Så firas påsken i Sollentuna

Affären har fyllts på med specialvaror för påsken, förhoppningsvis också med den goda honungen från Edsviken om det finns något kvar efter långa vintern. Och så naturligtvis det bästa av olika slags stenmalda mjöl från våra två kvarnar I Överby och Landsnora.

På söndag har vi också äggmålartävling för alla barn, naturligtvis med priser och diplom och så kafé för de vuxna. I Stenhuset som är från 1700 talet och har stått där på hembygdsgården sedan dess berättas och visas påsken så som den firades förr. Ska vi gissa att vi får se husfar där risa familjen med påskriset för att de ska påminnas om Kristi Lidande? Nej, knappast, men bara att vara där och "supa in" atmosfären är värt besöket.

Gör det, kom till Hersby Hembygdsgård på söndag klockan 12 och stanna gärna till tre då vi stänger.

Påskaffischen ovan är signerad Stefan Tapio

Skaldjur av annan typ, typ!

Egentligen skulle vi ha det ännu enklare, stekt fläsk och ugnspannkaka. Nu blev det skaldjur, inte av typen igår, tyvärr. Å andra sidan hade det väl inte passat i Rodjanas vitlöks och skaldjursstinna pasta. Gott!

Levande till tallrik - bättre blir det knappast

I veckan som är diskuteras levande föda mer intensivt än någonsin - nej jag är inte för att äta delar från levande djur, det är oetiskt och bibringar inte gastronomin några vare sig överbryggningar eller fördjupningar - det är helt enkelt inte det som det handlar om här, i alla fall inte i Sverige, om man tar diskussionen för vad den är.

Vissa djur som används gastronomiskt måste också ha en "liggetid" för att mogna i smak och textur. Andra kan ätas helt nyslaktade och jag vet inte vad vissa har emot att man avlivar det man ska äta, bara minuterna innan man inmundigar det. Var i är skillnaden mot att avliva kollektivt på en fiskebåt till havs genom självdöd mot ett knivstick mellan ögonen på restaurang före servering.

Igår var jag på ett fullkomligt fantastiskt matäventyr på Frantzén Lindeberg i sällskap av sachimichefen och blygsamma smakoraklet Paj Jindadet. Njutning från första ammisen, en spröd, helt igenom perfekt macaron på körsbär med en vispad anklever, sedan fortsatte det med en vintermeny som dels förnyats under vägen och dels inarbetats under senaste veckorna till fullödighet i smak och textur. (på fredag byts den ut)



Det vi såg fram emot alldeles speciellt är det som annonserades i Sveriges Radios Nordegren P1 i förra veckan då det blev klart med specialtransport av levande havskräftor till f/l. Nu presenterades de vid bordet av restaurangchefen Jon Lacotte och med spelande antenner.( Jag vill minnas att jag blev serverad en fågel på liknande sett på Ceylon för 35-40 år sedan).

Bara minuter senare låg den där, en hackad kräftstjärt under en tunn hinna smältande grisfett, grapefrukt, rostad marconamandel och en emulsion på äppelkärnolja, mandelolja, äppelcidervinäger och lavendelhonung samt gräddigt äppelmos smaksatt med vanilj.

Det är ju väldigt mycket smaker kan man tycka och olika i karaktär. Det fina i kråksången är att de tillsammans blir som ett komp åt solisten, ett lågmält sådant till och med och åt en solist som i sig själv är synnerligen tystlåten, men inte dessmindre varsamt framtonande. För så är det att en så nyslaktad havskräfta är en försiktig general, den smak vi är vana vid att omedelbart känna från de där "döingarna" vi köper i butik och så som vi lärt oss att havskräfta ska smaka - man förstår i ögonblicket meningen med att ha kräftan levande till köket. Plötsligt vinner man kräftans riktiga smak eller snarare dess densitet, struktur. Köttet går lent att pressa mot gommen mot tungan och då smälter det ner i munhålan och avger sin alldeles egen försiktiga kropp. Det är rent lysande!

Diskussionerna som varit har handlat om allt från om det är plågsamt för kräftorna att transporteras till om det gör ont. Nordegren i P1 gick så långt i direktsänd radio att han frågade en uppringd marinbiolog om till exempel ostron har ett själsliv och om de känner dödsångest väl inne i munnen. Lustigt i och för sig, men ett ostron är redan avlivat i de ögonblick det lossas från sitt skal. Eventuella sammandragningar eller ryckningar är muskulatur som drar ihop sig och har inget med det levande att göra.

"Jag dör hellre på en tvåstjärnig restaurang och solitärt som havskräfta än kollektiv självdöd ombord på en fiskebåt ute till havs." (Paj Jindadet)

"Gastronomi kan göra lite ont ibland" (Björn Frantzén)

Drygt tre timmar till bords och det tar tid att ta till sig fullständigt, som en grym operaföreställning man vaknar upp dagen efter och undrar vad som egentligen hände något man inte benar ut i hänförelse.

Nu kör vi skit, kompost och planlägger odlingssäsongen

Fjorårets rovor som överlevt vintern, söta, saftiga, goda

Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Stormar och 30 gradig minuskyla har satt spår, sprängt sönder och blåst omkull. Tidigare odlingsbäddar ska moduleras om och sedan vi fått radhus med uteplats så minskar vi kolonilottens och ökar odlingsytan.
Alltså bäddat för storjobb i trädgården.

Rabarberstånden är det liv i, snart dags för de första späda - lägger hink över ett av de många stånden för att få glasrabarber att serveras med vanilj

Idag flyttar jag en kompost, värdefull hästskit från en odlingsyta jag sagt upp beroende på idioter i grannskapet som inte förstår den kollektiva idén med kolonilottsodlande. Dessutom hundägare som envisas med att ha med prydnadshunden och dessutom låta den vara lös.

Dert första spirande, syran, underbart god att bara plocka när man kört kärror med skit, tugga på och känna krafterna liksom komma åter.

Nu sluter vi oss till vårt sammanhängande område och jag lämnar mitt 1700 tal till förmån för annat odlande, fritt fram alltså för tåliga moderna sorter som i alla fall ger avkastning lite över existensminiumum.

Sådde i höstas, vetet som odlats i svenska åkrar sedan 400-talet. Nu spirar det, ren fröodling med förhoppning att få så många ax till nästa säsong att det räcker till en bädd att kanske så småningom göra ett bröd av - bara sådär på skoj. Samtidigt var det en karl från Libanon, en av de goda grannarna som sa när han fick se mitt kubbvete att av exakt detta gjorde man en alldeles utmärkt bulgur. Historien kr´nyts ihop och mötena i odlingskretsarna blir på allvar

Grattis Alma - nio med tårta och kalas - GRATTIS!

Det var väl innan lunch som vi åkte in till Danderyd. Några minuter efter två kom hon ut, som en liten delfin. Det gick så snabbt att smärtlindring inte var att tänka på. Två hjältinnor framför mig, Rodjana och lilla Alma. Och nu är det nio år sedan redan.

Alltså, dags för kalas. Hemma först på kvällen den femte, den riktiga födelsedagen och med tårta från Edsberg, mäktig och chokladstinn.

Igår lördag md elva tjejer hemma på lunchmaskerad. Vi tog för en gångs skull en genväg och lät traditionellt födelsedagskaoniew vara och serverade kokt varm korv med bröd istället. Tårtan på festen struntade vi också i. Rodjana ställde sig istället och larmade ut nystekta plättar till ungarna som åt dem med drottningsylt och grädde.

Av hänsyn till barnen som var med på kalaset får korvätandet och firandet representeras av en enda bild på August.

