söndag 11 januari 2009

Oetisk marknadsföring av självmordsbok

Hon har en hel uppsättning akademiska titlar och hon skriver böcker, Ann Heberlein, i helgen utkom hon med en bok på Svante Weylers förlag om sina egna självmordstankar.
Lägligt "försvinner hon spårlöst" klockan tolv på dagen. Den medberoende omgivningen ringer polisen och anmäler försvinnandet, självmordsförfattarinnan misstänks själv ha begått självmord samma dag som självmordsboken utkommer.
Efterlysning går ut över hela Europa - tidningarna skriver om henne och sätter ut både bild och namn och kopplar försvinnandet med den nyutkomna och i dagarna recenserade boken.
Bingo - allt ljus i femspalt och stora trätyper i landets mest lästa tidningar.
Två timmar senare ringer Ann Heberlein från Köpenhamn och berättar att hon visst inte tagit livet av sig, vilket faller på sin egen orimlighet då hon ringer från Köpenhamn.
Om det här är en reklamkupp för att marknadsföra boken är det lite osmakligt, men storsmart speciellt som författaren både är teologie doktor och etikforskare. Var går gränsen för ett sådant företag?
Familjen sa tidigt, och medan Ann Heberlein fortfarande var försvunnen och via talesmannen Svante Weyler, att de inte satte försvinnandet i samband med boken.
Årets reklamgrej alla kategorier!

1 kommentar:

Anonym sa...

Har du läst boken? Jag har det, och jag tror följande:
1. att hon hade för avsikt att begå självmord när hon försvann för att ja, det skulle ge boken en push och därmed öka den ekonomiska tryggheten för hennes efterlevande barn.
2. att hon antingen misslyckades eller ångrade sig.
3. att det måste vara helt fruktansvärt att leva med den sjukdom hon har, eller att vara nära anhörig till någon med den diagnosen.
4. att det känns lättande att hon inte är död, men att hon förmodligen önskar att hon vore det, i och med den förnedring det innebär att det misslyckade självmordsförsöket (?) blivit allmängods.