisksalladen (örtskott, rödbetsskott, lollorosso, ekblad, endive och babyspenat med vita delade lameller av god lutfisk), i filbunken, till pannkakorna om lördagsmorgnarna, till isterbanden (många estmerar kombinationen), till den stekta strömmingen eller till de feta saltade flundrorna och med grädde till som sås.

Jeg spiser enebær blå
med Jesu kors oppå.
Jeg spiser tyttebær rød
med Jesu pine og død

(P.Chr.Asbjørnsen)

Med florsocker blir det en rå lingongelé, syltade blir de med sirap (lika delar och kokning 30 minuter, Hagdahl), redd med potatismjöl blir det en lingonsoppa, med päron lingonpäron och med havre en lingonpaj.
Dessa"vinbär från berget Ida" (Vaccinium vitis-idaea) höll på att hamna utanför allemansrätten 1908.
3000 skånsk-småländska småbönder krävde ett omedelbart stopp för allmän lingonplockning, men folkrätten vann och 1994 (!!!) skrevs allemansrätten in grundlagen.
Anledningen till böndernas uppror var naturligtvis pengar. Från 1903 finns det en uppteckning där det framgår att 10 000 ton lingon plockades, såldes och exporterades till bland annat Tyskland för at bli sylt.
Om lingon, krösor och tyttebær finns mycket mer att läsa i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"

Thaimat på bordet, nu med pla-ra

Rodjanas Nam var färdigsyrad och stektes i bitar igår kväll, Gittan och Tim satt med, barnen och jag själv. Riktigt bra syra, riktigt djävligt bra hetta från hela chili som stuckits in i färsen och så från pla-ra ut burk, ångande doftande.Hårt sojastekt färskt sidfläsk till och okokta egenodlade gröna störbönor, vaxstörbönor och slanggurka. Kaoniew naturligtvis och som soppa idag en gul klar buljong med kveite i bitar, ostronskilviling och zuccini.

Sojastekt sidfläsk

Det här är ju thaimat när den är som allra bäst, unik och med djupa rötter i det folkliga Thailand, långt ifrån thailändska kineswokar, massaman, grön eller röd curry. Det här är mat som den äts, späckad med pla-ra på landsbygden.
Dagens soppa på buljong,hällefilé, zuccini och ostronskivling

-Det var ibland så hemma att hade vi riset, pla-ra, kapi eller fisksås så var vi väldigt nöjda. När det var pengar hemma och överflöd, då åt vi alltid som idag och det är därför jag är så glad över att kunna få servera den här maten och de här underbara smakerna, förklarar Rodjana.