Svartrökarnas Chark och Deli under prövning

Så gör vi när vi hittar något nytt. Vi såg en skylt en gång vid Glädjens trafikplats om ett "rökeri" långt bak ära och redlighet (det vill säga åt helsike långt ute i spenaten). Så kom Peter Holstad och underströk att den där Svartrökarbutiken skulle visst vara väldigt mycket värd ett besök. Då kör vi! Så sätter vi under lupp.

Första besöket igår med August och Lovisa i släptåg - hemma var nioårskalas så det var skönt att "fly fältet" ett ögonblick. Det är genom Stockholms närmaste trakter av öppna landskap som vi far, genom vårt Rotebro, upp i Bollstanäs och i riktning mot byn som Gud kom ihåg, Gudby - Där, som ett litet industribygge bland andra entreprenörer i kolandskapet, ligger butiken. Fullt med folk och kö vilket ger tillfälle att botanisera med blicken.

Som vanligt med de där varorna som kostat en förmögenhet i olika statliga och kommunala åtgärder/satsningar för att producera. Det är dessa liknanade man brukar hitta under rubriken "Svenskt Mathantverk" och vilka man oftast (men det finns förstås få undantag) kan konstatera inte alls smakar ett uns bättre än dussinproducerat, men som kanske har fått en familj i sysselsättning en tid. Gemensamt för dessa varor är skyhöga priser för att liksom motivera den påklistrade exklusiviteten oftast bara som en etikett på burken som utlovar så mycket mer än innehållet kan hålla i smak och upplevelse.

Säger jag att detta är Conny så är det väl Johan eller tvärtom, närmare än så kom jag inte Svartrökarna vid vårt hastiga eftermiddagsbesök igår - men efter ett litet smaktest så håller båda vad de lovar och turerna ut på landet kommer att bli fler

Bakom disken står två charkuterister som tillsammans och var för sig utgör Svartrökarna. Det är mot dem som fokus ska riktas. Här har vi engagemanget och kunskapen verkar det som, men är självfallet svårt att säga bara efter ett kort samtal och titt. Eftersom vi var där en lördag före stängning var inte köttdisken direkt uppbullad precis.

Så här vill vi ha det, fett och med smak av alspån och ene

Vi hittade rökt sidfläsk som var bättre än det vi smakat förr och vi handlade syrliga isterband och några andra "närstoppade" korvar. Så bad vi om utkik efter rett griskött - för det var anledningen till att vi reste ut på landet. I de butiker vi dittills varit låg revbensspjäll från grisar som drabbats av bantningshysteri eller som fettsugits. Självfallet försökte vi på Coop och ICA att undra över fenomenet, men fick bara till svar från ansvariga att "det är det här vi får och det är det här folk vill ha".

Nästa vecka ska Svartrökarna få in gris och då ska vi höras av för Då ska det läggas undan till oss.

Nu när Bondens Matbod gått in i hemlighetens mörker efter konkurs så behövde vi verkligen hitta nytt, Svartrökarna verkar lovande.

Rå räka med rättika och chili

Vi har ätit dem i lite annan form tidigare. Rodjana serverade dem idag som en liten shot före middag. Enkelt, okonstlat, saltigt, hett och med den lena smaken av det råa skaldjuren.

Gör själv

Det här behöver Du:
Råa tigerräkor 2 per servering
blekselleri ett litet knippe
kikkomansoja en tsk
rivet limeskal (ett litet riv)
rättika en skiva av en kronas storlek

namchim som man tillreder av salta bönor av bra kvalitet, chili, charlottenlök, vitlök, socker, limesaft, fisksås och lite kokt vatten - allt mixas.

Gör så här:
Rensa räkorna och ta ur tarmkanalen, skär i bitar.
Skär rättikan brunoise
Plocka rättikan i några små fina blad per portion
Bottna ett snapsglas eller liknande med något blad blekselleri, fyll upp med räkkött blandat med rättika och limerasp. Häll över lite kikkomansoja och lite namchimsås, toppa med några gröna strimlor blekselleri.