En bok om Anne Nilsson av Eva Sjöstrand, en konstbok i alla väderstreck!

Att täcka in ett konstnärsliv. Inte det enklaste. Kan ju lätt bli hit och dit och splittrat. Men här förstår ni binds ett spretande konstnärsliv ihop och presenteras genom alldeles utmärkta bilder, både ur själva konstnärslivet som fotografier och som konstbilder ur samma liv. Dessutom berättat genom smått poetiska texter signerade Eva Sjöstrand. Ett nytt idogt samarbete som dessa två skapat. Så bra! En fortsättning på ett arbete de fört många år och som resulterat i en rad tidigare böcker med texter och träsnitt/illustrationer. Kan det bli bättre, nej knappast. 

 

                                                            

Jag har haft förmånen att följa både Anne Nilsson och Eva Sjöstrand genom decennier och jag har alltid tyckt att Annes konstnärsskap varit för blygsamt i förhållande till dess uttryck. Bilder som är gjorda lite i skymundan, bortanför bruset som om att jobbet skulle vara betydelselöst, vilket det naturligtvis inte är.  Stramt hållna målningar, skulpturer och grafik, sylvasst och eftertänksamt. Man blir liksom lite glad över att allt sammanställts och det där med att grotta ner sig i förhållandet mellan konsten och konstnären är skitkul och skapar naturligtvis ytterligare förstånd, inte bara för att texterna "förklarar" bilderna (de står upp för sig själva) utan för att texten är formad som ett slags vänporträtt och är en berättelse om personen, bildskaparen och människan bakom. 

När boken ramlade in med posten började jag läsa omgående tills jag upptäckte att jag halvlåg där i soffan fortfarande med ytterkläder och skor på när jag bläddrat och läst till sista sidan. Det säger ju en del om lockelsen och också nyfikenheten, fördenskull också om njutningen och lusten. 

Reproduktionerna i boken är sååå bra.  Skrev jag "blygsamt" i början av den här texten? Nej det här är ingen blygsam bok. Tvärt emot. Det är precis en sådan bok man vill läsa om en konstnär. Grattis!