Mitt absoluta favoritstycke att sjunga: Lars Erik Larssons "Förklädd Gud". Hos oss i Nicolai Kammarkör med en synnerligen bantad ensemble.
Till sista läsningen och avslutande satsen i Förklädd Gud skriver Hjalmar Gullberg:
Bjuder ett männskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,
lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd
då sitter vid vår sida
en Gud förklädd.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqsVMLYig9tHKkzPsmwQqQvshPNvepCCXQg_OoAz7tDpEI3Ar-ea5QxGu_GJg3gmFM3TQ8ka9t4cOi_hwt7P8kkHpqtT4Hndbn26YEfbeVHTBmc9IrOImS6k0KeFWxeslRtEPhsDOH85mI/s1600/utanfor-normen.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar