Lux på Bro Hof Slott

Bro Hof Slott

Vi valde länge inför dagens lunchutflykt. Först tänkte vi åka till, Oaxen men där är lunchen en helgupplevelse.
Istället åkte vi ut till Upplands Bro och en golfklubb som heter duga, i alla fall vad gäller det estetiska - något annat kan jag inte bedöma vad golf anbelangar.


Synen först är ut över Mälaren - det är storslaget och mäktigt. Landskapet är lagt som sjöängar och lite längre fram tänker vi att det inte alls går att köra. Två stora svarta grindar, guldornament och en fantastisk gammal allé med en grusad väg - det ser så privat ut - vägen upp mot slottet. Brödet från det egna bageriet, det kan man ju leva på!

Det är meningen att köra vägen upp. Och det är där som Henrik Norström och Peter Johansson lagt sitt tredje Lux och det är vackert och så fantastiskt "snyggt". Bakom den engelskinspirerade baren ligger köket kaklat som en långbänk och utanför är terassen som är så vit att det svider i solen. På senhösten eller tidig vår ska det byggas en vinterträdgård här med magnifik utsikt över skogsbryn och fairways.
Slottet är en ståndsmässig gräddbakelse i 1800 talsinspirerad barock och empir - det är klart att man ska dinera under kristallkronor då.

Menyn är som den inne på Lilla Essingen med den lilla unika skillnaden att här är de lokala producenterna mer kända än inne i stan, de finns här omkring, många av dem, och namnen är bekanta. Nu fastnade jag, Rodjana och Janne för dagens kötthusman, Biff Lindström eller Biff à la Lindström som den egentligen heter för Lindström var namne med Luxkrögaren Henrik (1800-tal och sekelskifte) och lagade rätten först på Hotel Witt i Kalmar. En rätt jämgammal alltså med det slott vi äter den i. Här med en fasthet utan att vara torr och med sälta från kapris, syra/sötma från rödbetorna och en smula beskhet/sötma från löken. Perfekta vaxbönor i smör till och så stadshotellpotatis på färskpotatis till.
En Henrik Lindström

Gittans makrill

Gittan tog en halstrad makrillfilé som var minst lika god och så åt vi chokladsuffle till dessert och den försvann som en löning så liksom mandelbavaroisen igår fastnade inte desserten på bild.
"Djäla" läcker dag idag med! Inte minst genom miljö, vänner, smak och med en som vanligt trevlig och inbjudande Henrik Norström som guide och sällskap.
Tro mig, det här kommer att bli en vallfartsort inte bara för golfare utan för matfolk också. Perfekt!!!
Var vi äter i morgon? Ja, inte vet jag, men eftersom vi lever för att äta snarare än äter för att leva så är vi på gång även då.